ENKEL MEN RAR

Så var det dags igen en gång....

Nytt år!

Så fort det börjar gå relativt automatiskt att skriva ett årtal på en underskrift utan att i misstag skriva förra årets - ja då jäklar ställer de till det och ändrar årtal IGEN!

Inte undra på att man blir förvirrad!

DESSUTOM

...har jag ju stora bekymmer med att komma ihåg hur gammal jag är - varje gång någon frågar måste jag räkna ut hur gammal jag BORDE vara - i år har jag alltså först räknat bort 1971 från 2007 och kommit fram till att även om jag MENTALT stannade på dryga tjugo påstår årtalen att jag är 36 och NU - NU blir det att räkna PÅ NYTT!

NEJ

Det enda nyårsfirandet jag VERKLIGEN såg fram emot var när vi gick över till 2000-talet!

Där gick jag i spänd förväntan på allt elände som skulle slå till så fort klockan hade slagit tolv - alla datorer skulle ju stanna - hela samhället skulle få MEGAPROBLEM! Jag köpte till och med en KLÄNNING till DET firandet - en svart med paljetter - undergången skulle firas med stil!

FAST

TJI fick jag  - den gången OCKSÅ!

Vad är nyårsfirande egentligen?

Man stressar upp sig med att det ska vara fin mat och överflöd av drycker - för det mesta sitter man dessutom fast i någon tradition - "nyårsafton firas tillsammans med urtråkiga Gösta och Gerda" - man tycker inte ens om Gösta och Gerda men det går inte att fira på något annat sätt - det bara ÄR så - så har man ju gjort de senaste tio åren!

Ju mer sprit man häver i sig desto mer irriterar man sig på Gösta som också häver i sig för mycket sprit för förr eller senare kommer han in i stadiet där han föreslår gruppsex - det är tydligen något han fantiserat om i alla de år man känt honom. Gerda säger inget men är glansig i ögonen - beror det på 1. för mycket sprit 2. att hon skäms över sin Gösta ELLER, Gud förbjude 3. att hon också sitter och fantiserar om gruppsex det lilla äcklet?

FAST

Visst kanske det har sin lilla charm att fira nyårsafton trots allt...

DESSUTOM

Fyller ju min pappa år idag!

SÅ

Ett riktigt gott nytt år till er alla...

OCH

En JÄTTESTOR grattiskram till dig pappa!

Igår dök det upp en kund på jobbet - av dialekten att döma var människan definitivt inte härifrån - det var en från "stan" och då menar jag inte Åbo utan Helsingfors...

FÖR

DET hör man DIREKT - de behöver bara öppna munnen för att bli instoppade i kategorin "Helsingforsare" - en av dem som har stuga någonstans här ute och bara dyker upp lite nu och då...

När jag flyttade hit retade jag upp mig på de inföddas syn på just "Helsingforsare" - det var rasism på hög nivå - ALLA som kom från storstan var ett nödvändigt ont - visst drog de hit pengar men helst skulle de hålla sig borta...

FAST

Med åren har jag börjat inse VARFÖR...

Jag säger nu inte att ALLA från stan beter sig likadant men det finns ju ALLTID en minioritet som ser till att man blir smått irriterad, bitter och inåtvänd - som får en att fundera om det här med respekt och hänsyn överhuvudtaget existerar i storstäder - hur fanken folk ens ids bo på såna ställen - om deras enda lösning på frustrationen är att åka ut på landet och bete sig som om de äger allt och alla?

NÅJA

Det var inte det jag skulle skriva om idag...

UTAN

Personen som dök upp på mitt jobb!

Eftersom jag aldrig sett denna innan var det det vanliga stuket - allmänt prat om än det ena - än det andra - lite jopel för att sedan avrunda med "var det bra så?"

TILLS

Människan säger:

-   Har du slutat med datorer helt och hållet eller är det här bara något du hoppar in och sysslar med lite nu och då så där på skoj?

HALLÅ!

