FREDAG
Egentligen borde man vara riktigt tacksam på måndagar till torsdagar för då kan man med gott samvete låta bli att göra saker - det finns ju helt enkelt inte tid!
Inatt drömde jag att jag hade cancer - det var någon konstig sort som var väldigt ovanlig men summan av kardemumman var iallafall att jag hade typ max en vecka kvar att leva. Vaknade med känslan av att jag borde kanske ta någon lärdom av den drömmen - att jag ÄNNU MER borde lära mig att ta vara på dagen och leva som jag VILL leva istället för hur jag BORDE leva?
Tydligen var inte jag den enda som hade haft obehagliga drömmar - flickan steg upp och meddelade att hon drömt att punkare jagat henne och hennes kompisar och kastat söndriga vinflaskor efter dem. Vad pojken drömde hann han inte berätta för han steg ju som vanligt så sent upp att han fick gå direkt från sängen till bilen.
Nu har lillkissen varit borta två dygn. Inom 24 timmar efter det att jag skrev att jag var förvånad att alla var kvar så försvann han. Grannen tror att han bara kände sig "konstig i kroppen" och söker flickvän men jag är skeptisk - han har varit livrädd för allt som finns utanför ytterdörren och hållit sig inom en radie på max 50 meter från ytterdörren för att snabbt kunna komma in om något skrämt honom och nu är han totalt borta - han måste VERKLIGEN vara "konstig i kroppen" isåfall. Kanske han kommer tillbaka?
Jag borde bygga hundbur! Jag vet ju exakt hurdan jag vill ha! Helst skulle jag vilja ha trästaket runt hela gården (vitt) och på det viset hägna in den så att MIN hund hölls kvar och ANDRAS utanför men det är ju SVINDYRT (dessutom tror jag inte jag skulle komma många meter innan jag skrikande kastade hammare, spik och brädor runt mig) och att dra ordentligt nät runt allt kostar också en förmögenhet. Igår stod jag och kollade VAR jag skulle kunna bygga en MINDRE bur enkelt och enda platsen jag kunde göra det är på ena sidan om huset om jag använder husväggen som en del men då ryker min Rhododendron. OM jag hade kunskapen och pengarna skulle jag bygga en likadan hundbur som ungarnas pappa har till sina hundar vid bergpartiet på andra sidan huset. Det skulle vara en bra plats - många träd som skuggar.
PENGAR är ju definitivt en av människans DUMMASTE uppfinningar! Vilken idiot var det egentligen som kom på DEN briljanta ide´n?
Å vilket smarthuvud är det som har hittat på lagar och paragrafer för arbetslösa? Det LÖNAR ju sig inte att jobba???? Man går PÅ MINUS! När jag hoppade in som datalärare under tiden jag var arbetslös fick jag UNDER tjugo euro i handen för en sju timmars undervisningsdag (PLUS en timmes bilkörning då) och det var om jag INTE förberedde undervisningen ett dugg innan jag kom dit. Tur att jag räknade ut det EFTER att jag hoppade in annars hade jag aldrig gjort det! Som datalärare får man ju ändå ganska bra lön så antagligen hade jag fått BETALA för att få hoppa in på något annat jobb.
Sedan sitter politiker och pirrar och marrar om alla arbetslösa som bara går hemma och dallar dagarna i ända?
HALLÅ!
IDIOTISKT!
Idag är det tydligen uppåt värre - jag hade fel - jag KAN jopla trots att jag är grinig! :)
VÅR
Igår orkade jag inte skriva eftersom jag var totalt slut - sov två timmar på hela natten. Varför? För att det ändrat till sommartid naturligtvis!
Hela söndagen gick ju åt att bli konfunderad över tiden. "Vad är klockan nu?", "Vad är den EGENTLIGEN?". Köksklockan hade jag inte ändrat på hela vintern - den visade en timme OCH 15 minuter före - nu blev det lite konstigt. "Vad är klockan?", "Ah, fyra", "Nej, den där går ju en timme och 15 minuter före", "Då är den...hmmm...tre och...eh...15 minuter...hmmm...jaha, kvart före tre", "Nä, det är den ju inte mera", "Vad är den NU då?".
Inte undra på att man sedan på kvällen är totalt uppskruvad och så förvirrad att man inte kan sova! Dessutom börjar jag ana var mitt hjärnsläpp i januari kom ifrån - jag BORDE ha ändrat tiden på köksklockan i höstas!
Nu är det VÅR - när jag körde ungarna till skolan imorse mötte vi inte mindre än FYRA bönder i traktorer på vägen och då har vi bara ett par kilometer att köra. Det KAN ju ha varit andra än bönder som körde men jag är lite skeptisk till att våra sommargäster skulle köra traktor. Ute på gården flyger farliga bin och getingar, jag såg årets första mygga igårkväll, övervåningen är full av sinnesslöa flugor och MILJONTALS äckliga SPINDLAR håller på att vakna!
