ENKEL MEN RAR

Jag har ett litet klaff-fel i mitt hjärta - ingenting allvarligt - än så länge räcker det med att jag masar mig iväg på kontroller med jämna mellanrum...

MEN

Förrförra torsdagen blev rådgivningstanten fundersam över om just DET påverkar min vätskesamling - står jag för länge blir mina vader som stockar och mina fötter modelleras om till badbollar...

SÅ

Hon skickade en remiss till mödravårdspolikliniken på TYKS (Åbo universitets centralsjukhus)...

OCH

Dagen efter, på fredagen, ringde de - Kunde jag komma dit på måndag?

Jepp, det kunde jag - det gjorde jag.

Efter att ha blivit undersökt av deras läkare skickade denna, i sin tur, en remiss till det sjukhusets hjärtgrejsemojsavdelningen - jag skulle få en tid till dem på posten - tack och hej - hem igen!

NÅ

Två dagar senare, på onsdag, ringer en sköterska från denna hjärtgrejsemojsavdelning - de hade en tid på måndag 13.30 - kunde jag komma? Hon skulle skicka ett brev på posten med tidsuppgifter och instruktioner men ville först kolla om jag kunde komma med så kort varsel - jasså, det kunde jag - vad bra - välkommen - tack och hej!

På torsdag - inget brev...

På fredag - inget brev...

På helgen levereras ju inga brev  - bara att vänta på måndagens post som kommer klockan 12.00 - eftersom jag skulle vara där halv två BORDE jag hinna...

Imorse väcktes jag motvilligt 05.15 av en envis fluga - det må finnas trettiolelvatusen andra objekt att undersöka i det här huset men NÄPP - man MÅSTE tydligen krypa på MIG!

05.40 var flugfan död - jag var PIGG - kunde inte somna om...

07.00 lyfte jag blicken från min bok - kollade tiden - fortsatte läsa - somnade om...

Vaknade på nytt 11.10!

Jag som skulle starta klockan tolv!

Hastigt och lustigt upp - brygga kaffe - väcka ungarna - ut med hunden - mata katterna - dricka mitt kaffe - skynda på ungarna - äta min frukost - snabb toalett - vad ska jag ha på mig - det där - eller - det där - jag tar det här - det passar ju naturligtvis inte - tar det där då - är ni klara - jasså du blir hellre hemma - ska du med då - ok - här är telefonen - ring om det är något - är du klar - var fan är min väska - var är plånboken - har jag med alla papper - hej då gubben - via postlådan - det HAR kommit ett brev från TYKS - öppnar det under tiden jag kör - vad står det?

VADDÅ "MÅSTE TA ETT EKG EN HALVTIMME INNAN UNDERSÖKNINGEN"???

WROOOOM - gasen i botten!

Dottern fick vara kartläsare - enligt pappret skulle jag infinna mig 13.30 på inremedicinska polikliniken i C-flygeln MEN före det skulle jag alltså ta ett EKG någon annanstans i samma byggnad...

-         Kolla på kartan - var finns en C-flygel?

-         Finns ingen!

-         Vaddå finns ingen? Om de säger att man ska till en sådan måste det ju finnas?

-         Jamen det finns faktiskt ingen!

-         Eh, jaha? Nå, inre medicinska polikliniken då - finns det någon sådan?

-         Näpp!

-         A-ingång då?

-         Näpp!

-         C-ingång?

-         Jo en sån finns men det är akuten - dit ska du väl inte?

-         Får jag se! Nå voi nu helvete ändå! Vad är det för sa*ans idiot som har ritat den där kartan? Någon praktikant eller?Vad är vitsen med en karta när det inte finns någon information?

12.30 bytte jag till filen som går till Prisma i Piispanristi...

-         Vad svänger du in här för?

-         För att jag tänker parkera här!

-         Ska vi ta taxi nu igen? Varför kör du aldrig hela vägen in till stan som alla andra?

-         För att jag hatar att köra i stan - det är ju bilar överallt och ingen har koll på vart de egentligen ska - iallafall inte JAG - dessutom så är det större chans att hitta en ängel i helvetet än att hitta en ledig parkeringsplats vid sjukhuset!

-         Jaja!

-         Plus att deras sjuka karta är helt uppåt rö*en  - det skulle ta betydligt längre om jag körde själv, så det så...

-         Visst!

-         Kan jag få en taxi till Prisma i Piispanristi tack?

12.40 satt vi i taxin:

-         Vart ska ni?

-         Till TYKS!

-         Var där?

-         Ja du - inte den blekaste aning egentligen! Jag har fått både information och en karta men DEN kartan är ju totalt värdelös! Vet du var C-flygeln är?

-         Nej!

-         Inre medicinska polikliniken då?

-         Nja, väntas nu, jo den vet jag kanske var är!

