ENKEL MEN RAR

Idag fyller "lillgrabben" år...

OCH

Även om han nu blir hela tolv år - snart är lika lång som jag och redan betydligt starkare fysiskt...

SÅ

Är det just det han är i mina ögon - "lillgrabben"!

Om jag skulle räkna upp alla hans goda sidor skulle det bli det längsta inlägget jag någonsin skrivit...

FÖR

Han är så otroligt rar!

Det är bland annat ytterst sällan han blir arg (om man inte räknar de gånger han tappar trådarna på storasyrran då för hon kan verkligen konsten att driva honom till vansinne) - för det mesta är han lugn som en filbunke...

OCH

Det är inte ofta han säger nej när jag ber honom om hjälp - jag hinner knappt avsluta meningen innan han är där.

Ända sedan han var liten har han kunnat konsten att sysselsätta sig själv - ibland blir jag fundersam över om han faktiskt är hemma eller inte...

TILLS

Han plötsligt dyker upp med ett leende på läpparna - ger mig en kram...

Han ber aldrig om något - när jag frågade vad han önskade sig till födelsedagen svarade han skämtsamt "ett tuggummipaket och en Barbiedocka" (dockan är ett stående skämt i familjen efter den gången jag gav gudsonen en i födelsedagspresent - stackarn fyller år 1 april och det får han ju naturligtvis lida för)...

När jag envisades nämnde han två pc-spel han gärna ville ha men eftersom båda kostade 9.90 så han visste inte vilket av dem han skulle välja?

Hur många barn tänker så?

Han lägger alltid märke till detaljer andra människor missar...

OCH

Gör, utan att jag ber honom, sysslor hemma som egentligen inte är krävande...

MEN

Som fyller mitt hjärta med glädje varenda gång - tar han till exempel saft ur kannan i kylen när det bara är lite kvar i den efter det fyller han på - har jag glömt att lägga ny plastpåse i skräphinken under disken tar han fram en ny och fixar det...

Han gillar småbarn - har alltid haft både tålamod och förståelse för dem som är yngre...

SÅ

När han fick veta att han skulle få ett yngre syskon blev han jätteglad - förutom det att han gärna sitter och känner på min mage när den lilla rör sig ville han komma med på ultraljudet och nu är hans önskan att få vara med på förlossningen...

FAST

Han vill dock inte vara med inne i förlossningsrummet - han vill vänta utanför - NÅGON måtta får det ju faktiskt vara enligt honom - jag förstår honom så väl...

Det finns egentligen inte tillräckligt med ord för att beskriva hans underbara personlighet eller hur mycket han betyder för mig...

SÅ

Jag avslutar detta med att säga:

Grattis på födelsedagen lillgrabben - jag älskar dig!

Kära M!

När du är där i Sverige så kom ihåg att köpa hem KINAPUFFAR till mig!!!!!

:)

Ungarnas pappa dumpade av en bananlåda med babykläder...

OCH

När jag nostalgiskt gått igenom innehållet hittade jag något verkligt roande på botten...

NÄMLIGEN

Skolkatalogerna från högstadiet!!!!!

HERREGUD ÄNDÅ!

Nedan har vi klassfotot från nian - jag står högst upp - andra från vänster - iklädd en svart basker, gigantiska silverörhängen och en svart tröja med gröna inslag köpt från Ellos postorders herravdelning...

DEN tröjan minns jag...

MEN

Grabben som jag tydligen var obotligt kär i just det här året har jag däremot inget minne av...

Hela pärmen är nedklottad med "Tomas" mig hit och "Tomas" mig dit...

FAST

Jag har alltså inget minne av någon sån...

OCH

Trots att jag nu bläddrade igenom hela katalogen femtielva gånger för att hitta denna underbara "Tomas" reagerade jag inte ett dugg på en enda av dem...

Antar att han helt enkelt inte var min stora kärlek trots allt?



JA...

Vad säger man?

Jag kan bara skratta!

Det blir sanering här under helgen...

NÄ

Inget allvarligt (peppar peppar)...

Det är bara den där ***** ********** vänskapskakssörjan som MÅSTE försvinna ut ur huset...

OCH

Vid det här laget borde den räknas till giftigt biologiskt avfall - iallafall såg den ut som något sådant sist jag iddes kolla in eländet - det var i och för sig för ett par dagar sedan...