Usch vad jag HATAR spindlar! Jag FÖRSÖKER jämt tänka "de är räddare för mig än vad jag är för dem" och "spindlar trivs inte i sjuka hus så jag borde vara tacksam över att här finns så många" men det hjälper inte! Är HELT säker på att de inte är ett DUGG rädda för mig och att de bosatt sig här bara för att jäklas. Uppe på vinden samlas alla halvstora, platta svarta spindlar. Hallen, garderoben och verandan befolkas av långben-spindlar och källaren är full av bruna SKITSTORA as, förutom i tvättstugan då där det bor NEONGRÖNA äckel. I resten av huset hittar man sedan alla andra rysliga storlekar och utformningar som finns i spindelfamiljen. Åh, vad jag GILLAR sommaren!
Appropå sommar - jag har nu börjat kleta in mig i "anti-celluit"-krämen, den jag fick av en bekant som tack för att jag hjälpte henne med datorn. Fick den redan i januari eller början av februari men har inte haft behov av att smeta på den förrän nu. Det STÅR JU FAKTISKT att man ser resultat inom FYRA veckor på instruktionerna så varför börja i förtid? Fyra veckor innan det är dags att visa benen så kan man börja! Bra va?
MEN
Användning: Applicera två gånger dagligen, massera in över områden med celluiter. Applicera även på områden där du vill förhindra att celluiter uppkommer...
Jag vill t.ex. inte ha celluiter på näsan - betyder det att jag borde massera in den här gelen på näsan två gånger dagligen?
Nu blev det svårt!
Från det ena till det andra - ungarnas pappa ringde igår - nu har flickans get gått och dött också! Först dör ena råttan i cancer, sedan får kaninen en propp i hjärnan och blir förlamad, dagen efter har en, till synes, helt frisk råtta dött hux flux. Så går det ett par veckor och så dör sista råttan och nu stärvar HENNES get av alla.
Det går inte en dag utan att jag femtielva gånger kikar ut genom fönstret mot vägen för att se om någon av våra kattor blivit överkörda - jag menar, det skulle knappast förvåna mig! Varje gång jag går och matar kaninerna så är jag FULLT beredd på att de ligger döda i buren och om hunden får ett ben är jag orolig tills hon ätit upp allt och jag kan konstatera att hon inte kvävdes av någon bit den här gången heller.
Förra veckan cirklade en JÄTTESTOR havsörn över gården flera dagar i sträck och då blev jag lika förvånad varje kväll när kattorna kom hem - ojdå...ingen fattas???
Det är tungt att bry sig!
Nu är det dags att avsluta - eftersom jag fick mitt betyg i svenska igår (FULL pott - FEMMA!!!!) så ökade min inspiration för studier drastiskt och jag har nu hittat lusten igen (ja, för STUDIERNA då). Kommer alltså de närmaste dagarna att koncentrera mig på dem och hinner därför säkert inte sitta och jopla så mycket här. Dessutom blir det ny hospitalrunda med loppisbesök imorgon så då skriver jag åtminstone inget.
MEN
Om något plötsligt bara MÅSTE berättas så gör jag naturligtvis ett undantag! :)
BLOGGVÄRLDEN
Men jag hade inte tänkt ta upp det här med böcker den här gången utan BLOGGVÄRLDEN!
Jag måste erkänna att jag bara läst en enda blogg i mitt liv förrän jag startade min egen. EN ENDA! Jag har aldrig satt mig in i vad det egentligen handlar om eftersom jag haft så otroligt mycket annat att hålla på med....eh... vänta nu...det här stämmer inte - jag har faktiskt läst TVÅ bloggar tidigare.
Vad var det nu jag ville säga? JO...
Den här helgen tänkte jag att NU var det DAGS - dags att se vad människor skriver om! Vad är det folk vill läsa?
Inte helt överraskande så är ämnet sex MYCKET hett. Skriver man om sex, ingen skillnad om det är ens egna upplevelser eller andras, så garanteras man många läsare. Sex lockar! Inget nytt med det! Om jag vore SMART skulle jag sätta ihop någon smaskig rubrik för det här inlägget och få många läsare men nu är jag ju ganska enkel så det marknadsföringstricket har ännu inte gått hem hos mig.
ELLER ännu bättre - jag kunde börja skriva om mitt eget sexliv.
Det är bara det att jag inte känner något större behov av att berätta om mitt sexliv för allmänheten! Jaja, jag vet MYCKET VÄL att jag inte HAR nåt sexliv - totalt dött på DEN fronten men OM jag hade ett skulle jag inte vilja dela med mig. Den informationen skulle jag PANTA på - iallafall på bloggen - alla pratar ju om hur karlar diskuterar sitt sexliv med varandra men det är ju bara barnleken mot hur kvinnor pratar. Fast det kanske jag nog borde vara tyst om!
