FÖRUTFATTADE MENINGAR

Godmorgon!

 

Det slog mig just att någon kanske "tar på näsan" för att jag kallade samlandet av figuriner för ytligt. Det var inte illa menat - om man först skriver om barn som far illa i världen och sedan hoppar över till figuriner så BLIR ju figurinsamlandet ytligt - allt är, ännu en gång,  relativt!

 

Det är väldigt sällsynt att jag MEDVETET försöker göra någon illa eller såra någon - gör jag det (vilket tyvärr händer) så är det oavsiktligt och av misstag. Om man, som jag, har en benägenhet att jopla på om allt och inget och ofta inte ens tänker efter innan orden flyger ut så är det oundvikligt att man, förr eller senare, säger något man inte borde. Sedan sitter man där och försöker desperat komma på en förklaring.

Nu tänkte jag ta upp ämnet "förutfattade meningar"! 

Jag undviker att ha förutfattade meningar om människor jag träffar. Nu har jag bott här i nio år men är ännu inte "äkta" utan klassas bara som INFLYTTAD till socknen. Det är ok - är man "bara" inflyttad så har man rätt att vara "lite enkel" - livet blir betydligt lättare för en själv på det viset. 

När jag träffar människor så pratar jag med dem - ibland träffar jag på personer som verkar veta exakt vem jag är, de vet till och med mitt namn och var jag bor, medans jag inte har den minsta aning om vilka DE är - aldrig ens sett dem förut. Det gör inget - det går ju bra att prata ändå! Pratar jag inte med människor så ler jag, ett leende kostar ju inget. Ibland ler folk tillbaka, ibland inte. 

I början när jag flyttat hit fick jag små vinkar om vilka personer jag skulle undvika. Bland annat var det en äldre man som ALLTID var ensam. Han gick på promenader ensam, han satt på en bänk ensam, han gick och handlade ensam, på restaurangerna satt han alltid ensam. Det såg ut som om ingen ens lade märke till honom men det måste de ju ha gjort eftersom de visste att man borde undvika honom? 

Jag frågade VARFÖR? 

Jo, fick jag till svar, det är en elak jävel!  

Elak? Hur då elak? Nja, det kunde de inte svara på - de hade bara fått höra att man skulle undvika karln eftersom han var elak! 

Jag vet inte vilket eller vilka år han kan ha varit en elak jävel men de senaste åren hade han nog inte haft en chans- alla undvek ju honom - han existerade ju inte! 

SÅ  

Jag började le mot farbrorn varje gång vi möttes. Först verkade det som om han inte förstod vad jag höll på med, kanske hade jag magknip? Efter ett tag avancerade jag till att hälsa varje gång vi träffades och efter hand så började vi prata. Inga långa samtal - nej nej, bara triviala saker som väder och vind och kanske någongång djupa saker som årstider men ändå. Farbrorn blev så glad att någon faktiskt SÅG honom och nu har jag lagt märke till att han ofta pratar med andra inflyttade människor. De infödda undviker honom fortfarande - för han lär ju vara en elak jävel. 

Här dömer man människor för deras förflutna - kanske är det så överallt? Det är alltså inte bara vad människan gör nu som ger honom eller henne värde i folks ögon utan även det som hände för många år sedan. Om en människa gör en ogenomtänkt sak i sina tidiga år så glöms detta aldrig bort utan tas, med jämna mellanrum, fram och dammas av för att diskuteras. 

När någon ibland undrar hur det kan komma sig att jag kommer så bra överrens med de flesta så brukar jag svara: 

Jag träffar ALLA utan förutfattade meningar. Jag känner ingen här från tidigare utan jag lär känna dem som de är NU. Jag bryr mig blanka fan i om hans eller hennes mamma låg med en soldat under kriget och att den man hon var gift med förmodligen inte är biologiska pappan. Jag struntar i om hon eller hon hade två pojkvänner för 20 år sedan eller om han eller han aldrig haft en flickvän.  

JAG är ju själv långt ifrån den person jag var när jag var sexton (TACK OCH LOV). Den Nette jag var i tjugoårsåldern är en helt annan Nette än idag. Jag vill inte bli dömd efter hur jag var FÖRR - om jag överhuvudtaget MÅSTE dömas så gör det efter vem jag är NU!  

Det är annars ytterligare en bra sak med nätet och bloggandet. I bloggen "lär man känna" personer för vilka de är idag. Deras tankar, funderingar, värderingar JUST NU! Inte via vad de gjorde eller trodde för många år sedan.  

SÅ 

Skippa förutfattade meningar och se på varandra med NYA ögon. 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0