TRYGGT PÅ LANDET
Det första han gjorde när han verkligen SLAPP in var att dyka i matskålen och sedan lapa i sig halva innehållet i vattenskålen. Detta medans han ryckte till och stirrade av minsta lilla ljud. Det måste vara en hemsk värld för någon i hans storlek där ute!
Nu går han omkring och stryker sig mot allt och alla. Han vill till och med ligga i famnen - det har han aldrig velat tidigare.
Igår berättade grannen att hon hörde ett djur bli dödat ute på ena åkern en kväll förra veckan och vi antog då att det var lon som tagit lillkissen - hellre det att han dött än att han skulle ha blivit instängd någonstans och långsamt svultit ihjäl.
För vi HAR lo i knutarna, en stor en lär ha sitt revir just i vårt område. Det visste jag nog hela vintern - en del kvällar när jag öppnade ytterdörren för att släppa ut kattorna rusade de fram till dörren, tvärstannade i öppningen, luktade lite och backade sedan blixtsnabbt in. Ingen chans att få ut dem inte. En del kvällar var det å andra sidan inga problem alls. En lo har ju ett stort revir - att den bestämt sig för att bo just här betyder ju inte att den är på samma ställe hela tiden.
En morgon hittade jag Lillan (kisse nummer 2) jamande och förlamad i källaren med halva "ansiktet" utan päls. Jag trodde hon blivit påkörd och släpat sig in genom källarfönstret men när veterinären rakat henne hittades stora hål av huggtänder i bakkroppen. Katten hade antagligen, med full fart, rusat in i ett smalt utrymme så att kanterna skalat bort pälsen på hennes huvud och så hann lon bara sätta tänderna i rumpan innan hon kom in helt och hållet. Det var veterinärens version - jägare har en annan - om det verkligen var lon som attackerade henne hade den nappat tag i nacken MEN om det bara finns en bakdel att nafsa i, istället för en nacke, tar man väl den? Svårt att veta hur en lo tänker.
Samma sak gällde också hunden - en del kvällar gick hon inte ut och då är hon definitivt inte en LITEN vovve om jag säger så. De jag pratat med säger att en hund knappast reagerar så på lon utan att det då måste ha varit vargen som fanns i närheten. För såna har vi också här - flera har sett dem eller deras spår. Vargarna har ju å andra sidan ännu större revir än lon och oftast är det bara ensamma individer på vandring.
Sedan lär vi även ha en del söta vildsvin i skogarna och emellanåt någon "liten" rar björn som lufsar runt.
Det är trevligt att bo på landet!
Det är så TRYGGT att bo på landet!
Nå, nu är iallafall Ceasar hemma och det är vi alla glada över!