En annan sak som verkar gå hem är skvaller! Jag KUNDE ju skriva om vem som ligger med vem trots att de är gifta med den eller den och tidigare hade ett förhållande med den och den som nu är gifta med den och den men som tidigare var ihop med SAMMA. Skandal!
Varför ska människor ALLTID skvallra? Kanske skvaller kunde vara ok om det var VÄNLIGT skvaller men NÄPP - allt måste ha en elak underton. Neutrala ord som "hon som bor i det röda huset" sägs med en ton som istället säger "du vet HON DÄR som bor i det röda huset - hon som LIGGER med ALLT och ALLA och DESSUTOM gått upp MINST 5 kilo sedan i vintras och i fredags hade en ENORM finne på näsan - HA!". Jag kan tyvärr inte säga att jag aldrig skvallrar - även jag är en svag människa - men jag tycker att vi borde sluta upp med elakt skvaller och jag har hört att det är TANKEN som räknas!
Förresten HAR jag inget skvaller att berätta som skulle intressera allmänheten. Jag känner knappt några kändisar och om jag började skriva om det skvaller som går här på byn så skulle det inte ta länge innan jag blev lynchad på torget. Ingen vidare bra ide´.
Politik går också hem i bloggar! Jag har ju tidigare sagt att politik inte intresserade mig men efter det inlägget satte jag mig faktiskt in i vad det egentligen går ut på. Problemet är att jag helt enkelt bestämt mig för att undvika politik - det tog inte många minuter efter publiceringen så fick jag den första negativa kritiken för mina åsikter. Visst skulle jag kunna rycka på axlarna åt det och fortsätta men det är det inte värt - de enda gånger jag, i fortsättningen, kommer att skriva om politik (med flit) är om jag känner mig på småfittigt humör och vill starta debatt.
SÅ?
Vad finns det mer?
Mode och skönhet! Om det är något som smäller högre än sex så är det HELT KLART mode och skönhet! Hehe, jag kan verkligen SE det framför mig när jag försöker sätta mig in i modevärlden! Är det något som jag är fullkomligt hopplös på så är det mode och skönhet! Jag har NOLL koll på vad som är mode - vad är inne? Vad är ute? Jag vet inte ens hur man sminkar sig - det enda jag sätter i ansiktet är billig hudkräm. Ska man ha make up ska man ha en snygg make up och eftersom jag inte kan lägga en sådan är jag utan - mycket enkelt.
Mode och skönhet är alltså inget för mig!
Vad som också är vanligt är att människor skriver sin dagbok på nätet. Alla vardagliga ting de gör skrivs in, oftast bestående av en eller två meningar. HUR gör de det? Det KAN inte jag! Jag har så mycket som vill UT - det går inte att beskriva något med en enda mening. Enda gången jag är fåordig är när jag är grinig och då har jag säkert ingen lust att blogga heller - hela bloggen skulle vara full av sura smileys.
NÄ
Helt klart är det bäst att jag håller mig till mina egna tankar och funderingar och joplar på om det som just då "ploppar" upp i mitt huvud. Att jag inte försöker sträva efter att nå allmänheten utan fortsätter att vara mig själv! Att jag skriver på MITT sätt!
Hur skulle det annars bli? Om allmänheten hittade mig och läste det jag skrev? Jag skulle kanske få flera kommentarer på mina inlägg och det skulle ju bli otroligt jobbigt i längden om jag varje gång reagerade likadant som när jag idag fick en kommentar av Gondo. "Vem är det?", "KÄNNER jag honom?", "Har någon UTANFÖR SLÄKTEN hittat min blogg?", "VAD KUL!!!!" Jag skulle inte hinna göra annat än vara begeistrad över att folk faktiskt LÄSER det jag skriver! Tack Gondo - du räddade min dag! :)
ALKOHOLISM
Hade en diskussion med en vän om alkoholism - är den ärftlig eller inte? Borde man, om ena föräldern är alkoholist, vara beredd på att man själv kan fastna i träsket? Vilka tecken borde man se upp med?
Jag blev intresserad - hur var det nu egentligen - det här var väl värt att kolla upp?
Problemet med forskning är att alla som gör de här undersökningarna för det mesta verkar ha olika åsikter om saker och ting. Jag antar att man kan vinkla ett forskningsresultat på många olika sätt och på så vis få fram ett resultat som passar ens egen åsikt. När jag nu gjorde sökningar på "alkoholism" och "ärftlighet" fick jag MASSOR av svar men inte LIKADANA - jag blev alltså tyvärr inte mycket klokare.
Enligt många så ÄR akoholism ärftligt - inte direkt, men man ärver tydligen en biologisk förutsättning och har därmed en förhöjd risk för att bli beroende av alkohol.
