MARÄNGKAKA
Igår hade jag homeparty och det BLEV en "i alla hast" ihopvispad marängtårta - halva står ännu i kylen så gissa vad vi äter den här helgen.
I vanliga fall är jag lite (läs mycket) anti så kallade homepartyn - har aldrig insett "det roliga" i att sitta och titta på byttor och skålar och lyssna på skötselråd (FÅR man använda dem i mikron eller inte) eller bli förevisad olika städprodukter och bli instruerad om hur de ska användas för att få bort en fläck eller dyl. Åh, vad SPÄNNANDE!
SUCK!
Varje gång jag blir bjuden till ett party känner jag mig tvungen att gå. Varje gång jag går känner jag mig tvungen att köpa något. Jag bläddrar febrilt i katalogen efter någon liten billig sak och kommer sedan hem med något jag absolut inte velat ha men varit "tvungen" att köpa för att med gott samvete kunna åka hem. Dessutom känner jag mig som en alien under tiden - alla andra verkar ju tycka att det hela är jätteroligt? Jag har tydligen missat något IGEN?
Varenda eviga gång någon hyperenergisk försäljare tagit kontakt med mig och undrat om inte jag har lust att ha ett party så har jag slingrat mig som en metmask och, på ett eller annat sätt, klarat mig ur situationen.
MEN
Den här gången var det en av mina f.d. chefer som tog kontakt och hon vet tydligen fortfarande hur jag ska tas för att jag ska lyda - innan jag ens fattat det själv så var datum och tid inbokade.
Nej, allvarligt talat - riktigt SÅ farligt var det nog inte. Jag blev motvilligt intresserad när jag hörde att det gällde kläder. Även om jag köper det mesta i klädväg på loppis händer det sig att jag "slår på stort" och faktiskt köper NYA kläder så jag tänkte...
VARFÖR INTE?
Det hela blev riktigt roligt - en bunt med kvinnor som stod i vardagsrummet och prövade utan minsta hämningar. Inga problem här inte med att stå utanför en provhytt och vänta på sin tur utan "av med egna på plats och ställe och på med nya" - samtidigt som de andra stod och gjorde samma sak. Under tiden gav man varandra smakråd om plagget passade eller inte. Inga vaga, diplomatiska kommentarer - om någon inte passade i något så sades det rakt ut. Så borde det vara jämt - då skulle man helt klart ha betydligt mindre plagg i garderoben som aldrig används.
Jag vet att jag tidigare skrev att alla är vackra som de är och den åsikten gäller fortfarande - jag tycker att alla ANDRA är vackra som de är. Det gäller dessvärre inte hur jag uppfattar mig själv och jag behöver knappast säga att klädprovning inte RIKTIGT är den bästa terapin när man känner så?
För att kläder ska sitta snyggt ska man vara smal - om det inte tidigare bevisats så blev det bekräftat igår. Bland annat fanns en 16-årig tjej med och prövade plaggen. Efter det iddes man inte ens SNEGLA åt de kläder hon just haft på sig för nu VISSTE man ju hur de SKULLE se ut när de var på. Ingen ide´ att prova dem inte!
(Jag gillar henne men den dagen hon också får barn, hängmage, slappa bröst och bristningar lite här och där kommer jag förmodligen att gilla henne ännu mer!)
Plagg 1 - smetar åt, plagg 2 - smetar åt, plagg 3 - går inte ens på, plagg 4 - WOW DET PASSAR men ..nää...ööööhhh...den vill jag inte ha!
Till slut hamnar man i det stadiet att HERREGUD - det MÅSTE väl finnas NÅT man kan köpa?
Att livet ska vara så förbaskat invecklat!
NEJ!
Nästa gång jag går på klädparty ska jag ha en sån där tratt som man sätter på djur när de opererats - med den på finns det ingen möjlighet att "se ner" på resultatet när man prövar ett plagg utan man kan, med glädje, basera inköpen på känslan av hur de känns att ha på istället för var de smetar åt och putar ut. På det viset kan jag dessutom fortsätta äta min marängkaka utan att må dåligt!
RECEPT PÅ MARÄNGKAKA:
200 gram mjukt smör och 1,5 deciliter socker rörs ihop (jag brukar använda elvisp för jag är lat). 4 äggulor rörs i en i taget (jag brukar slänga i alla samtidigt och använda min visp för jag är ju lat) och när allt är en fin smet så rör man i 3 deciliter vetemjöl, 3 - 4 teskedar bakpulver och 1,5 deciliter mjölk (jag kör allt med visp).
Det lönar sig förresten att använda rumstempererade ingredienser annars skär det sig ibland.
Bred ut smeten jämt i en långpanna.
Ta sedan de 4 äggvitorna som blev över när du använde äggulorna och vispa dem HÅRT - här kan du alltså med gott samvete använda elvispen! När det är klart så rör du försiktigt i 3 deciliter socker och 2 teskedar vaniljsocker (undvik visp - tro mig, jag har prövat).
Bred sedan ut detta över smeten som redan finns i långpannan.
Sedan ska du grädda det i 175 graders värme i cirka 20 minuter.
När kakan kallnat delar du den på mitten - vispa grädde och sätt den på den del du vill ha som botten och lägg sedan hallon ovanpå grädden. Sist sätter du den andra delen ovanpå och tadaa - kakan som räcker till cirka 10 personer är klar! Jag gör oftast dubbel sats - då finns det kaka kvar efter kalaset.
Ät och njut! :)