Inte luktar den ett dugg bättre halvdöd heller...

Vad har vi då lärt oss av detta?

JO

Mitt tålamod har inte alls blivit längre med åren - det passar inte alls mig att sitta och pjoska med en deg flera dagar i sträck - ska man baka ska man göra det direkt!

SÅ

Hoppas ni får en riktigt fin helg - ta det lugnt och ha det underbart...

Jag ska försöka bli av med äckelpottsörjan...

Kanske jag kunde mata den i mårdhundarna?

HMMMM....

Tål att tänkas på!

Enligt min mamma får man förr eller senare TILLBAKA...

OCH

Jag tror henne...

FÖR

Igår fick jag verkligen tillbaka och det SNABBT!

Efter att jag hela morgonen haft sammandragningar med 15 till 20 minuters mellanrum ringde jag rådgivningen för att höra hennes åsikt - borde det kollas upp eller inte?

OCH

Hon rådde mig att ringa hälsovårdsstationen - be om en läkartid...

SÅ

Det gjorde jag.

Det slår ju YTTERST sällan fel - ska jag på gynekologisk undersökning är alla tider till de kvinnliga läkarna slut - kalla det karma - kalla det otur...

MEN

Så är det iallafall...

När damen i växeln informerade mig om tidssituationen var min första tanke att strunta i alltihop...

FAST

Vid närmare eftertanke skulle det ju faktiskt ha varit lite smått onödigt om ungen föddes alldeles för tidigt bara för att man är lite blyg och pryd så jag bet ihop och tog den lediga tiden.

DOCK

Beklagade jag mig inför mitt sällskap vid kaffebordet - det må så vara att jag befinner mig i detta tillstånd på grund att jag visat mina privata delar (minst) en gång för mycket åt just en karl men det känns ÄNDÅ inte bra att gå till en manlig läkare och fläka - så det så...

Empatiska som de var förstod de mig mycket väl...

OCH

Kom med diverse uppmuntrande tips:

Jag kunde till exempel föreställa mig läkaren i spetsbh, volangkjol och högklackat nersmetad med illrött läppstift och knallblå ögonskugga - kanske det skulle lätta upp stämningen lite?

Tack vare dem kändes det lite bättre - det var nog inte SÅ farligt iallafall - varför inte på samma gång ta med en sax och rakhyvel - räcka över dem i samband med att vi hälsade:

- När du ändå är där nere och rotar kunde du kanske ta och ansa lite? Det börjar kännas som en djungel och jag kommer banne mig inte åt det mer!

IALLAFALL

När jag sedan olustigt satt där i väntrummet och väntade - väntade - väntade...

SÅ

Satt där också en polis i uniform och just väntade - väntade - väntade...

TILLS

Jag, till slut, efter 40 minuter av olustiga väntandet ropades in FÖRE polisen!

DET måste ju bara påpekas eller hur - jag kunde inte vara tyst...

OCH

Mogen som jag är drog jag alltså på mig ett "skitigt" flin medans jag släntrade förbi honom:

- Nanananananaaaa, jag slapp in före diiiiiiiig!

Varpå han mumlade något om över hur kvinnor alltid envisas med att särbehandlas och han föddes med fel kön...

Stackars liten ändå - orättvist behandlad - men JAG mådde iallafall bättre - visst skulle jag strax vara tvungen att ta av mig kläderna osv. inför en manlig läkare MEN jag ropades faktiskt in före polisen - jajamensan!

NU kommer jag till delen att man förr eller senare får tillbaka - att man förr eller senare får sitt straff...

FÖR

Så fort jag steg in i undersökningsrummet lade jag märke till alla persienner - de var ÖPPNA - här var det full insyn som gällde...

OCH

Vilken bil stod parkerad strax utanför dessa vidöppna fönster?

JEPP!

Svarta majan naturligtvis (polisens piketbil) - VAD ANNARS?

Där fick jag!