Om du tål alkohol bra, d.v.s. inte blir snurrig, spyr av minsta lilla eller slocknar bör du se upp. Om du inte har krabbis (blir bakfull) dagen efter så är det också ett dåligt tecken. Dessutom är risken att pojkar ska ärva den här förutsättningen större än för flickor.
En del säger också att barn till alkoholister helst borde undvika alkohol helt och hållet. Dricker DE så ökar samtidigt risken för att DERAS barn ska bli alkoholister.
MEN...
Väljer inte alla människor själva om de blir beroende av alkohol (läs alkoholister) eller inte?
Även om jag HADE den genetiska förutsättningen för att bli beroende av alkohol skulle jag väl knappast bara sitta och tänka att det är liksom MENINGEN att jag ska bli alkoholist och bara VÄNTA på det?
Jag skulle väl ha chansen att välja själv?
Eller?
Nej, det här blev för djupt, dags att avsluta och gå ut och tvätta bilen istället!
MARÄNGKAKA
Igår hade jag homeparty och det BLEV en "i alla hast" ihopvispad marängtårta - halva står ännu i kylen så gissa vad vi äter den här helgen.
I vanliga fall är jag lite (läs mycket) anti så kallade homepartyn - har aldrig insett "det roliga" i att sitta och titta på byttor och skålar och lyssna på skötselråd (FÅR man använda dem i mikron eller inte) eller bli förevisad olika städprodukter och bli instruerad om hur de ska användas för att få bort en fläck eller dyl. Åh, vad SPÄNNANDE!
SUCK!
Varje gång jag blir bjuden till ett party känner jag mig tvungen att gå. Varje gång jag går känner jag mig tvungen att köpa något. Jag bläddrar febrilt i katalogen efter någon liten billig sak och kommer sedan hem med något jag absolut inte velat ha men varit "tvungen" att köpa för att med gott samvete kunna åka hem. Dessutom känner jag mig som en alien under tiden - alla andra verkar ju tycka att det hela är jätteroligt? Jag har tydligen missat något IGEN?
Varenda eviga gång någon hyperenergisk försäljare tagit kontakt med mig och undrat om inte jag har lust att ha ett party så har jag slingrat mig som en metmask och, på ett eller annat sätt, klarat mig ur situationen.
MEN
Den här gången var det en av mina f.d. chefer som tog kontakt och hon vet tydligen fortfarande hur jag ska tas för att jag ska lyda - innan jag ens fattat det själv så var datum och tid inbokade.
Nej, allvarligt talat - riktigt SÅ farligt var det nog inte. Jag blev motvilligt intresserad när jag hörde att det gällde kläder. Även om jag köper det mesta i klädväg på loppis händer det sig att jag "slår på stort" och faktiskt köper NYA kläder så jag tänkte...
VARFÖR INTE?
Det hela blev riktigt roligt - en bunt med kvinnor som stod i vardagsrummet och prövade utan minsta hämningar. Inga problem här inte med att stå utanför en provhytt och vänta på sin tur utan "av med egna på plats och ställe och på med nya" - samtidigt som de andra stod och gjorde samma sak. Under tiden gav man varandra smakråd om plagget passade eller inte. Inga vaga, diplomatiska kommentarer - om någon inte passade i något så sades det rakt ut. Så borde det vara jämt - då skulle man helt klart ha betydligt mindre plagg i garderoben som aldrig används.
Jag vet att jag tidigare skrev att alla är vackra som de är och den åsikten gäller fortfarande - jag tycker att alla ANDRA är vackra som de är. Det gäller dessvärre inte hur jag uppfattar mig själv och jag behöver knappast säga att klädprovning inte RIKTIGT är den bästa terapin när man känner så?
För att kläder ska sitta snyggt ska man vara smal - om det inte tidigare bevisats så blev det bekräftat igår. Bland annat fanns en 16-årig tjej med och prövade plaggen. Efter det iddes man inte ens SNEGLA åt de kläder hon just haft på sig för nu VISSTE man ju hur de SKULLE se ut när de var på. Ingen ide´ att prova dem inte!
(Jag gillar henne men den dagen hon också får barn, hängmage, slappa bröst och bristningar lite här och där kommer jag förmodligen att gilla henne ännu mer!)
Plagg 1 - smetar åt, plagg 2 - smetar åt, plagg 3 - går inte ens på, plagg 4 - WOW DET PASSAR men ..nää...ööööhhh...den vill jag inte ha!
Till slut hamnar man i det stadiet att HERREGUD - det MÅSTE väl finnas NÅT man kan köpa?
Att livet ska vara så förbaskat invecklat!
NEJ!
Nästa gång jag går på klädparty ska jag ha en sån där tratt som man sätter på djur när de opererats - med den på finns det ingen möjlighet att "se ner" på resultatet när man prövar ett plagg utan man kan, med glädje, basera inköpen på känslan av hur de känns att ha på istället för var de smetar åt och putar ut. På det viset kan jag dessutom fortsätta äta min marängkaka utan att må dåligt!
