ENKEL MEN RAR

Idag har vi riksdagsval - alla tidningar och tidningssajter har hur länge som helst varit fulla av information om alla kandidater och deras synpunkter och åsikter om saker och ting. Jag har inte kunnat åka någonstans utan att se deras plakat utmed vägen och varje gång har jag funderat på hur mycket det egentligen har kostat dem att trycka upp alla megastora fotografier på sig själva. Har de inte annat att sätta pengarna på? 

Politik har inte intresserat mig - inte det minsta - inte ens en pytte-pytte-pytteliten smula! 

Visst, jag har fått höra argumenten för att rösta - "om du vill vara med och påverka så måste du rösta", "Du har inte rätt att klaga om du inte röstar".  Påverkar jag verkligen min egen framtid om jag röstar? Alltså PÅ RIKTIGT? Vem garanterar det? Å andra sidan vet jag inte ens om jag har rätt att rösta - tidigare fick jag ett brev hem på posten men det får jag inte mera- de har väl gett upp eller så är det någon annan röstning det gällde. 

Jag gjorde nyss en test i en valmaskin för att se åt vilket håll jag lutade och blev VÄLDIGT konfunderad. Frågorna var ju helt otroliga. 

Första frågan jag fick handlade om "snuttjobb"? Bör de accepteras eller inte? Vaddå "snuttjobb"? Vad menas med det? Tillfälliga jobb? Varför skriver man inte det då? Å vaddå "bör de accepteras"? Tillfälliga jobb (OM de nu är snuttjobb då) har väl alltid funnits och kommer väl alltid att finnas? 

Borde det vara lättare att säga upp folk från arbetsplatser? Skall skattemedel bara användas till att bekosta den offentliga vården och inte den privata? Kommunreformen skall garantera service på så väl finska som svenska i framtiden även om det blir dyrare? Försvarsberedskapen - kvar eller bort? Skall barnbidraget höjas? 

Eh? 

Kanske jag intresserar mig för politik iallafall? 

Hur är det? Bekostar skattemedel den privata läkarvården? När jag blev sjuk i början av januari skickade läkaren en remiss till sjukhuset i stan och han berättade i samband med detta att det skulle ta cirka två till fyra veckor innan sjukhuset skulle höra av sig för att ge mig en tid (det tog tre och en halv - jag fick tid i april). Eftersom jag hade konstant huvudvärk och yrsel, inte kunde hålla reda på vilken dag i veckan det var och dessutom hade noll koll på vad klockan var utan delade in dygnen i kategorierna "förmiddag", "eftermiddag" och "whogivesashit" så valde jag alternativet "privatvård". Läkarbesöken kostade mig strax under 100 euro per timme och magnetröntgen MÅNGA  hundralappar. Är det FPA´s lilla del som de menar är bekostningen av den privata sjukvården? Det här förstår jag inte? 

Jag är VÄLDIGT tacksam över att vi har offentlig vård - det är ju en lyx som inte alla har! När jag började lära mig att hantera datorer och fick min första e-postadress var en av våra uppgifter i skolan att skriva e-post till någon. Jag skrev ett mail till Clinton och förklarade för honom vad han gjorde för fel och vad han borde ändra på - bland annat att han borde se till att de fick ordentlig sjukvård i USA istället för att sätta pengar på att alla kan stämma alla i det oändliga. Han svarade inte - jag antar att han hade händerna fulla med Lewinsky. 

Jag kräver inte service på svenska! Vad fan - jag bor ju i Finland! Det betyder väl, om jag fattat saken rätt, att jag i princip borde kunna finska? Nu kan jag ju inte det, även om jag bott här i en herrans massa år, men det är väl inte resten av befolkningens fel? Om jag ringer / besöker en firma eller dyl. blir jag lika patetiskt tacksam varje gång jag stöter på någon som pratar svenska men jag förväntar mig absolut  inte att det MÅSTE finnas någon som kan ge mig svensk service! Det här inlägget kommer antagligen att ge mig många ovänner men det är ju dock sant. Jag tycker det är synd att TVINGA  in svenskan i samhället -  pakkoruotsi skapar ju bara problem. Om man tvingar människor till något de inte vill uppstår avsky och hat och det har vi ju redan fått bevis på. 

Försvarsberedskapen har jag också åsikter om på det viset att...varför tvinga pojkar att vara med i militären? Samma sak här - om man låter människan välja själv så är han eller hon mera motiverad och sätter sin själ i det han eller hon gör. Nu är det ju så att de flesta pojkar som växer upp i Finland anser att det hör till att vara i "milin" och att man inte blir vuxen eller "en riktig karl" om man inte varit där. Helt ok men hur är det med de som inte vill? Jag har personligen hört om flera "fall" med pojkar som inte sett någon annan utväg från militären förutom att ta sina liv! Är människors rätt att leva mindre värd än principen att ha en arme IFALL det eventuellt blir krig? Om det blir krig tror jag nog människorna här kämpar för sitt land med näbbar och klor även om de inte har fått en grundlig militärundervisning..men....jag kan ju ha fel? 

Höjning av barnbidraget skulle väl inte vara helt fel men jag är trots allt bara jäkligt tacksam över att man får barnbidrag överhuvudtaget - utan det skulle vår familj ha gått under för länge sedan. Visst är det lite deprimerande att höra om de familjer som kan lägga undan barnbidraget varje månad på ett särskilt sparkonto och sedan köpa en fin bil (exempel) för pengarna åt ungen när han eller hon fyller 18 men vad hjälper det mig att svära ve och förbannelse över den saken? Avundsjuka är en farlig känsla som bara får människor att må dåligt...  

Kanske det finns en hel del inom politik som jag borde bry sig om och kanske jag, i framtiden, sätter lite av min energi på att engagera mig i det hela men den här gången hinner jag tyvärr inte vara med och påverka.