Jag borde tydligen veta vem den här personen är?

OCH

Det är just såna här saker som skapar enorma bekymmer i mitt liv - mest i mitt så kallade arbetsliv!

HUR kan det komma sig att alla andra ALLTID minns personer de träffat och pratat med?

JAG minns inte ens hälften och inte nog med det - NAMN är något som rinner av mig som vatten på en gås!

På jobbet har vi bland annat filmuthyrning - första gången någon hyr en film registreras de i systemet - får en liten lapp med uppgifter så att det i fortsättningen ska gå relativt snabbt och enkelt att hyra ut en film följande gång - bara att dra streckkodsläsaren över koden och PIP så finns alla uppgifter inmatade på skärmen...

MEN

Eftersom vi bor i ett relativt litet samhälle är det sällan de här lapparna tas med när man åker och hyr en film - det förväntas att personalen ska veta vem alla är och kunna deras namn - vem behöver då släpa med sig en liten lapp och bökande söka fram den när det verkligen gäller?

Ingen skillnad om samma personer hyrt film varenda dag i en veckas tid och varje gång berättat vad de heter - DET FASTNAR HELT ENKELT INTE!

Jag minns inte vad de heter - är bara gudaglad om jag faktiskt registrerat att jag sett dem tidigare!

Finns det något piller man kan stoppa i sig som aktiverar minnet för ansikten och namn?

Jag behöver verkligen ett sånt!

Jag läser Fantomen...

MEN

..har aldrig riktigt fått KLÄM på det hela!

Ta till exempel det här med att Fantomen bor i Bengali SOM, i sin tur, lär finnas i Afrika.

Bara DET får mig att tappa greppet...

FÖR

Till och med JAG vet att det är brist på tigrar i Afrika - det finns väl  inga såna där...

FAST

I Fantomens djungel - i Bengali - Bengali som alltså finns i AFRIKA - trycker det en tiger bakom var och varannan buske?

Jag är en hängiven läsare (naturligtvis prenumererar jag - officiellt är det grabbens tidning) och med åren har jag insett att det inte bara är jag som är konfunderad över det här med tigrarna...

MEN

TROTS upprepade halvflummiga förklaringar om hur en liten kontinent i tidernas begynnelse bröt sig loss från kusten i Indien eller tjottahejti, var det nu var,  - hur den flöt omkring och landade i Afrika och på så sätt importerade dessa tigrar till Bengali så går det inte riktigt hem...

FAST

Det är ju förstås inte heller något nytt - att det inte riktigt går hem...

SÅ

För det mesta struntar jag i de små frågorna och satsar energin på andra VIKTIGARE saker...

SÅ SOM...

Har Fantomens dräkt sockor eller inte? Är det strumpbyxor eller tights han använder och om det fattas strumpor - vilken typ han DÅ på sig? Tubsockor med röda och blå ränder eller är han kanske barfota?  Mina tights korvar sig och blir bullar vid knäna efter ett tag - varför gör inte hans det? Blir det förresten inte svettigt att gå i stövlar dagarna i ända?

Vad händer om han går upp i vikt - kommer upp i medelåldern och får en sån där söt mage som karlar SKA ha? Töjer tyget tillräckligt eller inte?

Det återstår att se och DET ser jag verkligen fram emot!

I det senaste numret smyger sig Heloise ner i krönikerummet och läser en krönika skriven av "gammelfaster Julie"...

De har en massa krönikor - ett helt bibliotek fullt - vartenda ett av Fantomens äventyr finns nerskrivna i böcker - en hel del om man säger så...

Vilken TUR att varenda en av dessa Fantomer gillat att skriva - suttit i timmar och präntat ner sina handlingar i text...

FÖR

Tänk om en av dem inte kunnat skriva - inte haft möjlighet eller kapacitet att uttrycka sig i ord - vad hade hänt då?

Har ni tänkt på det?

Hela släktkrönikan hade ju gått åt helsike!

