ENKEL MEN RAR

Det här med att lämna över kattungarna till deras nya ägare är inte lätt...

FÖR

Trots att man bara haft dem några veckor fäster man sig ju vid de små kräken...

OCH

Även om man mellan varven svurit ve och förbannelse över deras påhitt står man sedan djupt bedrövad på trappan och vinkar hej då när de åker iväg...

Hur kan det vara så?

När de två första flyttade idag - "Hattifnatten" till Åbo och "Minihemulen" till Tammerfors trodde förmodligen de nya ägarna att hela rumban av "hämta hem nya kissen" skulle gå snabbt och smärtfritt...

MEN

Istället för "tack och hej leverpastej" tvingades de ner vid kaffebordet och matades fulla av dels misslyckad kladdkaka, dels information på knagglig finska...

"Här har jag en väska med grejer - det här torrfodret är det som de har fått - det är Iams Kitten och kan köpas på djuraffärerna men den är ganska dyr så jag antar att ni säkert vill byta sort till någon man kan köpa i en vanlig matbutik. När ni ska byta så tar ni det här fodret och blandar ut det med det nya i sakta mak så att kissen vänjer sig - det lönar sig att göra det försiktigt - den här mängden borde räcka i minst en månad. Det HÄR är en burk med vällingpulver - jag har gjort så att jag blandar välling tillsammans med blötfodret varje morgon och kväll och det här är det blötfoder jag gett dem - Latz kattunge. De här påsarna borde räcka ett par dagar. Kissen är avmaskad men bör avmaskas ytterligare en gång till när den är fulla 11 veckor - här är information om hur mycket den ska ha och här är avmaskningsmedicinen...blablabla..."

Sedan släpptes de inte ut genom dörren förrän de dyrt och heligt lovat skicka foton på lilla kissen lite nu och då...

OCH

Även om jag får behålla de resterande sex ett litet tag till saknar jag ändå de här två ...

FAST

Jag vet att de får det jättebra dit de flyttat nu...

Minihemulen

Hattifnatten