ENKEL MEN RAR

Enligt min mamma får man förr eller senare TILLBAKA...

OCH

Jag tror henne...

FÖR

Igår fick jag verkligen tillbaka och det SNABBT!

Efter att jag hela morgonen haft sammandragningar med 15 till 20 minuters mellanrum ringde jag rådgivningen för att höra hennes åsikt - borde det kollas upp eller inte?

OCH

Hon rådde mig att ringa hälsovårdsstationen - be om en läkartid...

SÅ

Det gjorde jag.

Det slår ju YTTERST sällan fel - ska jag på gynekologisk undersökning är alla tider till de kvinnliga läkarna slut - kalla det karma - kalla det otur...

MEN

Så är det iallafall...

När damen i växeln informerade mig om tidssituationen var min första tanke att strunta i alltihop...

FAST

Vid närmare eftertanke skulle det ju faktiskt ha varit lite smått onödigt om ungen föddes alldeles för tidigt bara för att man är lite blyg och pryd så jag bet ihop och tog den lediga tiden.

DOCK

Beklagade jag mig inför mitt sällskap vid kaffebordet - det må så vara att jag befinner mig i detta tillstånd på grund att jag visat mina privata delar (minst) en gång för mycket åt just en karl men det känns ÄNDÅ inte bra att gå till en manlig läkare och fläka - så det så...

Empatiska som de var förstod de mig mycket väl...

OCH

Kom med diverse uppmuntrande tips:

Jag kunde till exempel föreställa mig läkaren i spetsbh, volangkjol och högklackat nersmetad med illrött läppstift och knallblå ögonskugga - kanske det skulle lätta upp stämningen lite?

Tack vare dem kändes det lite bättre - det var nog inte SÅ farligt iallafall - varför inte på samma gång ta med en sax och rakhyvel - räcka över dem i samband med att vi hälsade:

- När du ändå är där nere och rotar kunde du kanske ta och ansa lite? Det börjar kännas som en djungel och jag kommer banne mig inte åt det mer!

IALLAFALL

När jag sedan olustigt satt där i väntrummet och väntade - väntade - väntade...

SÅ

Satt där också en polis i uniform och just väntade - väntade - väntade...

TILLS

Jag, till slut, efter 40 minuter av olustiga väntandet ropades in FÖRE polisen!

DET måste ju bara påpekas eller hur - jag kunde inte vara tyst...

OCH

Mogen som jag är drog jag alltså på mig ett "skitigt" flin medans jag släntrade förbi honom:

- Nanananananaaaa, jag slapp in före diiiiiiiig!

Varpå han mumlade något om över hur kvinnor alltid envisas med att särbehandlas och han föddes med fel kön...

Stackars liten ändå - orättvist behandlad - men JAG mådde iallafall bättre - visst skulle jag strax vara tvungen att ta av mig kläderna osv. inför en manlig läkare MEN jag ropades faktiskt in före polisen - jajamensan!

NU kommer jag till delen att man förr eller senare får tillbaka - att man förr eller senare får sitt straff...

FÖR

Så fort jag steg in i undersökningsrummet lade jag märke till alla persienner - de var ÖPPNA - här var det full insyn som gällde...

OCH

Vilken bil stod parkerad strax utanför dessa vidöppna fönster?

JEPP!

Svarta majan naturligtvis (polisens piketbil) - VAD ANNARS?

Där fick jag!

Jag kan mycket väl föreställa mig samtalet mellan den väntande polisen och hans kollega när han kom ut:

- Ja, där satt man en halv evighet och så fick hon där uppkäftiga från kiosken gå in före - jäklar vad hon har blivit fet förresten!
- Jösses ja - ser ju ut som en val!
- Såg du henne?
- Jodå, det gick ju inte att missa - hon träffade ju läkarn i rummet här bredvid!
- Vad hade hon för fel då?
- Ingen aning men gynekologisk undersökning var det iallafall - låg där med benen i vädret och jummijammi VILKEN DJUNGEL - kunde hon inte ha bett läkaren att ansa när han ändå var där och rotade?

USCH JA!

SÅ

Du har så rätt mamma lilla - du har så rätt - förr eller senare får man nog tillbaka!