OCH

Fortfarande sitter dagens Fantomen och skriver FÖR HAND!

Har han ingen dator?

Har han förresten ens EL?

Å så påstås det att serietidningar är en avslappnande och tankebefriande hobby?

Äntligen är den här julen över också...

SA

En av mina kunder igår.

När jag försynt kontrade med ett "jasså" fick jag en blick med påföljande "Nå, du är ju så pass ung att du förmodligen inte hunnit tröttna ännu".

OCH

Tydligen ÄR det så att man ska tröttna på julen när man blir äldre?

FÖR

I stort sett ALLA som varit in och handlat de här senaste två dagarna har pustat och stånkat över hur JOBBIGT det varit - tackat gudarna för att eländet nu är över. De yngre har däremot inte sagt något - hos de flesta av dem har utseendet skrikit baksmälla på långt håll och DÅ säger man väl inte mycket mer än man måste...

Vad jag inte förstår är VARFÖR?

Varför tröttnar folk på julfirandet med åren?

Tappar de barnasinnet?

ELLER

Är människans genetiska sammansättning uppbyggd på så sätt att julgenen skrumpnar ihop och dör vid en viss ålder?

Hemska tanke!

Jag trodde min dator skulle få en smärre chock...

Sätter hon på mig? Ska jag starta? Hur var det man gjorde det nu igen då?

MEN

Tydligen är det som att cykla - har den en gång lärt sig det så sitter det i...

FÖR

Det gick otroligt smärtfritt - tydligen blev den GLAD! I vanliga fall får jag starta om den tre gånger innan den hittar någon nätanslutning eller ens ids läsa in de personliga inställningarna - den här gången  gick det som en dans - tjoff och så fungerade alltihop!

Duktig dator!

Min första lediga helg på sex veckor har just börjat - jag som hade tänkt sova som en gris halva dagen vaknade halv åtta...

SÅ

Efter ett antal osaliga snurranden i sängen var det bara att ge upp - hunden ville ut och min hjärna krävde kaffe.

Egentligen hade jag inte tänkt starta datorn idag heller - det skulle vänta tills jag städat klart (vilket är dagens program) men så slog det mig...

ATT

Många av er åker ju bort över julen - sätter er i bilen och kör långa sträckor för att få fira tillsammans med era nära och kära...

OCH

Jag ville då hinna säga er en sak FÖRE - nämligen:

KÖR FÖRSIKTIGT!

Visst är det jobbigt att åka långa sträckor - ofta vill man pressa gaspedalen liiiiite till så att man sparar in en minut eller två...

MEN

Är det verkligen värt det?

Kom hellre fram lite senare och tryggt än inte alls - låt inte julen bli en helg med sorg istället för en helg med glädje!

NEJ

Nu MÅSTE jag ta mig i kragen och börja städa annars blir det ju inget gjort idag heller...

Nu är jag jäkligt trött på BOMULLSRÖRA!

SA...

En förälder åt mig igår på grabbens julfest...

Hon hade kollat upp min blogg med jämna mellanrum - INGET HÄNDER - NU får du ju ta och SKÄRPA DIG!

FAST

Hon är inte den enda som har kommentarer - ta till exempel pappa som skickade mail idag:

Vad har hänt??????Ingen blogg på 4 dagar...det måste vara allvarligt.

MEN

Som svägerskan sa - glöm bloggen - du har äntligen ETT LIV!

VISST

Det ÄR ju faktiskt så...

OCH

Det känns KONSTIGT!

SÅ

Jag hoppas ni har överseende - mitt LIV är lite nytt och annorlunda för tillfället - det kan ta ett tag innan jag vant mig...

MEN

Så fort jag har det på koll är jag tillbaka igen! :)

KRAM på er allihopa!

Det verkar som om vintern har bestämt sig - nu får det tydligen vara nog med slask och gråmulet - nu smäller det till och blir kallt...

FÖR

Just nu har vi åtta minusgrader ute...

FAST

Jag tänker inte klaga - jag orkar inte!

