JOBB?
Jag har suttit och kollat in lediga arbetsplatser...
Det finns inga som passar mig!
Nu är jag inte kräsen av mig - det finns ju en del som säger att ett jobb inte passar trots att det kan finnas hur många lediga platser som helst men då handlar det om att man inte vill ha det.
Det är inte så jag menar...
Det finns helt enkelt inga som passar mig!
Jag kan inte söka en tjänst i en butik - senast jag satt vid en kassa är på 90-talet och gissa om systemen ändrat sedan dess? Ska man jobba i en butik måste man dessutom prata flytande finska och där har vi genast ett problem - trots att jag förstår det mesta har jag en tunga som vägrar forma finska ord ELLER så är det helt enkelt så att jag är RÄDD för att säga fel!
Just nu har de en tjänst ledig som byggnadsförsäljare. Det skulle vara intressant - jag är ju verkligen intresserad av allt som har med det att göra MEN förutom det här med finskan så har jag ingen utbildning inom området. Ingen chans där inte...
Städerska vore också ett jobb jag mycket väl kunde tänka mig men det finns inga sådana jobb lediga heller. De som behöver städare sparar in - det finns inga pengar.
Så vad ska jag syssla med?
Det enda jag egentligen kan och har utbildning i är IT - jag skulle kunna jobba inom support - har folk problem med datorer så kan jag förklara för dem hur de ska fixa det - både med tal och text...
MEN
Även om någon firma som ger support skulle behöva en svenskspråkig anställd så innebär det automatiskt minst två timmars resa per dag för att komma till och från arbetsplatsen. Jag skulle vara tvungen att starta runt sju varje morgon och komma hem någon gång mot sex - hur blir det då med orken att ta hand om barn och hem? Hur länge orkar jag med det innan saker och ting faller ihop? Det här är inget jag gissar mig till - jag har prövat. Som ensamstående mamma måste man ofta prioritera - jag valde barnen.
OM det fanns jobb man kunde göra hemifrån skulle jag inte tveka en sekund men de enda som finns är de där idiotiska pyramidgrejerna för rengöringsprodukter och annat som inte intresserar mig ett dugg. Försäljningsjobb finns ju också men de passar inte mig heller - jag hatar när folk ringer och försöker pracka på en saker jag inte vill ha - jag menar - OM jag vill ha något så skaffar jag det - varför ska andra behöva ringa och tjata?
Jag kunde starta eget företag - ett företag jag kunde sköta hemifrån men före det måste jag komma på en vettig plan. Jag HAR ideer men om de går att genomföra är en helt annan sak!
NEJ
Jag är 36 år men vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor?
Hur dumt är inte det?
Bli frilansare! Skriv krönikor, splater, artiklar, you name it! Se till att rätt personer ser din blogg och vill ha med just DIG på sin redaktion. Skriva kan man ju alltid göra hemifrån... Och skriva KAN du ju uppenbarligen! :D
Nej du har så rätt, det är inte det lättaste här i livet at veta.
Men håller med ovanstående att du kan ju det här med att skriva så varför inte :)
Ha en trevlig kväll.
Nä det är inte lätt, det där med jobb, nu har jag förvisso jobb, men i bland leker man med tanken på vad man evt skulle vilja hitta på om man skulle sadla om till annat....vetrinär hade iofs inte varit dumt, men är inte beredd att läsa till det nu.
Fast du borde vara attraktiv på marknaden med tanke på din ålder och barn som passerat småbarnsstadiet.
Fast skulle du inte kunna jobba med någon slags support hemifrån gällande IT..det borde väl inte vara en omöjlighet att försöka
förhandla fram med något företag/ ja det var bara en tanke;)
/Kram
Det bästa med att inte hitta jobb som inte passar vet du vad det är??
Möjligheten till nått helt nytt tänk på alla yrken som du inte passar in i! Alltså inte hjärnkirurg eller vd för Nokia eller Finsktalande lärare.
Men t ex vaktmästare på en skola, florist, gympainstruktör, simhallsvakt, jourhavande människa åt Röda korset eller varför inte däckmontör på en gummiverkstad.
Oki nu har du tänkt på det omöjliga - då gör du det möjligt genom att säga "Saatana - det där kan jag men inte ens jag visste det - jag försöker!
Vips så blev du begravningsentrepenör.
Jag jobbade i butik i 16 år. Skulle nån sagt till mig att jag skulle jobba inom vården och med förståndshandikappade så skulle jag skrattat ut de för de skulle jag inte passa SOM..
Efter 12 år så fungerar det ännu.
Tänk lite längre och tänk inte på hinder utan hoppa häck!
(Jösses jag skulle blivit syokonsulent tror jag..)
Jobbigt det där och inte veta/våga. Hoppas du hittar något bra snart/kram
Inte visste jag heller så mycket när jag var 36. Utom att jag jobbat på bank i nästan 20 år! Men, när jag blev 41 slog jag till, köpte vandrarhem och värdshus! Det var kul, ett par år, tills jag gick rakt in i väggen...två års sjukskrivning, jobb på posten tills jag köpte en grillkiosk! Kul tills jag gick in i väggen...Nu, 2½ år senare, ska jag börja arbetsträna, IMORGON på bibliotek..
Så du hinner nog...Kramen
matilda:
Tack! Det vore ju förstås en ide´men jag vet inte om jag klarar av det - här skriver jag fritt - ena dagen det...andra något helt annat... :)
Helen:
Kanske jag kommer på min framtid bara jag slutar fundera? :)
Think Twice:
Ja, det är ju det där med att man ska orka och ha råd med att omutbilda sig - mycket enklare att fastna i samma spår....
Kram!
Lucas:
Däckmontör...ja du... det hade jag inte ens skänkt en tanke - nu ser jag på saken lite annorlunda! :)
Annelie:
Det löser sig säkert! ;) Kram!
Paula:
Värdshus låter ju jätterologt men...som jag läste mellan raderna här...så är det nog en hel del jobb med det! Bibliotek skulle jag trivas i - så som du gjort! :)
Kram!