Jag kan mycket väl föreställa mig samtalet mellan den väntande polisen och hans kollega när han kom ut:

- Ja, där satt man en halv evighet och så fick hon där uppkäftiga från kiosken gå in före - jäklar vad hon har blivit fet förresten!
- Jösses ja - ser ju ut som en val!
- Såg du henne?
- Jodå, det gick ju inte att missa - hon träffade ju läkarn i rummet här bredvid!
- Vad hade hon för fel då?
- Ingen aning men gynekologisk undersökning var det iallafall - låg där med benen i vädret och jummijammi VILKEN DJUNGEL - kunde hon inte ha bett läkaren att ansa när han ändå var där och rotade?

USCH JA!

SÅ

Du har så rätt mamma lilla - du har så rätt - förr eller senare får man nog tillbaka!

I brist på annat satt jag och läste bankens informationstidning till frukosten...

OCH

Där fanns en artikel om "dolda fel" vid husköp - vilka brister gör säljaren ersättningsskyldig - vilket ansvar har köparen när det gäller kontroll av fastigheten innan köpet görs osv...

MEN

Där stod absolut INGENTING om spöken?

SÅ

Jag antar att de har annorlunda "dolda fel" i England...

FÖR

Där går ju köpet tillbaka om huset visar sig vara hemsökt!

Inte illa!

Läs artikeln här!

Mobbning på arbetsplatserna i Finland är vanligare än i andra EU-länder, visar både europeiska och inhemska undersökningar om arbetsförhållanden...

Står det på Yles nyheter idag...

NÅ

Där har vi ytterligare en sak att vara stolt över - det är ju alltid bra att vara "i topp" så att säga...

OCH

Ifall det inte gick hem så skulle det där föreställa ironi på hög nivå.

Jag kan inte påstå att förstaplatsen förvånar mig...

FÖR

Mobbning förekommer oftare än vad man vill tro...

Det börjar redan i skolåldern (om inte före) - ungar kan vara så förbannat elaka på ett så utstuderat sätt att man som vuxen nästan blir imponerad - det kanske inte är helt och hållet deras fel - de kanske inte har tillräckligt med hjärnkapacitet för att fatta hur grymma de är...

OCH

KANSKE ångrar de sig när de blir äldre - när de börjar förstå vad de sysslat med...

MEN

Vad jag däremot INTE kan förstå är varför vuxna låter dem hållas?

Det händer allt för ofta att vi vuxna sopar mobbning och utfrysning under mattan - "om vi lägger oss i det där kan det kvickt hända att det gör allting värre" - "låt oss se hur det artar sig" - "kanske allt ordnar sig bara vi inte lägger oss i"...

Är det då så konstigt att mobbningen fortsätter upp i vuxen ålder?

NEJ

Det är det ju inte!

Vi lär våra ungar vett och etikett - "du får inte bränna upp ett hus bara för att du tycker att det vore skoj" - "du ska inte peta dig i näsan med gaffeln vid matbordet" - "har du varit på toaletten bör du använda toapapper istället för gästhandduken när du torkar dig i rumpan"...

SÅ

Varför då inte på samma gång ORDENTLIGT pränta in det här med att behandla alla likadant?

VA?

Jo, jag vet - jag svamlar...

Mobbning är för mig ett väldigt känsligt ämne - hade jag bara resurser och kapacitet skulle jag se till att kväva skitet i sin linda och det illa kvickt!

EGENTLIGEN...

Borde jag städa upp både mig själv OCH hushållet tills sotaren kommer...

MEN

Han (liksom brevbäraren) är relativt van med att jag ser ut som ett troll bosatt i min lilla stökiga grotta...

SÅ

Strunt samma!

Fick just ett kedjebrev via mailen:

Hej på er,

Visst har ni någon bra pocketbok i hyllan som ni vet att ni inte kommer att läsa igen. Varför inte låta den gå vidare till någon annan - samtidigt som du själv får en hel hög nya böcker. Läs mer nedan och följ sedan instruktionerna! Om det är så att ni inte vill vara med så meddela genast så att jag vet, så har även jag en möjlighet att sända e-post åt någon annan.

Njut av lässtunderna i höstregnet!

Skicka en pocketbok till den första på listan. Gör sedan om listan. Ta bort namnet på första plats.
Flytta upp namnet som står på andra plats till första plats. Skriv ditt eget namn och adress som nummer två.

Du behöver alltså bara skicka EN bok vidare!

Det skall bara finnas två namn på listan samtidigt. Skicka den nya listan till sex av dina vänner som tycker om att läsa.
Om du inte kan delta inom 2-10 dagar, så meddela mig, person nummer två på listan, av hänsyn till de andra som är med.