Den här veckan har varit en av de mest intensiva dagarna i mitt liv - att bara några dagar kan kännas som ÅR visste jag inte? Huvudet känns som bomull - varenda tanke behöver maximalt med koncentration för att kunna fullföljas och ÄNDÅ blir det en seg röra - det märks även här, nu när jag skriver - jag har redan glömt VAD jag skulle skriva om!

MEN

Vad gör det?

Det kunde vara betydligt värre!

Igår var jag tillsammans med dottern och julhandlade - grabben vägrade komma med - påstod att han hellre dog än gick tillsammans med oss i en massa butiker - konstig unge!

VISST

Jag var ju även och julhandlade på onsdagen men DÅ kom jag (till vänner och bekantas förtjusning) hem med TVÅ futtiga saker - ett kaffepaket köpt på en bensinstation och en begagnad film som jag i panik roffade åt mig på loppisen bara för att jag inte skulle komma tomhänt ut därifrån.

En hel dag i Åbo och jag kommer hem med ett kaffepaket och en dålig film?

GISSA om jag var DEPPAD - det var sällskapets fel - nästa gång han kommer med och handlar får han sitta i bilen och vänta - det är då ett som är säkert...

FÖR

Igår när jag shoppade tillsammans med dottern köptes det betydligt mer!

MEN

Ännu fattas det en hel del och DET borde jag åtgärda idag - tacka gudarna för att det finns något som heter Internet och näthandel!

Dessutom borde jag elda i kakelugnen, städa upp lite i den katastrofala röran som har uppstått här hemma, tvätta upp en del kläder, lägga ut fågelmaten jag köpt men inte ens fått uppackad...

Med mera...med mera....

OCH

Klockan tre är det dags att sätta igång och jobba igen...

MEN

Imorgon eftermiddag är jag ledig och DÅ hinner jag (peppar peppar) kolla upp vad NI har sysslat med de sista dagarna - jag har saknat er!

Önskar er en riktigt fin dag!

Vad hände med mitt njutande av december - min längtan och förväntan inför julen?

Det sket sig!

DUKTIGT!

FÖR

Idag är det redan den nionde december och även om jag inte kan räknas till någon matematiker precis har jag faktiskt insett att det nu bara är två veckor kvar till jul...

Två veckor!

Det är ju INGENTING!

Enligt mitt schema har jag jämt tre futtiga dagar ledigt innan jag blir ledig helgen före jul - TRE DAGAR - det är ju inte som det ska!

På de här tre dagarna ska jag hinna julhandla - en dag UTAN att ha ungarna med och en dag MED dem och tro mig - DET blir en pärs - egentligen borde jag ha MINST en veckas ledighet efter DEN  dagen!.

TJOFF

Så är det bara en dag kvar och känner jag mig själv rätt så ids jag inte göra ett dugg då - det är ju min enda lediga dag - då kan jag med gott samvete göra INGENTING!

SÅ

Älskade lilla mamma och gullepluttbror - kommer ni hit och firar jul får ni vara beredda på ett spartanskt julfirande...

FÖR

Här firas den i år UTAN storstädning, pyssel och pynt!

Det blev ingen tripp till pappa för ungarnas del - det PASSADE inte! Jag är dock inte förvånad - hade blivit betydligt mer förvånad om det faktiskt blivit av...

MEN

Det var inte DET jag skulle skriva om...

UTAN

Det är den åttonde december idag och termometern visar fem grader plus...

OCH

Inte ett snökorn så långt ögat kan nå - inte ens den minsta lilla isskorpa i vattentunnorna (de som man borde tömma varje höst men som jag aldrig har fått gjort).

Konstigt!

Den här tiden på året ska det väl inte vara så här?

Förra året i december slirade man DUKTIGT på vår väg - den var så som den alltid är på vintern - en enda isgata där tonvist med grus och sand inte hjälper ett dugg...

NU är den fortfarande en enda mjuk lervälling?

