BOKPLAST - ETT GUDS STRAFF!
Man ska inte häda...
MEN
Att gräshoppor och sju magra år hör till Guds repertoar av straff - DET vet väl de flesta - DET präntas in redan i lågstadiet...
FAST
Det är inte förrän ens egna barn börjar skolan som man upptäcker att BOKPLAST helt klart OCKSÅ är Guds straff för skolbarnsföräldrar!
Jag blir TOKIG på det här eviga plastandet!
Som om det inte skulle räcka med alla eviga, trilskande, ettriga morgnar?
NÄNÄ
Varje dag ungarna kommer hem de två första månaderna dunkas två gigantiska högar på köksbordet:
- De här måste plastas!
Bara att bita ihop - plasta, svära, plasta, svära, PLASTA PLASTA PLASTA...
FÖR
Inte nog med att alla BÖCKER ska plastas - NEJ NEJ - alla ARBETSHÄFTEN ska minsann OCKSÅ plastas - JAJAMENSAN!
Vad fan då för?
VARFÖR ska man sitta och plasta ett jäkla A5 ruthäfte som ändå bara kommer att användas i max en månad för räkneuppgifter?
VA?
Jag är 100 på att plastmängden som går åt för att plasta skräpet kostar mer än själva häftet!
Jag fattar inte vitsen!
OCH
När jag uttrycker min ärliga åsikt om detta straffarbete som man VARTENDA EVIGA ÅR måste hålla på med...
FÖR
Konstigt nog verkar alla färdigt plastade böcker försvinna? Om ALLA måste plasta vartenda år för att böckerna ska hållas fina och användas av flera elever, flera år i rad - vart försvinner då de PLASTADE böckerna - vart tar de vägen?
DÅ...
Då är det ALLTID någon som påstår att det är ROLIGT att plasta böcker - "det går ju som en dans bara man har rätt sorts plast"!
VISST
Det FINNS bra plast - plast som bara säger WOSCH och lägger sig som en finfin hinna över böckerna...
MEN
Det är bara bokplastens Gula änkan som beter sig på DET viset....
Med de mängder som går åt hemma hos oss är det det betydligt billigare skumvinsplastet som gäller och tro mig - DET märks på alla bubblor och annat skit som samlas mellan plasten och pärmarna...
NÄ
Man ska inte häda...
MEN
Bokplast är DEFINITIVT ett Guds straff till oss skolbarnsföräldrar!
Åh, vad jag känner igen mig. Och du jag kommer ihåg att när jag var liten slog vi själva in våra böcker åtminstone från tredje klass och uppåt....
Hejsan. hur har du det? :-)
Lotta Johansson hälsar till dig så gott. Och vi undrar om du kommer till Halmstad nångång?
see you
........ha-ha-ha-ha....en mammas stora uppgift varje år....utom hos oss...här är det min uppgift...
jag gillar det....så du måste ha fått den genen från mamma ( jag kommer inte ihåg om hon gillar det eller inte )/ kram
Ja fy. Tackålov att inplastandets dagar är över för min del. Det är så konstigt, för när jag var barn, älskade jag att plasta in mina skolböcker, och farsan lärde mig ju hur man gör men tror nån jag kom ihåg hur man viker när det var dax för min egen telning att börja plugget? Nähädå. Ett jäkla trälande blev det innan det blev någotsånär rätt..men snyggt blev det aldrig.
Underbart att den tiden är förbi. Jag skickade mina ungar till mormor som fick hålla på med den skiten, det blev för dyrt när jag skulle greja med det. Håller med dig, det är en av de största prövningar vi föräldrar utsätts för.
JAG har minsann blivit jätteduktig på att plasta in! Efter två års träning, inte en enda bubbla:)
