"LATINUS DÖDUS NOJUS"
Jag har drabbats av min "latinus dödus nojus"...
... IGEN!
Tydligen hör det till att det ska vara så här - först är jag helt hundra på att ungen ska dö innan den föds...
OCH
Sedan slår det om - plötsligt blir jag tvärsäker på att det istället är JAG som kommer att dö - att jag helt klart kommer att stärva i samband med förlossningen!
Inte för att jag är rädd för döden...
FÖR
Det är jag absolut inte...
MEN
Det som verkligen skrämmer mig är frågan...
VEM TAR DÅ HAND OM MINA BARN?
När jag fick mitt hjärnsläpp för något år sedan och de misstänkte allt från hjärnblödningar till hjärtspunk kollade jag faktiskt upp möjligheterna - KAN man testamentera bort sina barn?
OCH
Även om det faktiskt fanns diverse utvägar var det alldeles för krångligt - här räckte det inte med något så simpelt som ett juridiskt bindande brev eller dyl. - istället krävdes en massa besök i domstolar och annat strul...
SÅ
Det blev aldrig av...
DET ångrar jag idag!
VISST
Jag oroar mig förmodligen i onödan...
MEN
Tänk om jag INTE gör det - om jag faktiskt kastar veven den här gången - tack och hej leverpastej...
JA
Då får jag väl helt enkelt acceptera läget och bli en skyddsängel - en sån där ängel med svarta vingar - en som GER TILLBAKA till den som överhuvudtaget vågar tänka tanken på att jäklas med mina älskade barn...
JEPP
SÅ får det bli!