RECEPT PÅ MARÄNGKAKA:
200 gram mjukt smör och 1,5 deciliter socker rörs ihop (jag brukar använda elvisp för jag är lat). 4 äggulor rörs i en i taget (jag brukar slänga i alla samtidigt och använda min visp för jag är ju lat) och när allt är en fin smet så rör man i 3 deciliter vetemjöl, 3 - 4 teskedar bakpulver och 1,5 deciliter mjölk (jag kör allt med visp).
Det lönar sig förresten att använda rumstempererade ingredienser annars skär det sig ibland.
Bred ut smeten jämt i en långpanna.
Ta sedan de 4 äggvitorna som blev över när du använde äggulorna och vispa dem HÅRT - här kan du alltså med gott samvete använda elvispen! När det är klart så rör du försiktigt i 3 deciliter socker och 2 teskedar vaniljsocker (undvik visp - tro mig, jag har prövat).
Bred sedan ut detta över smeten som redan finns i långpannan.
Sedan ska du grädda det i 175 graders värme i cirka 20 minuter.
När kakan kallnat delar du den på mitten - vispa grädde och sätt den på den del du vill ha som botten och lägg sedan hallon ovanpå grädden. Sist sätter du den andra delen ovanpå och tadaa - kakan som räcker till cirka 10 personer är klar! Jag gör oftast dubbel sats - då finns det kaka kvar efter kalaset.
Ät och njut! :)
GRATTIS MAMMA!
Läste i tidningen vad en valkampanj kan kosta - en av kandidaterna hade satsat 60 000 euro på sin och då finns det andra som satsat betydligt mer. Jag vet inte vad jag ska säga - jag måste erkänna att jag NÄSTAN är mållös.
Jag menar - JAG kan konsten att slösa men det här övergår mitt förstånd.
Människor som lägger ut OERHÖRDA summor på marknadsföring av sig själva röstar vi in i riksdagen vars uppgift bland annat är att besluta om statsbudgeten????
Himla fiffigt!
Egentligen har jag inte tid att sitta här och jopla. Imorgon ska jag ha HOMEPARTY och borde springa arslet av mig med dammsugaren och dammtrasan samtidigt som ugnen baddar på och gräddar sju olika sorters kakor!
Samma gamla historia - dagen innan man får gäster rusar man på som en idiot och putsar och fejar så att det nästa dag ska vara rent men inte LUKTA nystädat. När gästerna kommer så kan man sedan beklagande säga -"Jag är ledsen att här är så stökigt men jag har tyvärr inte hunnit städa" samtidigt som man plockar fram kakorna "som man slängt ihop i all hast" men som egentligen tagit MÅNGA timmar att baka!
Nej, nu är det slut med det! Imorgon ska vi se vad jag hinner slänga ihop, det lutar mot marängtårta med grädd-, och hallonfyllning.
Det är förresten min mammas födelsedag imorgon! Hon blir, om jag inte missminner mig, 25 år!
MIN mamma är en underbar människa - det finns INGENTING jag inte kan prata med henne om och vi ringer varandra i stort sett varje eller varannan dag. Hon är den som lärt mig att det är ok att inte vara stark jämt, att man inte måste klara allt ensam, att det är tillåtet att vara ledsen emellanåt och att delad glädje är dubbel glädje.
Ingen skillnad om jag är ledsen, arg eller glad så orkar hon lyssna på mig och de som känner mig borde inse vilken bedrift DET är! Dessutom är hon ibland min egna lilla Benjamin Syrsa som förmanar mig om jag gör något jag inte borde göra (det händer lite då och då). Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne!
Grattis på födelsedagen mamma!
Nej, nu får det vara bra för idag - dags att sätta sig i soffan med en bok men före det tänker jag ringa mamma!
EVIG KÄRLEK?
Sådana filmer borde DEFINITIVT förbjudas!
När värsta hänförelsen över filmen gått om så slår insikten en i ansiktet - det där händer ju bara på film - och så blir man sur. Hur stor är risken, eller borde jag kanske säga chansen, att man ska råka ut för den stora kärleken? Alltså att man själv ska uppleva en sån där himlastormande ÖVERVINNERALLTGREJ som man just sett?
Ja du, inte är den ju särskilt stor ELLER HUR???
Visst händer det ju nu och då att man blir så där äckligt förälskad och så länge man befinner sig i det stadiet så är livet en enda dans på rosor men sedan kommer vardagen emot och så var det slut på den euforin.
Det är som "Grabben i graven bredvid" - fruktansvärt UNDERBAR kärlekshistoria...sen kommer "Familjegraven" och då är inte allt så himla rosenrött mer.
Man träffar någon, tycke uppstår, man gifter sig, skaffar barn och hus, allt är finfint och PANG så går det åt helvete. Antingen hittar den ena en annan eller så hittar den andra eller så tar kärleken helt enkelt bara slut och man fattar ingenting!
