LEV OCH LÅT LEVA
Igår kom ett ämne upp till diskussion - ett ämne som jag tänkt på många gånger...
NÄMLIGEN
Samhällets dömande!
För att undvika missförstånd vill jag först och främst påpeka att det här inte har något med mig att göra utan att det istället handlar om mina tankar efter ett samtal jag hade med en vän igår.
Ponera (ett av mina favoritord som jag TYVÄRR sällan har möjlighet att använda) att du träffar en man - ni blir förälskade - kärleken växer och ni bestämmer er (så mycket som man nu KAN bestämma det - oftast BLIR det ju bara så) att fortsätta vara tillsammans. Ni får barn och x antal år framöver består era liv av allt arbete DET innebär - det är vardag för hela slanten - passionen försvinner - kärleken finns kvar även om den sakta ändrar karaktär - ni växer istället liksom ihop - blir vänner - istället för två blir ni en.
Med åren växer barnen upp och plötsligt en dag är de redan stora - de klarar sig utan er - de kan stå på egna ben.
Jaha, så är det "bara" du och din man kvar. Ni trivs tillsammans - varför skulle ni inte göra det? Så mycket som ni upplevt och gått igenom har ju gjort att ni hör ihop...
MEN
Ni är mera vänner än älskanden.
SÅ
En dag träffar du en man som VERKLIGEN får ditt hjärta att slå - en REJÄL passion - en sån där känsla att du konstant måste gå och trycka in naglarna i handflatan för att kunna hålla dig från att skrika i frustration.
Vet du vad jag menar eller är det bara jag? :)
Vad gör du då?
Du vill inte lämna din man - det NI har är större än det här men du tycker inte om hemligheter så du berättar sanningen - att du träffat en man och det får dig att må bra.
Då kommer det fram att din man tycker att det hela är helt ok - för honom får du göra som du vill bara du stannar kvar!
Ingen av er har alltså en tanke på att bryta upp - ni har ju varit tillsammans i många år - byggt upp ett helt liv tillsammans. Ni TRIVS ihop - DU vet att din man inte kommer att lämna dig och HAN vet att du inte heller kommer att gå någonstans...
MEN
Ni saknar båda passionen (eller vad det nu är).
SÅ vad gör ni?
ENKELT - ni tar vara på möjligheten!
OCH
NU kommer vi till gnället!
Varför ska samhället vara så jäkla dömande?
OM det nu råkar vara så att ett par bestämt sig för ett sådant förhållande - att de stannar hos varandra men att det är ok att ena eller båda träffar någon annan...
VARFÖR SKA DÅ SAMHÄLLET BRY SIG SÅ FÖRBENAT MYCKET?
Det är väl upp till var och en hur man gör?
Först gnäller man på att människor ger upp för lätt - att det är alldeles för lätt att skilja sig i dagens läge men GUD NÅDE det par som väljer fritt förhållande istället för skilsmässa!
Fritt förhållande är dessutom fel ordval eftersom man faktiskt KAN älska flera personer samtidigt - man älskar dem bara på olika sätt - bara för att man älskar en betyder inte att man inte kan älska en annan.
Jag fattar inte det där!
Lev och låt leva - DET tycker iallafall JAG!
PUNKT! ;)
Mycket bra skrivet som vanligt. Visst finns det många som dömer, men det viktiga är ju vad just "det" paret känner själva. Personligen skulle jag inte vilja dela Micke med någon annan. Jag anser att älskar man någon så håller man sig till den. Träffar man någon annan och passion uppstår kan jag förstå att snesteg sker, men därefter måste man ta ställning. Det är min åsikt..
PS. Jag har varit på båda sidor..den som bedragit och bedragits ;-)
Ha en fin dag/kram
Du tar upp ett av dom svåra vägskälen här livet, ja vet en hel del som lever som du beskriver, är både överens så är det ju fridens liljor.....men spekulationen folk gärna gör runt detta i deras okunskap om andra pars relationen bottnar nog i hos många att dom sett eller hört detta rykte....så nu har dom lite smaskigheter som dom kan föra vidare till sina vänner osv...Tror att hade dom istället för att fara med skvaller, lutat sig tillbaka och tänkt igenom fakta så hade kanske saken kommit fram i ett annat ljus....
Men folk är kvicka att döma, om hur andra par valt att leva som egentligen är upp till var och en och
så länge ingen blir lidande i slutändan.
Min tanke.....
/Kram och en fortsatt trevlig dag!
Håller med dig om att folk gör som de vill andra inte ska hålla på att gnälla o stå i. Men kan man komma överens om ngt sådant är det ju upp till de personerna.
Som sagt svårt o veta hur man hade gjort självi en sådan situation.
Ha en fin kväll /Kram
Du vet att jag inte alltid håller med dej fast jag respekterar din tankar, :-) men gumman det finns en tredje person här också, hur har han det? Är han helt överens om att vara den "ANDRA" Hur har han det på julen påsken midsommaren? Ja, kanske han trivs, men gör han det resten av livet? Det finns mycket i detta som man blir att fundera OCH spekulera över.
KRAM
Annelie:
Jag tror inte heller jag skulle vilja dela men vad vet jag? Här sitter jag singel och har ingen man överhuvudtaget - finns ingen chans att jag hinner komma ens nära ett liknande förhållande och se hur jag skulle tänka då :)
Kram!
Think Twice:
Exakt! :)
Kram!
Helen:
Jo, det är det nog....:)
Kram!
Mamma:
Men SNÄLLA mamma - du ska då alltid tänka så PRAKTISKT! Person nummer tre måste ju naturligtvis vara införstådd i situationen annars blir det ju bara pannkaka av alltihopa och DET är ju bekymmer som man tar när och OM de kommer! Du vet - man måste tänka positivt!:)
PUSS på dig!