Du bör få 36 böcker! Det blir roligt att se var de kommer ifrån och vilka typer av böcker du blir presenterad för. Det är sällan någon hoppar av. Alltså kan du få 36 böcker till priset av en, som du redan köpt och läst.

ÄNTLIGEN ett vettigt kedjebrev!

FAST

Vem ska jag skicka vidare till?

Om DU är intresserad av att vara med - skicka då ett mail till mig på adressen:

enkelmenrar @ anette.fi (utan mellanslagen)

Så får du också en massa böcker!

Tro det eller ej...

MEN

Jag har fått en vänskapskaka!

Ni vet - en sån där som puttrar på i sin egen lilla värld i tio dagar - efter det lassar man i MÄNGDER av ingredienser och sedan sjuss in i ugnen...

FAST

Före det har man förstås delat upp degen i fem olika delar - delat ut fyra av dem till sina vänner - det är bara den sista delen man behåller själv...

Är lite skeptisk till hela projektet - svägerskan som förärade mig sörjan påstod att det skulle vara näst intill omöjligt att få den att dö...

SÅ

Förmodligen överlever den inte länge i min vård...

OCH

Fy apa vad den STINKER!

Hela köket luktar hembränningsapparat - dottern påstod igår att vi snart skulle ha polisen på trappan - redo att sätta fast oss för egentillverkad sprit...

Nu efteråt har jag börjat fundera över hur i all världen hon kan veta hur DET luktar?

JA

Ganska intressant det här med så kallade vänskapskakor....

OM den, mot förmodan, klarar sig kommer det bild när den är klar!

När jag undrat över det här med VARFÖR man måste tvinga en unge att gå till skolan när han eller hon vantrivs så pass mycket där att hela livet känns tungt på grund av det...

SÅ

Har svaret alltid blivit:

Här i Finland har vi SKOLPLIKT - barn MÅSTE gå i skolan...

MEN

Det är FEL och NU har jag ÄNTLIGEN fått det bevisat:

Barn som är varaktigt bosatta i Finland är enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) läropliktiga. Läroplikten kan fullgöras antingen genom att delta i grundläggande utbildning eller genom att annars förvärva kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs. Möjligheten som lagen ger att på annat sätt förvärva kunskaperna betyder att det inte finns skoltvång i Finland, så det är möjligt att fullgöra läroplikten genom att studera till exempel hemma. 
 
Att fullgöra läroplikten på annat sätt förutsätter inte myndighetstillstånd. Beslutet fattas av vårdnadshavaren som därefter även ansvarar för arrangemangen kring den läropliktigas studier. Kommunen är inte förpliktad att ordna undervisning åt en läropliktig som enligt vårdnadshavarens beslut studerar hemma. Vårdnadshavaren svarar även för att läroplikten blir fullgjord. Om vårdnadshavaren försummar sin plikt att se till att läroplikten fullgörs, kan han eller hon dömas till böter.

Mer information finns bland annat här

Nu återstår det "bara" att lösa diverse smådetaljer...

Det lär vara åtta veckor kvar tills det är dags...

MEN

Det tror ingen på...

FÖR

Jag är stor som ett hus!

DESSUTOM

Hur mycket jag än tar det lugnt på dagen, tillbringar jag ÄNDÅ kvällarna liggande i soffan elegant flåsande genom alla förvärkar som envisas dyka upp med otäckt regelbundna mellanrum...

SÅ

Om det faktiskt dröjer åtta veckor till eller om det sker när som helst...

Det ska bli intressant att se!

...tandlös gumma jag...

NU har jag lärt mig ytterligare en ny sak:

Undvik tandvärk när du är gravid...

FÖR

DET om något är ett rent helvete!

Natten till tisdagen fick jag alltså tandvärk - i början var det inte så farligt men snabbt utvecklade det sig till en riktig pina så jag ringde min tandläkare - meddelade att "jag tyvärr var tvungen att krypa till korset" - något var fel!

Fullbokad som hon var fick jag tid på torsdagen...

MEN

Om det inte gick skulle jag ringa på onsdag morgon så skulle hon försöka ordna en tid.

Tisdag eftermiddag var det KRIS - jag väntade inte en minut till - dags för privattandläkare - kosta vad det kosta vill...

