ENKEL MEN RAR

Vi har en hund, två kaniner och tre katter. För bara ett par månader sedan hade vi en hund, tre katter, tre kaniner och tre råttor men på bara någon månad minskade beståndet betydligt - stor sorg och enormt elände i vårt hus då! 

När jag var liten tjatade jag, liksom många andra barn, på mina föräldrar om att jag ville ha flera djur. Hade jag en hund ville jag ha en katt. Hade jag en undulat ville jag ha kaniner. Hade jag kaniner så var det något annat som lockade. Jag vet inte HUR många gånger min mamma sade åt mig att "när du blir stor kan du ha hur många du vill" - säkert otaliga gånger!  

JAG HADE VÄRLDENS TASKIGASTE MAMMA! 

SÅ 

När jag blev "stor" sade jag att MINA barn ska minsann få ha djur, det är då ETT som är säkert! 

GISSA om jag svurit ve och förbannelse över DET många gånger för VEM är det i slutändan som har ansvaret för alla små söta kräk?  

Jo, MAMMA! 

Nu har även jag kommit till det stadiet att jag så fort min dotter är på mig om ett nytt djur så är standardsvaret - "När du flyttar hemifrån får du ha allt du vill!". Vem är det NU som har världens taskigaste mamma? 

Konstigt hur det kan bli! 

Även om jag alltså svär över de här söta kräken i tid och otid så är jag ju väldigt fäst vid dem. Även om kattorna tycks vägra att göra sina behov ute utan istället kommer in och spärtar kattsand över halva huset och med ett pyttelitet lass får hela huset att STINKA så oroar jag mig om de inte syns till på ett par timmar. Har de blivit överkörda? Har något annat kräk ätit upp dem? Var ÄR de? 

Råttorna var definitivt inte mina favoriter. Vi köpte dem när de var vuxna och efter en uppväxt i en djurbutik utan större kontakt med människor var de inte ett dugg intresserade av oss. Varken jag och barnen vågade komma nära dem utan handskar på händerna - de hade verkligen effektiva tänder trots att de var så små. Trots att vi städade deras bur regelbundet luktade de alltid - vi kunde städa varje dag utan att det hjälpte.  

Nej, de var absolut INTE mina favoriter!  

Så fick den ena cancer - veterinären informerade att det inget gick att göra - de rekommenderade avlivning. Där stod jag då hos veterinären och lipade över en råtta som jag inte ens tyckt om. Strax därpå dog råtta nummer två - ena dagen pigg och nyter - andra dagen kall och stel. Fler tårar! Till sist hade vi alltså bara en kvar - tills den en dag strax efteråt blev sjuk. Veterinären hade tid först följande dag - den natten satt jag uppe tillsammans med råttan och SJÖNG VAGGVISOR för det var det enda som höll den lugn. Så fort jag tystnade blev den orolig - bara att fortsätta sjunga!  

Vad säger det?  

Att jag DEFINITIVT INTE har "alla hemma"!

Jag skulle GÄRNA bo på landet och ha en massa djur. Jag tror jag är född till bondmora PÅ ETT SÄTT! Fick jag som jag ville skulle jag bo någonstans "där ute" och ha Highland Cattles - det har varit en dröm för mig i många år. Jag vet PRECIS vilken typ av höns som skulle gå omkring på gården och vilka svin som skulle böka i jorden. Jag skulle ha bärbuskar, jordgubbsland, ett enormt grönsaksland och örtagård.  

Jepp, jag vet EXAKT hur det skulle vara!

 

MEN

Varje gång ett djur fördes till slakt skulle mitt hjärta brista. Varje gång jag skulle vara tvungen att äta en bit kött som kommer från "Rosa" eller "Gullan" skulle den antagligen svälla i min mun och inte gå att svälja.  

Jag skulle förmodligen helt hysterisk kräva att få åka med i slaktbilen och sedan sitta där och sjunga vaggvisor hela vägen. 

SÅ

 

På ett sätt kanske jag nog är född till bondmora - en riktigt DUKTIGT STÖRD bondmora!

Nä, nu ska jag gå och städa kattsandlådan och sedan mata kaninerna!