Åsas kusin!
Av någon konstig anledning brukar jag stanna kvar i folks minne...
MEN
Vad det beror på vet jag inte...
OCH
För det mesta vill jag inte veta heller...
"Den där ja - det är en extremt jobbig människa"
SÅ
Jag ids inte forska i saken - folk kommer ihåg mig av en eller annan anledning - bara att acceptera fakta...
FAST
När jag häromdagen ringde min svägerska på jobbet hade hon samtidigt besök av en gammal arbetskompis till mig...
OCH
Då hon berättade för honom vem hon pratade med "- Det är Nette" var hans omedelbara respons "Ah - ÅSAS kusin!!!"
FÖR
När det gäller HONOM har jag inga tvivel överhuvudtaget varför HAN minns mig!
För flera år sedan när vi jobbade tillsammans bodde vi båda här på ön men nu och då var vi tvungna att åka in till Pargas som ligger en timme härifrån - eftersom vi båda var duktigt miljömedvetna samåkte vi naturligtvis (visst - att endast en av oss fick kilometerersättning per gång KAN ha haft en liiiiten del i det hela men man ska ju inte hänga upp sig på småsaker)...
En dag när vi satt där i bilen nämnde han att han jobbat som croupier på båtarna innan han skaffade familj så jag frågade då om han kanske kände mina kusiner - de hade ju också jobbat med det - kanske de till och med jobbat tillsammans...
OCH
Så räknade jag upp dem...
- "Är ÅSA din kusin???"
Sedan fick jag inte en syl i vädret mera - varken på resan dit eller på vägen hem - det blev 130 kilometer hängiven hyllning för hela slanten - karln var i extas!
Om jag skrev ner alla lovord han hade över min, jag citerar "underbara kusin" skulle jag sitta och knacka tangenter hela dagen - istället drar jag hyllningen i stora drag - det hade, helt enkelt, inte fötts många kvinnor som min kusin Åsa - hon var ju inte bara vacker, sexig och rolig - hon var ju dessutom intelligent också!
Det sista han sade innan han steg ur bilen den dagen var:
- "Så DU är kusin med ÅSA - det hade man ALDRIG kunnat tro!"
NÄ
Jag saknar inte honom...
Inte ett dugg!