OCH

Femton minuter senare satt jag bakåtlutad i en tandläkarstol - redo för LINDRING!

MEN

När han hade kollat vad det kunde bero på fanns bara en förklaring:

För två år sedan rök en av mina tänder i nedre käken - den blev gång på gång inflammerad och till slut fanns det inget alternativ - skulle det undvikas att inflammationen spred sig till hjärtat måste den bort...

OCH

Efter det ändrades naturligtvis mitt bett - jag tuggade snett på något vis - belastade alltid en och samma tand - det var den som nu var stressad.

NÅ

Han slipade ner tänderna i övre käken så att de inte längre bråkade med stackaren där nere - så var det bra med det...

FAST

Värken gick ju inte om?

När man väntar barn är Panadol (Panodil) den enda värkmedicinen som TRYGGT kan användas...

MEN

Den hjälper fan anamma inte ett dugg när man har tandvärk...

SÅ

Natten till onsdag sov jag i medelsnitt max en timme - resten av det evighetslånga mörkret satt jag i soffan med tårar i ögonen och mantrade "sa*ans hel*etes jä*la skit" under tiden jag försökte koncentrera mig på Viasats nattliga utbud...

FAST

Porrfilmerna lät jag bli - de lockade helt enkelt inte!

Onsdag morgon klockan 08.00 ringde jag min tandläkare igen - det här går inte - värkmedicinen hjälper inte - jag kan inte sova - jag vill bara DÖ...

DESSUTOM

Var jag nu helt säker på att hela käken och halva halsen blivit inflammerat - hela käken bultade - vad skulle jag göra?

Fick tid snabbt - redan vid 8.45 var jag välkommen.

Väl där undersökte hon mig och kom fram till samma slutsats som privattandläkaren - det borde vara bettfelet som gjort det här - de två tänder som fanns i problemområdet borde inte vara ansvariga - den ena var ju rotbehandlad och den andra helt ok!

Det blev ytterligare lite slipning samt pencillinkur - tre tabletter dagligen i tio dagars tid men om det ännu värkte nästa dag skulle jag komma in så skulle hon kolla upp den rotfyllda tanden för säkerhetsskull.

Onsdag eftermiddag blev det ÄNNU värre men det var jag ju beredd på - nu hade jag åtminstone pencillinkur på - det BORDE snart vara slut på eländet...

MEN

Kvällen tillbringade jag kvidande och lipande i soffan - ville bara dö - svor ve och förbannelse över alla värdelösa Panadoltabletter - gav upp - började ta små mängder av Burana - antingen det eller gå under.

Natten till torsdag sov jag kanske max en halvtimme - resten av det evighetslånga mörkret satt jag i soffan med tårar i ögonen och mantrade "sa*ans hel*etes jä*la skit" under tiden jag försökte koncentrera mig på Viasats nattliga utbud...

OCH

Den här natten studerade jag faktiskt porrfilmer ett par minuter...

FÖR

De är ju ganska patetiskt ROLIGA egentligen - så himla DÅLIGA att man kan gå åt - VEM SOM HELST KAN TYDLIGEN REGISSERA SÅNA fast i fortsättningen kommer jag säkert att förknippa porrfilmer med tandvärk och DET är kanske inte så bra!

NÅJA

Torsdag morgon ringde tandläkaren för att kolla läget - jag var nu bedövad av Burana så jag sa att det var helt ok - hölls det så här kunde jag överleva - nu höll det säkert på att bli bättre!

Tji fick jag - på eftermiddagen var det färdigt igen - värre än någonsin - på kvällen var jag snäppet ifrån att ringa BB för att kräva akut kejsarsnitt - ta ut ungen så jag får äta skapliga värkmediciner annars vete gudarna vad jag hittar på...

Natten klarade jag tack vare Burana i små doser lite nu och då + Hostel som gick på tv - så länge den höll på satt jag nästan chockad i mitt soffhörn - relativt äcklig film det där...

OCH

Imorse ringde jag min tandläkare igen - hon var ledig - jag fick tid till hennes kollega 10.15.

Väl där tog kollegan en röntgenbild - det visade sig att det faktiskt VAR den rotfyllda tanden som jäklades - den måste bort!

AAAARRRGGGHHHHHHH!

