ENKEL MEN RAR

Förra helgen hände något odefinierbart - sakta men säkert blev magen ANNORLUNDA!

Annorlunda på sånt vis att det inte direkt gick att säga att något verkligen VAR annorlunda men den BLEV annorlunda, iallafall KÄNDES det så....

OCH

I förrgår när jag vaknade kunde jag inte undgå att märka skillnaden - nu var jag nästan helt säker - magen måste ha trillat ner!

Inte så att jag snubblade på den varje steg jag tog men tyngdkraften hade definitivt gjort sitt...

FAST

Det kunde den väl ändå inte gjort?

Det var ju för tidigt?

SÅ

Jag avvaktade - gick några varv framför spegeln - försökte se mig med "nya" ögon varje gång - samma resultat gång på gång - den MÅSTE ha trillat ner?

Jag menar, för ett par veckor sedan behövde jag t.ex. ingen bh - mina taxöron var snyggt (nåja, snyggt och snyggt - allt är ju relativt) uppradade på en gigantisk maghylla...

NU var det plötsligt slut på DEN ordningen - här var inget längre uppbullat - nu var det tillbaka till det gamla vanliga "upphängt och nersläppt"!

OCH

När gubben såg mig lade han märke till skillnaden meddetsamma..

FAST

Om det då var magens form eller taxöronens ändrade ställning han reagerade på - DET vet jag inte - huvudsaken var iallafall att vi nu var två som såg att det var skillnad - ett bevis på att jag inte inbillade mig...

SÅ

Jag ringde rådgivningstanten - skulle en mage faktiskt trilla ner redan i vecka 27? - nja, det var ju lite väl tidigt - kunde jag komma in och träffa läkaren på eftermiddagen? - jepp, det kunde jag! - välkommen då!

Det här med att gå på gynekologiska undersökningar är INTE min favoritsysselsättning men vad gör man?

Kniper ihop?

Den här gången var det åtminstone en kvinnlig läkare som skötte det arkeologiska grävandet med utlåtandet att även om huvudet ännu inte är fixerat så har allt redan mjukat upp sig och till på köpet så har öppningsarbetet påbörjats...

Vad säger man?

Tydligen är det inte bara spiraler som vill trilla ut i förtid - även BETYDLIGT större saker har bekymmer med att hållas kvar - bara att inse fakta - är man glapp så är man!

NÅJA

Enligt diverse kontroller påstods det, trots allt, iallafall att den lilla mår bra - hjärtljuden hölls jämt och fint på 150 och mätningen läkaren gjorde av magen visade att sf-måttet ökar så att det knakar.

SÅ

Bara att slappna av och fortsätta ta det lugnt...