KONSTIG ELLER FARLIG?
Jag är ensamstående mamma och trivs för det mesta med det. Visst skulle jag gärna dela ansvaret och vardagsbekymren med någon men jag drar mig från att börja med något nytt...
VILKET
Tydligen är FEL!
SÅ ska det inte vara - det är inte NORMALT!
Var och varannan försöker ge små vinkar att "han" är ju ledig och "han" skulle du kunna satsa på...
Varför det?
Väldigt få verkar inse hur jobbigt det egentligen är att "börja på nytt". Träffa en ny människa - ta allt från början - anpassa sig...
Kanske är det så att jag inte har tillräckligt med känslomässig kapacitet för att börja bry mig om ytterligare en människa - mina barn är alltid hos mig - det är ytterst sällan jag har någon tid över för mig själv och blotta tanken på att då ha en tredje som krävde DEN tiden får mig TRÖTT!
MEN
Det verkar som om ingen annan känner det på samma sätt?
När folk får höra att jag aldrig går ut - att senast besöket på krogen (förutom svägerskans kalas i höstas) var 2001 är den spontana reaktionen:
- HUR tror du att du ska träffa någon om du aldrig går ut?
JA?
Säg det!
Det är inte som det skall vara om en kvinna inte saknar en man! Sitter hon hellre hemma på kvällarna istället för att ta sig till krogen och söka efter sällskap är hon KONSTIG!
Ett tag gick det rykten på byn om att jag skulle vara lesbisk - det MÅSTE jag ju vara eftersom jag inte ville ha någon karl?
ELLER
Så hade jag ett hemligt förhållande med någon GIFT karl och det var DÄRFÖR jag aldrig syntes ihop med någon! Vem kunde denna gifta karl vara? Kanske det var X? Vi hade ju faktiskt ätit lunch tillsammans?
OCH
DÄR kommer dubbelmoralen fram!
Jag ska alltså inte sitta passivt hemma och låta mina dagar gå utan att söka en partner men OM jag skulle ta tag i saken och faktiskt börja söka efter någon...
Ja då jäklar...
DÅ är det DEFINITIVT inte bra!
Då är jag inte konstig längre - då har jag avancerat till kategorin FARLIG!
FÖR
En ensamstående kvinna är ett HOT - en högrisk för samhället - det finns ju faktiskt en risk att hon sträcker ut sina klor efter just MIN karl eller hur?
Jäkla slampa!
"Mamma är hon till så och så många barn - gubben lämnade hon och nu jagar hon efter MIN karl - synd att det inte finns skottpeng på slynor som hon!"
SÅ
Undviker jag ett nytt förhållande är jag KONSTIG...
OCH
Söker jag kärleken på nytt är jag ett HOT...
Svårt val...
MEN
Jag tror jag väljer KONSTIG!
He he he...känner igen diskussionen. Å andra sidan...fruarna får väl hålla i sina män så de inte "springer in i någon annans famn" Oftast blir ju dessa försmådda kvinnor galna på kvinnan och inte mannen, märkligt...
Pia:
Japp, det är ju absolut inte karlns fel att en slampa gör allt i sin makt att få honom...stackarn är ju oskyldig...gulleplutten ändå! :)
....Normalt??!!! Jag är nog inte heller normal...Ok, ja vi är visst släkt, jag tyckte inte att du klättrade efter väggarna..../Kram
Men du vet väl om att man inte får vara singel, och absolut inte när man har barn. Man måste ha en karl i sitt liv annars är man ju...ja, konstigt!
Blir så trött på folk som tror att man vill ha varenda karl man ser bara för att man är singel! Och så trött på dessa människor som alltid ska tjata om att man måste träffa någon och bla bla bla...
Själv sitter dom och bara gnäller på sina egna karlar!
Pappa:
Klättrar på väggarna nej....jag behöver ju varken karln eller hans attiraljer...skulle vara hans händer då för att byta däck och sånt :)
Cajsa:
Haha, så är det ju! En hel del gnäll om att "han gör ingenting" och "det finns ingen romantik" och "i början var det roligt" och "vi har inget gemensamt" och "jag har många gånger funderat på hur det skulle vara att lämna honom" men den som är singel borde DEFINITIVT hitta någon! :)
