ENKEL MEN RAR

Idag kunde det hända oväntade saker och det gjorde det också! 

Jag är mörkrädd - borde förmodligen bo inne i centrum någonstans där gatlyktor obarmhärtigt lyser upp varenda liten kvadratmillimeter hela natten lång. 

HÄR finns det minsann inga lampor - mörkt som i graven - DET är annars ett obehagligt uttryck om något...

SÅ

Efter att jag i ett par år nu vant mig med att det ALLTID finns grannar på bara några meters avstånd så var jag igår plötsligt alldeles ENSAM! 

Grannarna sov på nya stället, ungarna var hos sin pappa, världen var mörk och "lilla" jag  var rent ut sagt skiträdd! 

Tack och lov har jag ju Luna - stor och väldigt beskyddande - utan henne hade det nog blivit problem. 

NÅ 

Istället för att sova i min säng lade jag mig på soffan nere i vardagsrummet med fönstret öppet - tänkte att OM grannhuset mot förmodan börjar brinna igen borde jag känna röklukten på det viset. Läste gjorde jag tills ögonen inte hölls öppna mer och då var klockan halv fyra. 

Klockan sju vaknar jag av att det bultar på dörren - Luna river igång ett av sina "kom inte hit för då jävlar är det slut lekt"-skall. I mitt yrvakna tillstånd är jag HELT säker på att det är grannfrun - att hon nu tycker att jag sovit tillräckligt - att det är dags att bära flera lådor.  

MEN 

Det fortsatta bultandet får mig att inse att det här är någon annan - det är någon okänd som vill in? 

Invirad i täcket släpar jag mig upp och öppnar...

Där står en okänd kvinna - hon håller telefonen mot örat och säger på finska: 

Titta - huset bredvid brinner igen - vad är din adress? 

En kvinna har alltså kört förbi på oss klockan sju en lördagmorgon - sett att det brinner - ringt brandkåren - väckt de som bor i huset bredvid och sett till att hjälp är på väg! 

Jag ska inte gnälla mer - det är från och med nu helt ok att folk är nyfikna - låt dem köra förbi och följa våra liv - jag kommer bara att vara TACKSAM!  

FÖR 

Så trött som jag var hade jag inte reagerat överhuvudtaget - det kunde förmodligen ha brunnit ner tre gånger efter varandra innan jag vaknat av mig själv! 

Den här gången gick släckningen ganska snabbt - brandkåren kunde åka härifrån redan efter ett par timmar men under dagen ända tills klockan 18 har de istället regelbundet hälsat på och kollat läget.  

DÄRFÖR 

Avbokade jag ett större kaffekalas - de enda gästerna fick bli min svåger, svägerska  och deras barn - jag orkade helt enkelt inte med fler. 

På två och ett halvt dygn har jag sovit ungefär sex timmar - det mesta börjar gå i slow motion. Helst av allt skulle jag lägga mig ner och bara SOVA men ärligt talat är jag lite för uppskärrad för det. Om huset kunde börja brinna efter nästan ett och ett halvt dygn av lugn - vad är det då som säger att det inte kan börja på nytt? 

Ska jag förlita mig på att någon barmhärtig samarit isåfall IGEN en gång kör förbi och upptäcker att det börjat brinna eller vad? 

Det har regnat halva kvällen men har det regnat tillräckligt? Så mycket som det behövs?

OCH 

Jag orkar inte vaka mer - nu MÅSTE jag sova innan jag från LILLRAGATA avancerar till  BIGBAUTAMEGABITCH. 

Tack för alla gratulationer - ni är så söta och gulliga!!!! :) 

Natinatikram på er allihopa!