Finns "den rätta" överhuvudtaget? Finns "evig kärlek"?
Förr i tiden var man ju gift tills den ena gick och dog - det har jag ALLTID fått som svar när jag diskuterat min skeptiska inställning till "livslång kärlek" men jag har ju NATURLIGTVIS en förklaring till det också! Förr var man helt och hållet beroende av varandra - man och hustru växte på något sätt ihop och istället för att äktenskapet bestod av två personer så bestod det helt enkelt av en enda. Det är min teori.
Så är det inte i dagens samhälle.
Nänä, det här är inget "surt sa räven" - JAG är förmodligen inte "den rätta" för någon alls. Jag kan vara en riktig RAGATA lite nu som då, sur och grinig med noll intresse av att vara tillmötelsegående (tror ni mig inte så fråga mina x) och eftersom jag emellanåt är väldigt skeptisk till det här med kärlek och dessutom FULLT medveten om mina egna fel och brister så ids jag inte ens planera in något förhållande i min framtid - iallafall inte inom min NÄRMASTE framtid. Dessutom har jag redan två som behöver min uppmärksamhet - jag orkar inte med tre.
MEN...
Det finns ju så många som VILL hitta någon! I dagens samhälle skapas kontaktsidor på nätet - i tidningarna finns det nu och då artiklar om män och kvinnor som träffat varandra via nätet där vi blir informerade om hur OERHÖRT lyckliga de är- vem skriver artiklar om de människor som prövat alla tänkbara sätt att träffa någon, gång på gång, utan att lyckas?
Vem skriver om hur ledsna de här människorna är? Hur lönlöst allt måste kännas? Hur ÖVERBLIVNA och ÖVERGIVNA de måste känna sig? Jag kan nästan slå vad om att de människorna inte mår ett dugg bättre av att sitta ensamma i soffan och se på alla de här orealistiska sliskiga kärleksfilmerna som smarta filmbolag envisas med att skapa.
Borde det kanske skapas kontaktsidor på nätet för "överblivna"? Communitys där man måste vara DUKTIGT ratad för att få medlemskap? Ett ställe där man kunde träffa andra som har samma erfarenheter som en själv - där möjligheterna att träffa en likasinnad är lite större än minimal. Jag skulle gärna skapa en sådan men har inte all nödvändig kunskap som behövs så om någon är intresserad av att hjälpa till så hör av er - min epostadress är enkelmenrar at hotmail.com.
FÖR...
Innerst inne ÄR jag nog en romantiker.
Jag önskar VERKLIGEN att alla kunde hitta någon att älska och att de blev älskade tillbaka!
Jag önskar att alla har "DEN RÄTTA" där ute!
Jag önskar faktiskt att "EVIG KÄRLEK" existerar!
RIKSDAGSVAL!
Politik har inte intresserat mig - inte det minsta - inte ens en pytte-pytte-pytteliten smula!
Visst, jag har fått höra argumenten för att rösta - "om du vill vara med och påverka så måste du rösta", "Du har inte rätt att klaga om du inte röstar". Påverkar jag verkligen min egen framtid om jag röstar? Alltså PÅ RIKTIGT? Vem garanterar det? Å andra sidan vet jag inte ens om jag har rätt att rösta - tidigare fick jag ett brev hem på posten men det får jag inte mera- de har väl gett upp eller så är det någon annan röstning det gällde.
Jag gjorde nyss en test i en valmaskin för att se åt vilket håll jag lutade och blev VÄLDIGT konfunderad. Frågorna var ju helt otroliga.
Första frågan jag fick handlade om "snuttjobb"? Bör de accepteras eller inte? Vaddå "snuttjobb"? Vad menas med det? Tillfälliga jobb? Varför skriver man inte det då? Å vaddå "bör de accepteras"? Tillfälliga jobb (OM de nu är snuttjobb då) har väl alltid funnits och kommer väl alltid att finnas?
Borde det vara lättare att säga upp folk från arbetsplatser? Skall skattemedel bara användas till att bekosta den offentliga vården och inte den privata? Kommunreformen skall garantera service på så väl finska som svenska i framtiden även om det blir dyrare? Försvarsberedskapen - kvar eller bort? Skall barnbidraget höjas?
Eh?
Kanske jag intresserar mig för politik iallafall?
Hur är det? Bekostar skattemedel den privata läkarvården? När jag blev sjuk i början av januari skickade läkaren en remiss till sjukhuset i stan och han berättade i samband med detta att det skulle ta cirka två till fyra veckor innan sjukhuset skulle höra av sig för att ge mig en tid (det tog tre och en halv - jag fick tid i april). Eftersom jag hade konstant huvudvärk och yrsel, inte kunde hålla reda på vilken dag i veckan det var och dessutom hade noll koll på vad klockan var utan delade in dygnen i kategorierna "förmiddag", "eftermiddag" och "whogivesashit" så valde jag alternativet "privatvård". Läkarbesöken kostade mig strax under 100 euro per timme och magnetröntgen MÅNGA hundralappar. Är det FPA´s lilla del som de menar är bekostningen av den privata sjukvården? Det här förstår jag inte?