Fick sedan en ny tid två timmar senare och fyra antibiotikatabletter med mig hem (måste alltid ta såna kurer innan tandläkaren fixar något pga hjärtklaffen) - "snart skulle allt ordna sig"!

Det blev två timmar av panik!

Jag vill ju inte bli av med mina tänder - jag vill ha dem kvar - dessutom har jag tandläkarskräck och fruktansvärda obehag för sår i munnen PLUS det att när halva käken är inflammerad är det inte alls säkert att bedövningen tar som den ska OCH efter att en tand blivit utdragen är ju bara hur ÄCKLIGT som helst - UÄK!

MEN

Jag hade inget val...

OCH

Två timmar senare hade jag en tand mindre - en av de största är borta - istället finns där endast ett enormt asigt hål - lika djupt som Marianergraven!

SÅ

Jag ÄR en gammal tandlös gumma...

FAST

En gammal tandlös gumma med relativt MILD värk för tillfället - kanske jag till och med får sova en stund inatt!

Jag hoppas verkligen det!

Jag har sagt det förut...

OCH

Jag säger det igen:

Jag föder hellre barn än har tandvärk!

Inte nog med att jag HÅLLER PÅ ATT DÖ AV DEN HÄR FÖRBANNADE VÄRKEN (som ingen Panadol i hela världen tycks ta på - själv är jag ju inte van med värktabletter så hela JAG känns konstig men KÄKEN - DEN fattar inte att den borde vara totalbedövad utan värker på)...

DESSUTOM

Dog en av våra kaniner - Biomon - idag...

SÅ

Här har det varit en riktigt äkta skitdag!

Jag tänkte blogga...

Spy galla över alla enerverande telefonförsäljare som VERKLIGEN förpestar mitt liv - de borde skjutas varenda en...

MEN

Jag orkar inte...

Istället tänker jag gå ner - lägga mig på soffan under filten och se på tv...

Önskar er en riktigt fin dag!

Nu har My fått fyra stycken bebisar - två flickor och två pojkar blev det...

OCH

Enformigt nog ser de precis ut som sin mamma...

Alla har samma gråa nyans!

(Färgen ser ni här)



Just nu ligger de och vilar/myser tillsammans i korgen - foton kommer om ett par dagar!

NU kan vi zappa...

FÖR

Vi har nämligen slagit på stort och skaffat oss Viasat!

EGENTLIGEN

Finns det inte pengar till det - varje månad är det samma enformiga skit - det är min starka åsikt att pengar så snabbt som möjligt borde avskaffas och det där med betalningar kunde skötas på ett vettigare sätt...

MEN

När det inte finns överlopps pengar har man inte råd med diverse hobbyn...

OCH

Ska man sitta hemma på grund av att man inte har råd att göra något annat roligt måste man väl ändå kunna se på tv...

DET tycker jag iallafall...

SÅ

NU kan vi alltså zappa tv-kanaler sedan två dygn tillbaka!

Första dygnet av zappandet var oerhört givande - efter en timmes slagsmål om vem av oss som skulle ha makt över fjärrkontrollen delades tiden upp - den person som hade kontrollen fick välja ett program - när det programmet var slut övergick turen till nästa som då, i sin tur, fick välja ett program - se på det tills det tog slut - så nästa osv. osv.

Systemet fungerade perfekt ända tills det började visas förlossningsserier på en kanal...

VIPS

Var det slut med den diplomatin - nu skulle mamma se på det här - PUNKT SLUT!

Andra dygnet var zappandet inte lika kul mera - det kom egentligen inget vi ville se på...

OCH

Efter det att jag somnade sittande i soffan och i samma veva tappade fjärrkontrollen i golvet fungerade den inte längre - det gick inte att byta kanal - DET VAR DET - ett futtigt dygn så har man sönder kontrollen - himla smart men "shit happens" - "orka bry sig"...

FAST

Det visade sig förstås efter någon timme att det inte var något större fel (ännu) - det var bara jag som i mitt yrvakna tillstånd hade pulat in batterierna fel väg - efter en smärre ändring tillbringade vi kvällen i zappandets tecken IGEN en gång och den här gången föddes inga barn så ungarna fick bestämma bäst de ville...

Skoj det här med tv...

Jag undrar vad det kommer idag?