NÅJA

Jag kan inte säga att det stör mig SÅ mycket - jag uppskattar det faktum att jag inte behöver skrapa is från bilrutorna varje morgon - att bilen startar vid första försöket (peppar peppar) och att jag egentligen inte behöver bry mig om uppvärmningen av huset - orkar jag inte elda så är det helt ok för luftvärmepumpen sköter om nedre våningen medans ett enda element uppe tar hand om vinden...

DESSUTOM

Gläder det mig att elbolagen förmodligen sitter och lipar blod just nu - sliter i sina hårtofsar och funderar på hur de ska kunna ge sina chefer samma lön i år också - nu när folks elmätare inte snurrar på med 300 varv i sekunden!

VOI VOI VILKET ELÄNDE!

Jag menar bara att det känns lite konstigt att fingerborgsblommorna i rabatten fortfarande har stora gröna blad - att det finns knoppar på syrenbuskarna och att gräsmattan är GRÖN...

Den åttonde december?

Hoppas ni har en varm och skön lördag ni också - jag ska jobba kväll - har ni vägarna förbi så kom gärna in och säg hej!

För några veckor sedan kom det in en man på jobbet - lindrigt nykter - dvs. väldigt påverkad...

Eftersom jag har relativt svårt att "ta" fulla människor - jag förstår helt enkelt inte inte varför man måste dricka så mycket att man tappar kontrollen över sig själv - var jag förmodligen lite mindre serviceinriktad än jag BORDE ha varit och bestämde mig för att den här människans ärenden sköter jag snabbt och så är det bra med det...

När karln sedan ser på mig och säger:

-  Minns du mig?

Svarar jag snabbt att det gör jag visst inte och hans följande "äntligen träffar jag dig igen - jag har varit förälskad i dig förut men det visste du säkert inte" klassar jag som fyllesnack och tänker inte mer på den saken - jag har ju aldrig tidigare SETT karln!

Under de här veckorna som gått har han dykt upp lite nu och då men de här gångerna har han varit nykter och inte sagt något speciellt vilket var bevis på att hans prat första gången bara var det jag trodde - fyllesnack!

MEN

För någon dag sedan var det dags igen - nu hade han än en gång tittat lite för djupt ner i flaskan och plötsligt hade han lust att prata...

Döm om min förvåning när karln rabblar upp årtal - att jag i början av 90-talet bodde på Åland och jobbade där och där? På den och den gatan bodde jag och just den krogen brukade jag gå på men att jag det året försvann och sedan dess har han inte sett mig förrän nu!

Han VISSTE verkligen vem jag var medans JAG aldrig ens sett människan tidigare?

OCH

Det här har fått mig att FUNDERA...

Varför nöjde han sig med att vara osynlig?

Hur kan det komma sig att han accepterade att jag inte visste att han fanns?

Om han då verkligen VAR förälskad i mig så varför gjorde han inget för att ens visa att han existerade?

FAST

Så där är det tyvärr ganska ofta...

Man kan vara väldigt intresserad av någon men de här känslorna håller man för sig själv - det är, i det närmaste, LIVSVIKTIGT att han eller hon inte ska få reda på hur det VERKLIGEN är ställt för tänk om ens intresse inte är eller blir besvarat?

MEN

Om man inte gör något åt det får man ju aldrig veta, eller hur?

För första gången i mitt liv vet jag EXAKT vad jag skulle vilja bli när jag "blir stor":

En doula!

Citat:

Ordet doula kommer från grekiskan och betyder fritt översatt "kvinna som ger omvårdnad". Att kvinnor med erfarenhet från barnafödande hjälper andra kvinnor som föder barn är en urgammal företeelse. I nästan alla tidsepoker och kulturer har det varit såhär. Mycket länge var självklart att andra kvinnor, förutom barnmorskan, skulle samlas runt den födande kvinnan - för att dela med sig av sin erfarenhet, sin styrka, sitt lugn och sina praktiska kunskaper. Att föda med stöd av en doula är ett sätt att återknyta till den urgamla kvinnotraditionen.