Jag är VÄLDIGT tacksam över att vi har offentlig vård - det är ju en lyx som inte alla har! När jag började lära mig att hantera datorer och fick min första e-postadress var en av våra uppgifter i skolan att skriva e-post till någon. Jag skrev ett mail till Clinton och förklarade för honom vad han gjorde för fel och vad han borde ändra på - bland annat att han borde se till att de fick ordentlig sjukvård i USA istället för att sätta pengar på att alla kan stämma alla i det oändliga. Han svarade inte - jag antar att han hade händerna fulla med Lewinsky.
Jag kräver inte service på svenska! Vad fan - jag bor ju i Finland! Det betyder väl, om jag fattat saken rätt, att jag i princip borde kunna finska? Nu kan jag ju inte det, även om jag bott här i en herrans massa år, men det är väl inte resten av befolkningens fel? Om jag ringer / besöker en firma eller dyl. blir jag lika patetiskt tacksam varje gång jag stöter på någon som pratar svenska men jag förväntar mig absolut inte att det MÅSTE finnas någon som kan ge mig svensk service! Det här inlägget kommer antagligen att ge mig många ovänner men det är ju dock sant. Jag tycker det är synd att TVINGA in svenskan i samhället - pakkoruotsi skapar ju bara problem. Om man tvingar människor till något de inte vill uppstår avsky och hat och det har vi ju redan fått bevis på.
Försvarsberedskapen har jag också åsikter om på det viset att...varför tvinga pojkar att vara med i militären? Samma sak här - om man låter människan välja själv så är han eller hon mera motiverad och sätter sin själ i det han eller hon gör. Nu är det ju så att de flesta pojkar som växer upp i Finland anser att det hör till att vara i "milin" och att man inte blir vuxen eller "en riktig karl" om man inte varit där. Helt ok men hur är det med de som inte vill? Jag har personligen hört om flera "fall" med pojkar som inte sett någon annan utväg från militären förutom att ta sina liv! Är människors rätt att leva mindre värd än principen att ha en arme IFALL det eventuellt blir krig? Om det blir krig tror jag nog människorna här kämpar för sitt land med näbbar och klor även om de inte har fått en grundlig militärundervisning..men....jag kan ju ha fel?
Höjning av barnbidraget skulle väl inte vara helt fel men jag är trots allt bara jäkligt tacksam över att man får barnbidrag överhuvudtaget - utan det skulle vår familj ha gått under för länge sedan. Visst är det lite deprimerande att höra om de familjer som kan lägga undan barnbidraget varje månad på ett särskilt sparkonto och sedan köpa en fin bil (exempel) för pengarna åt ungen när han eller hon fyller 18 men vad hjälper det mig att svära ve och förbannelse över den saken? Avundsjuka är en farlig känsla som bara får människor att må dåligt...
Kanske det finns en hel del inom politik som jag borde bry sig om och kanske jag, i framtiden, sätter lite av min energi på att engagera mig i det hela men den här gången hinner jag tyvärr inte vara med och påverka.
TACK PERSBRANDT!
Jag har, från det ena till det andra, upptäckt en man som tilltalar mig!
Mikael Persbrandt!
Nej, jag är inte lesbisk och jag VET mycket väl att jag är typ 10 år efter alla andra i att upptäcka honom - bland annat har min mamma har tjatat om hur underbar han är i flera år men jag har inte fattat vitsen förrän nu.
Under min sjukledighet har jag sysselsatt mig med att bland annat plöja igenom alla "Alias"-boxar som finns på marknaden och när de tog slut förbarmade sig min svägerska över mig och lånade mig sina Beck-boxar.
Sedan var det klippt!
Om jag, mot förmodan, skulle kunna tänka mig ett nytt förhållande skulle det vara med Gunvald Larsson! Där finns personlighet som heter duga - synd bara att han inte finns på riktigt! Drömprinsar finns bara på film!
Iallafall - i en av filmerna tog Gunvald av sig kläderna och DÅ var det första gången jag såg en mans kropp på film som jag tyckte var vacker! "Alla andra" brukar ju nu och då sucka och stöna över någon karl som de sett på tv eller bio eller bara annars ute på stan och slänga ur sig lyriska kommentarer som "såg du hans rumpa" eller liknande - jag har aldrig fattat det!
Varför måste jag vara så annorlunda att jag inte SER sådana saker? Om jag lägger märke till någon på grund av fysiska egenskaper så är det bara ögonen som jag fastnar för? TRO MIG - det var det första jag såg hos Persbrandt också och tack vare honom har jag då alltså fått en inblick i hur "alla andra" funkar på det området...så....
