BRY OSS OM VARANDRA

Min blick fastnade just på en hög med böcker lånade från biblioteket. 


Jag är den typen av människa som hellre läser än ser på tv - iallafall om jag har någon BRA bok att läsa. Dyker det upp en bok som är BRA så slukar jag den - det går helt enkelt inte att sluta. Omvärlden försvinner och jag befinner mig på en helt annan plats. Jag kan inte somna på kvällarna om jag inte läser först - i brist på annat tar jag en Kalle Anka pocket. Oräkneliga gånger har jag somnat med en bok i handen och vaknat av att den trillar ner på min näsa. Oräkneliga gånger har jag vaknat efter ett par timmar och upptäckt att lampan fortfarande lyser. Många gånger har jag inte ens kunnat somna innan boken är slut. För det mesta läser jag klart en bok på ett par timmar.

 

MEN...


Det betyder inte att jag får tillbaka mina låneböcker till biblioteket i tid. En av "bibbatanterna" sade  en dag att de snart skulle kunna bygga till en flygel och bekosta hela köret med mina bötespengar - jag svarade att det är helt ok från min sida så länge de döper flygeln efter mig. Det här var ganska länge sedan så de kan förmodligen bygga två nu. 

Jag BORDE lära mig att föra tillbaka bibbaböckerna i tid! Jag satte ju böckerna exakt DÄR för att jag skulle komma ihåg att ta dem till biblioteket I TID. Hur har jag kunnat missa dem ända tills nu? 

Vad jag EGENTLIGEN tänkte skriva var:

Har jobbat inom IT sedan år 2000, mest som stödperson, datalärare och administratör. Nu var det dags att lära sig nya saker, förkovra sig, "komma vidare" och jag valde att börja studera. Vad studerar jag? Jo - IT! Hur dum får man vara?

ALLA personer inom IT-världen som jag pratat med den sista tiden säger samma sak: De skulle kunna SPY på IT! De är så upp över öronen trötta på allt som har med data att göra att de kan GÅ ÅT! De vill göra något ANNAT!  

Samma sak gäller mig - jag är inte intresserad av data på samma sätt som jag var tidigare. Glöden har förvunnit, nyförälskelsen har tagit slut för länge sedan. Jag valde helt enkelt att fortsätta studera ämnet för att jag har lätt för det - det var alltså latheten som avgjorde mitt val.  

De jag studerar tillsammans med har fortfarande glöden kvar. När vi sitter där och lyssnar på läraren eller testar något själva så frågar de "Varför"? Inte "varför funkar det inte?" utan "varför funkar det så?"!  

Vem bryr sig???? 

Om det nu en gång funkar behöver man väl inte bry sig om VARFÖR det fungerar? HUR det fungerar? Vilka ettor och nollor ska kombineras på vilket sätt? 

DET är skillnaden på en som tappat glöden och en som har den kvar. Jag borde valt ett annat ämne! 

Jag skulle gärna jobba inom hemvården men inte den hemvård som finns nu. Istället skulle jag vilja vara mer som en sällskapsdam, en som kommer hem till äldre människor och hinner PRATA med dem, LYSSNA på vad de har att berätta! Det faktum att det finns så många ensamma äldre människor gör mig LEDSEN. Där sitter de hemma, dag ut och dag in, och ingen har tid med dem mera. Deras vänner har gått bort, deras barn och barnbarn bor på en helt annan ort. Hemhjälpen rusar in, gör sitt så snabbt som möjligt och rusar sedan ut. USCH! Är det ett värdigt LIV?  

Det finns ju massor av människor som är arbetslösa - låt dem - låt OSS (för jag är i det närmaste arbetslös studerande) vara sällskapsmänniskor. Istället för att arbetslösa skall behöva gå omkring och känna sig oönskade och värdelösa så sätt oss att agera som medmänniskor! Låt oss ta hand om varandra - börja BRY oss om varandra! Ändra "sköt dig själv och skit i andra"-samhället! 

Nu menar jag ju inte att ALLA arbetslösa skulle passa som medmänniskor, det fattar ju till och med jag att det inte skulle gå,  men de som VILL, de som själva behöver någon att prata med, de som känner en slags längtan efter att BIDRA kunde väl passa som sällskapsmänniskor?  

Har ingen tänkt på det?  


Är det bara jag som tycker det är en bra ide´?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0