En doula är en kvinna som har erfarenhet av förlossningar och är tränad i att ge stöd och information till den födande kvinnan och hennes närmaste under graviditet, förlossning och den första tiden efteråt.

Läs mer på sidan: www.doula.nu

En SÅN skulle jag vilja vara!

FÖR

Jag har varken ork eller ekonomiska möjligheter att omutbilda mig till barnmorska eller, jösses, förlossningsläkare...

MEN

Att kunna vara med och hjälpa och stöda - få uppleva det magiska med graviditet, förlossning och den närmaste tiden efter vore verkligen något jag med GLÄDJE skulle göra...

FAST

Något sånt tillämpas nog inte HÄR?

DET är SYND!

Aldrig är det bra...

FÖR

När jag är som vanligt - joplar på med ett flin som sträcker sig från öra till öra...

DÅ

Undrar folk hur jag kan vara så GLAD jämt?

OCH

När jag sedan har en lite sämre dag och för en gångs skull inte babblar på om allt mellan himmel och jord med ljusets hastighet...

JA DÅ...

Då undrar de varför jag är så tyst?

Är det något som trycker mig?

ELLER

Har jag bara varit UTAN för länge?

Det här med att vara UTAN för länge är en standardfras - tydligen förklarar det ALLT!

Ingen skillnad om man är arg, sur, bitter, ledsen eller bara inåtvänd - ALLT beror på att man inte "fått" på länge!

OCH

Om det verkligen ÄR så att man måste "få" med jämna mellanrum så är det inte alls konstigt att man är lite smått irriterad emellanåt...

SÅ

Nästa gång någon frågar vad det är som trycker mig - varför jag är så tyst?

DÅ

Tänker jag, helt kallt, svara:

Jag har inte FÅTT på LÄNGE!

Ska bli intressant att se hur de reagerar!

Oj då...

Nu var det tydligen dags för en sån dag igen...

FÖR

När jag VAKNAR trött, sur och grinig...

DÅ

Vet jag att DET HÄR - det bådar INTE gott!

OCH

När jag sedan sätter mig framför datorn och kollar in hus till salu och granskar lediga arbetsplatsannonser på annan ort så är det bekräftat...

Något är fel!

Tänk att det ska vara så svårt att nöja sig med det man har?

VISST

För det mesta ÄR jag nöjd och även om inte ALLT är precis som jag tycker det ska vara så är det helt ok - det går att leva med...

MEN

Så händer något och så är det slut på nöjandet - så här tänker jag inte ha det - fuck this - nu ska det bli annat!

OCH

Hellre än att ta tag i saken som VERKLIGEN stör mig så är jag beredd att ändra ALLT?

Hur dumt är inte det?

NEJ

Den här gången ska jag handla annorlunda - den här gången ska jag ta tag i det störande momentet... försöka få någon ändring...

OCH

Går inte det....

JA

Då får jag väl helt enkelt mer tid över för bloggandet!

Önskar er alla en riktigt fin första advent!

MEN HALLÅ!

Kramas för de ensamma - vilken HÄRLIG kampanj!

Att svenskar gillar att kramas är ju ingen nyhet men det finns MÅNGA människor som inte HAR någon att krama - som är tvungna att vara ENSAMMA - ingen att prata med - ingen att känna samhörighet med...

DET tycker jag är HEMSKT!

OCH

Därför tycker jag att det är underbart att någon gör något åt det...

FAST

LITE futtigt är det ju förstås att man bara får en kram på skärmen om man inte har möjligheten att lägga högsta budet på Blocket...

FÖR

Visst vore det lite roligare att få en kram på riktigt - hemlevererad - på trappan!?!

Om vi tar Lasse som exempel (för honom har jag faktiskt fått en RIKTIG kram av en gång i tiderna) så står det 200 kronor + ev trafikkostnader och det kunde väl stå för kilometerersättning då?

Eller?