TACK Persbrandt - dina ögon, lår och mage har nästan fått mig att känna mig "normal"!
Dagens samhälle är annars alldeles för utseendefixerat! Är du inte smal och vacker så är du ANNORLUNDA - fy dig!!! Livet går mycket ut på att hitta snygga kläder som framhäver dina kurvor och med kurvor menas ju naturligtvis de RÄTTA kurvorna...inte KORVARNA som så magiskt framträder när man försöker åla sig in i jeansen som konstigt nog blivit för små över natten.
Nej, det är ingen kritik åt er som klär er snyggt och sätter energi och pengar på att bli och hålla er vackra - det är bara det att jag anser att alla människor är vackra så länge de är sig själva!
Har ni sett på gamla 80-tals filmer den senaste tiden? Om ni gör det så kolla in människorna som finns i filmerna och jämför dem med de skådespelare som finns idag - upptäcker ni någon skillnad? Då fanns det "vanliga" människor med i filmerna men idag ska alla vara perfekta på ett eller annat sätt för att ens få en pytteliten roll som statist.
Det här gör mig ganska oroad - om jag, som hade mina värsta påverkningsperiod som tonåring under 80-talet, blev så hjärntvättad som jag blev angående vikten av ens utseende- hur ska då inte min dotter, som NU blir tonåring, påverkas av det här? Kommer hon liksom jag, att i åratal gå och fundera på om hon duger eller inte? Jag hoppas bara att hennes självförtroende är och förblir bättre än mitt så att hon slipper det!
Nej, nu får det vara slut med filosoferandet annars får jag inget vettigt gjort resten av dagen heller.
ÖDET!
På lunchen satt vi och diskuterade det här med kastrering av katter och vilka fördelar det har. Naturligtvis utvecklades ämnet (som det konstigt nog alltid gör) och snart var vi inne på att kanske alla karlar också borde kastreras? Vilka fördelar skulle det ge? Jo, de skulle bland annat stanna hemma mera även om de förmodligen då oftast skulle ligga och lata sig på soffan och bli riktigt gulligt runda men skulle det innebära att de träffar rätt när de är på toan? Skit samma - det som strittar på sidan skulle ju åtminstone lukta mindre!
Nuförtiden är det ju inne med återvinning - allt ska ju helst återvinnas för det är ju miljövänligt och allt det där! Vad gör vi då med alla kulor som plockas bort för det BLIR ju faktiskt en hel del kulor om alla karlar ska kastreras.
JO - man kan ju t.ex. torka dem och pilla in små pinglor i dem - TADAAA så har vi leksak till katten! ELLER så kan man göra nyckelringar av dem, fönsterdekorationer, spela kula, använda dem som stressbollar, sy plånböcker av överblivet skinn! Möjligheter finns hur många som helst bara man känner sig kreativ - om ni har förslag så dela gärna med er!
Vi kom fram till att det här var ju en fantastisk ide´- den borde bara utvecklas lite och sedan tar vi kontakt med diverse företagsrådgivare, lägger fram hela affärsplanen och frågar om det finns möjlighet att ansöka om EU-bidrag för att komma igång? Vore riktigt intressant att se rådgivarnas miner och reaktioner bara man själv kan hålla masken. Går det inte startar vi helt enkelt upp en cateringtjänst...jag menar...kan man äta fårgrejer kan man väl äta andra grejer också?
Igår skulle jag köpa dammsugarpåsar (det är ju konstigt hur de alltid tycks ta slut precis i samma ögonblick som jag får för mig att storstäda) och i samma butik säljer de spisar. Eftersom jag reagerar direkt om jag ser något som är billigt så lade jag genast märke till en modell i som var verkligt förmånlig - Cylinda SE 532. Såg inte alls illa ut jämfört med de andra modellerna och dessutom jättebillig - vad var det för fel på den? Jag var ju helt enkelt tvungen att vrida på alla knappar för att se om de gick att snurra på - hur lät de när man vred på dem jämfört med de andra spisarnas knappar? Gick luckan att öppna? Jodå och till på köpet tycktes det rymmas en massa plåtar in i ugnen också? NU insåg jag på allvar att det var ju definitivt något lurt med spisen! Det MÅSTE ju helt enkelt vara NÅGOT fel på den!
Tog fram instruktionsboken som fanns inne i ugnen och skummade igenom ända tills jag kom fram till det lilla pappret med recept som fanns med! Om ni hittar den här spisen någonstans så kolla receptet på vetebullar! Där står "forma små ballar och lägg på plåten". ÖDET!!!!! Det måste ju vara ödet! Först sitter man och grubblar över hur man kan återvinna alla kulor och nästa dag dyker det upp en spis där det helt klart, svart på vitt säger att man ska sätta ballarna på plåten! Problemet löst!