-         Bra - dit ska vi - TROR jag! (Dottern skäms)

12.50 står jag vid informationsdisken:

-         Är jag på rätt ställe?

-         Jodå! Först ska du till EKG som är rakt fram, sen till höger, sedan höger igen och för att komma till inremedicinska så kommer du först tillbaka hit, tar den där hissen och hoppar av på första våningen!

-         Ok! Finns det en toalett här någonstans? (Dottern skäms igen en gång)

-         Rakt fram runt hörnet!

 12.55 smyger vi in på EKG-avdelningen och jag ger sköterskan mitt papper:

-         Är jag på rätt ställe? (Dottern skäms IGEN en gång)

-         Jadå, varsågod och sätt dig ner och vänta!

13.10 står vi ännu en gång i aulan och har NOLL KOLL på vart vi ska!

-         Vad var det hon sa nu igen?

-         Vi skulle ta hissen!

-         Jamen VILKEN hiss var det vi skulle ta?

-         Jag tror det var den här?

-         Kolla där sitter hon där i infon och glor - antagligen sitter hon och tänker hur dumma svenska människor är som inte fattar instruktioner - "jag SA ju hur de skulle göra" - "vad var det som inte gick hem"...

-         Hehe!

-         Nä, nu tar vi den här hissen till första avdelningen så får vi se var vi hamnar - jag tänker INTE gå och fråga människan en gång till!

13.15 stiger vi in på inre medicinska polikliniken - jag ger mitt papper till sköterskan:

-         Är jag på rätt ställe? (Dottern skäms - vilken överraskning)

-         Jadå, det är du - varsågod och sätt dig och vänta utanför rum 8.

-         Tack!

13.20 blir jag inropad till en stilig MANLIG läkare:

-         Hej! Jag ser att du har haft problem med ditt hjärta?

-         Hej! Nja, JAG har väl inga problem men andra vill ha det kontrollerat!

-         Det ska vi ordna nu - tar du av dig tröjan och bh´n så ska vi börja!

JAHA!

Där gick startskotten för tankeverksamheten:

Jamen det var då själva fan att jag skulle ta den där fula söndriga bh´n idag då - kunde jag inte ha tagit en annan - nänä - NATURLIGTVIS ska det ju vara den här - varför ska det ALLTID vara manliga läkare som undersöker ens hjärta - finns det inga kvinnliga såna - ligga här med pattarna i vädret - i vädret och vädret - de här HÄNGER ju bara nuförtiden - jamen GLÖM DET NU - han är säkert van med att se taxöron - måste han trycka så hårt - vad händer där på skärmen - ska det se ut så där - jaha nu kommer han inte åt - hänger i vägen - kanske jag borde hjälpa honom och lyfta upp det lite - nånej han kan gott lyfta själv - jaha här ligger man som en flodhäst halvnaken - jamen sluta tänka nu då - sablar - nu kommer en sammandragning - slappna av - tänk om den påverkar hjärthastigheten - och  - tänk om han då, gud förbjude, tror att jag GILLAR att han rotar runt där runt bröstet - tror att jag blir upphetsad - lugna ner dig - tänk inte - tänk inte - varför ska det vara så här mörkt här då - jag somnar ju snart - aj - nu trycker han så där hårt igen - varför SÄGER han inget - han behöver ju inte säga något till mig men han säger ju inget till sköterskan heller - hur kul ska inte det vara att jobba tillsammans med någon som inte säger något - stackarn - jag undrar om han är gift - kanske han har ett förhållande med sköterskan och det är därför de inte pratar med varann - de kanske är rädda för att inte kunna hålla masken - hmmm - vad händer det på skärmen nu då - tänk att de kan se sånt där - flappflapp - hur länge tänker han hålla på?

Så var det klart - jag får ta på mig min fula söndriga bh igen en gång...

OCH

Under tiden jag gör det berättar han för mig resultatet av undersökningen...

MEN

Okoncentrerad som jag är på grund av att ALL min fokus ligger på att så snabbt som möjligt gömma undan mina uppsvällda taxöron i min fula söndriga bh - den som jag sedan så snabbt som möjligt vill gömma under min tröja MISSAR JAG ALLT - det enda jag uppfattar är "det borde inte föreligga någon direkt livsfara på grund av graviditeten iallafall" - sedan är jag plötsligt utanför dörren igen - på väg ut - tack tack - hej då!

SÅ

När jag senare pratade med min mamma och hon frågade vad läkaren hade sagt kunde jag, tack vare en morgonpigg fluga och en ful söndrig bh, bara säga:

"Det borde inte föreligga någon direkt livsfara på grund av graviditeten iallafall!"

Full koll på läget igen en gång alltså!

NEJ

Nästa gång jag går på kontroll tänker jag minsann sova under myggnät natten innan...

OCH

Dessutom tänker jag se till att ha på mig nya, hela och snygga underkläder...