OTROHET
Jaha ja, det fattar till och med jag.
Om man är tillsammans med någon så är man tillsammans med någon - det är bara så - vill man då vara med andra ska man väl överhuvudtaget inte vara tillsammans med någon (om man nu inte har en överrenskommelse att det är ok)? Det är min starka uppfattning NU - NU när jag är singel och ser vad ANDRA gör åt varandra. Men...jag dömer inte.
Det är lätt när man bara är betraktare - då kan alla vara experter, även jag!
Varför är vissa människor då mer misstänksamma än andra?
Tidigare var det min starka övertygelse att människor som själva hade benägenheten att vara otrogna misstänkte sin partner för otrohet - genom sig själv känner man andra.
Nu är jag inte lika säker.
Det här med att gå igenom partnerns sms och e-post är nog väldigt vanligt - jag hade en gång en bekant som gjorde det konstant. Alla samtal i telefonlistan gicks regelbundet igenom, om det var ett telefonnummer som var okänt så kollades det upp. Alla sms och e-postmeddelanden lästes samtidigt som filer i "Temporära Internet-mappen" luslästes för att se vilka sidor partnern besökt. Jag behöver knappast säga att den här människan inte mådde bra av att göra det här - det blev mer och mer en besatthet och till slut misstänktes allt och alla.
Jag har själv varit sjukligt misstänksam men det var före både mobiltelefonernas och datorernas tid så jag hade inte så många möjligheter att snoka - ibland kanske det inte alls var "bättre förr".
När man börjar ett nytt förhållande tar var och en med sig sina väskor innehållande upplevelser. De här upplevelserna påverkar hur det nya förhållande kommer att utvecklas. Har man t.ex. blivit bedragen tidigare så är det inte lätt att släppa tanken och rädslan för att man ska bli bedragen på nytt - det är ju bara naturligt. Om man redan blivit sårad en gång så är man helt enkelt rädd för att vara tvungen att uppleva det igen. Även om man den här gången träffat en person som ALDRIG skulle vara otrogen så är man skeptisk.
FAST
Å andra sidan - hur många är det EGENTLIGEN som INTE skulle vara otrogna bara de fick chansen? Inte i början av förhållandet kanske, inte så länge allt är bra, men efter den tid det tar innan känslorna börjar svalna - när problem och vardag tar över.
Förr, när jag trodde jag visste det mesta, inbillade jag mig att man kunde SE på människor om de var såna som kunde vara otrogna eller inte. Där hade jag fel (än en gång) - det visade sig att även de som jag MINST av allt trodde var "den otrogna typen" nog tog chansen bara de fick den.
Ingen människa är ofelbar.
Tyvärr!
Bra inlägg
Själv tillhör jag den lilla skara som aldrig har varit otrogen, inte ens när jag har fått chansen.
Prenumererar man på en bra tidning så kör man inte med lösnummer, är det en dålig prenumeration så byter man väl bara till en bättre...
Du har precis skrivit det som jag suttit och tänkt på inatt på jobbet. :D
Verkligen bra inlägg.
Fast jag tror inte att alla skulle ta chansen bara man fick den. Jag vet att jag inte skulle ta "chansen".
Jag har haft chanser, men jag har aldrig tagit dom, och tänker aldrig ta eventuella framtida chanser.
Är man så osäker på sitt förhållande, då är det bättre att avsluta det.
Det kan såra mycket att avsluta ett förhållande, men det sårar garanterat mer att vara otrogen.
