ENKEL MEN RAR

Imorse lyssnade jag, som vanligt, på "Vem är det egentligen som" - det körs samma tidpunkt som jag i panik försöker få ungarna någorlunda i tid till skolan. Vi har förresten börjat räkna tiden efter det programmet för om DET börjar EFTER att vi dumpat grabben vid hans skola hinner dottern i tid till SIN skola...

MEN

Iallafall....

Idag var han där svensken eller ålänningen (nä, DET är han nog inte) eller vad han nu är inte där...

OCH

Då kändes det plötsligt lite tomt?

Det är inte det att de andra är sämre radiopratare för det är de ju verkligen inte - det är mer att det fattas EN RÖST - en röst jag lärt mig förknippa med själva programmet!

Eller är det månne hans dialekt jag saknar?

Det här med röster är ganska intressant...

En del människor har röster jag med glädje kunde lyssna på hur länge som helst - inte när de sjunger utan när de pratar!

Ta till exempel damen som pratar på tågen - DING DONG - hetken kuluttua Turku - bästa passagerare, vi anländer om en stund till Åbo (eller vad det nu är hon säger - det är dessvärre ett tag sedan jag åkte tåg)...

Det är hon som GÖR hela resan - så är det bara - byts hennes röst ut mot Dagmars eller Berits blir det fiasko för hela slanten!

OCH

När man ringer personer med ett visst mobilabbonemang och vänligt blir informerad att personen ifråga just nu inte kan nås....

JÖSSES!

HANS röst gör det värt att ringa om och om igen - ibland kan man till och med önska att telefonen inte sätts på överhuvudtaget bara för att få höra hans prat...

FAST

Jag undrar hur hans röst låter på riktigt?

FÖR

Det ÄR ju så att röster hörs och uppfattas annorlunda i telefon - de kan låta som honung och sirap via en telefonlur medans man, ansikte mot ansikte, bara stirrar på dem - undrar "vem är du?" och  "vad i helskotta har du gjort med din röst?".

NEJ

Nu får det banne mig vara slutfilosoferat - jag skulle ju röja i förrådet - på det här viset blir det knappast något gjort idag heller!

Vi hörs!