ENKEL MEN RAR

Även om jag, i mitt huvud, ibland sitter och formulerar blogginlägg blir det aldrig av att få in dem på själva bloggen. Ska det verkligen vara så här att vara på vårdledigt? Jag hade inbillat mig att själva vårdledigheten innebar lugn och ro, pyssel och lek med lilla damen på dagen och mat på bordet när de äldre ungarna kommer hem från skolan samt myspys med hela familjen på kvällen?

FAST

Det blir ju aldrig som man planerat - vissa dagar vet jag knappt vad det är för dag ens - huvudet är så fullt av en massa saker och det här med hemlagad middag sträcker sig till uppvärmd föda serverad ur folieform.

NÅJA...

Det kanske är så det ska vara...

Iallafall...

Lilla damen fyller ett år nästa onsdag - tänk vad tiden går snabbt - det var inte länge sedan jag rullade runt med henne i magen och nu rullar istället dagarna på med att jag jagar henne runt huset när hon rusar på och roar sig med sina påhitt. Mycket av dagarna går åt att rädda nuvarande kattungar ur hennes ömma famn...

FÖR

De dumma jäklarna fattar ju inte att hålla sig undan - det tycks nästan som om de med flit leker runt henne istället för att hållas i någon del av huset där hon just då inte är och trots att hon nappar tag i dem så fort hon bara får chansen lär de sig inte ändå...

Här är några bilder på dumbomarna:

Jaha, nu vaknade lilla damen så nu var det slut skrivet för den här gången också...