ENKEL MEN RAR

I bokhyllan har jag en del böcker av Dan Brown och nu när de gör reklam för "Änglar och demoner" på tv bestämde jag mig för att läsa boken på nytt...

SÅ

Det gjorde jag...

OCH

Precis som förra gången reagerade jag på delen där det sägs att Jesus inte alls föddes på julafton som alla tror utan att han skulle ha fötts i mars!?!

Var det så?

Hur kan de veta det?

Dags att forska lite i bibeln tyckte jag och satte igång - istället för att ligga och läsa skönlitteratur varje kväll innan jag somnade lusläste jag istället bibeln - Matteus, Lukas, Johannes - ja, alla de där grabbarnas berättelser...

MEN

Trots att jag med hjälp av olika referensböcker kunde luska ut det ungefärliga året han föddes (vilket inte alls var året 0 om ni trodde det)  - VILKET får mig att undra hur gammal jag EGENTLIGEN är - hittade jag inte den minsta antydan om vilken månad!

Hade jag för ny bibel?

Kanske det stod i en äldre modell?

SÅ

Jag plockade fram bibeln jag köpte på loppis - den som trycktes 1905 - i DEN kanske det stod något om själva månaden - jag menar - texten i de äldre biblarna är ju betydligt mer beskrivande än i de nya - moderna språket förstör en stor del av innehållet plus att de äldre roar en på ett helt annat sätt när det gäller språkbruk  - "sitt" ser ut som "fitt" och så vidare bortåt...

FAST

Det tog inte länge innan jag glömde bort syftet varför jag från första början plockade fram den...

Fortsättning följer....
(Himla smart det här med följetong - tusen tack för den ide´n!)

Varje vår blir jag lika förtjust - snön försvinner, solen skiner, kvittkvitt överallt, myspys för hela slanten...

MEN

Det tar inte länge innan jag blir irriterad...

FÖR

Vartenda år har jag GLÖMT allt krångel som våren ställer till med!

I början är det roligt att gå där ute på gården och kratta - "nu jäklar blir det fint" - "i ÅR ska jag minsann engagera mig i trädgården och få den i tipptopp skick" - "tänk vad behändigt - på det här viset får jag ju motion på samma gång"...

FAST

Ju varmare det blir där ute desto fler kräk dyker det ju upp?

Så fort man ska plocka bort lite ogräs sitter där en korsning mellan tarantel och svarta änkan som vaktar området - gnider sina huggtänder - redo att flyga på...

FÖR

Att då inte tala om alla FLYGANDE faror - ilskna blodtörstiga getingar, småsluga illvilliga bin...

OCH

Vad har hänt med humlorna?

Har de tjuvparat sig med sparvhökar?

De är ju ENORMA!

Krockar man med en sådan får man ju en skallfraktur - MINST!

Inte blir det mycket bättre av att man hålls inne heller eftersom vårtider inomhus även betyder MYROR inomhus - lagar man mat flockas de på köksbänken, tar man en dusch hänger de i ens handduk, sitter man i soffan pilar de över ens ben, ligger lillan på golvet rusar de runt henne - "du kan inte taaaaaa miiiiig"...

FAST

När man ska ta livet av kräken är de naturligtvis spårlöst försvunna - inte ett spår av en myra någonstans - precis som när man har i nerverna på flugor - genast man plockar fram flugsmällaren existerar det inga flugor mer...

SÅ

Visst är det fintfint med vår...

MEN

Inte så himla länge!

Dagens nyheter:

Finland planerar att köpa nya Nato-kompatibla luftvärnsrobotar. Regeringen ska fatta beslut om vapenanskaffningar för hundratals miljoner euro nästa vecka.

VAD ÄR VITSEN?

400 miljoner för luftvärnsrobotar som i slutändan är helt värdelösa...

FÖR

BLIR det krig har ju lilla Finland inte mycket att komma med ÄNDÅ...

Dessutom vill man skaffa nytt radarsystem och sammanlagda summan skulle då bli runt en 700 miljoner...

Finns det verkligen inget annat att sätta pengarna på?

När jag väntade äldre dottern var jag övertygad om att hon skulle dö i min mage - tiden innan jag kunde känna fosterrörelser rantade jag var och varannan dag till rådgivningen för att lyssna på hennes hjärtljud...

OCH

Min mamma, som var mitt konstanta stöd, hade en ängels tålamod med min hysteri. Det var hon som fick lyssna på alla mina farhågor - det var hon som varje morgon kollade igenom dagstidningens dödsannonser innan hon gav den vidare till mig - hade ett barn dött gömde hon helt enkelt undan den - "Den har kommit bort - ingen tidning idag inte"...

Hon hoppades förmodligen att allt skulle lugna sig när ungen väl var född...

MEN

Där fick hon tji...

FÖR

Så fort dottern föddes fick jag en NY sak att oroa mig för - plötslig spädbarnsdöd! Direkt ungen somnade startade rännandet - var och varannan minut var jag tvungen att gå och kontrollera att hon andades - för det mesta höll jag henne inom synhåll - det var enda sättet jag kunde slappna av...

OCH

När HON fyllde ett år - när jag (och min mamma) kunde börja slappna av blev jag gravid på nytt - den här gången med grabben - samma sak igen en gång -  "The never ending story"!

FAST

Den HÄR gången hade jag tänkt ta det lugnt - jag menar - jag var ju ÄLDRE nu - "förståndigare" - varför oroa mig "i onödan"?

Det blev inte riktigt så...

Efter mer än fyra månaders vaktande - rantande fram och tillbaka - konstant oroande beställde jag hem ett andningslarm - "det må vara dyrt men det är det banne mig värt om det kan ge mig lite lugn och ro"..

OCH

I tisdags hämtade jag ut det på posten - NU skulle det kännas lite lugnare - NU kunde jag börja slappna av...

Riktigt så blev det ju inte!

Det larm jag köpte heter "Respisense" - en liten 30 grams manick man helt enkelt sätter fast på antingen babyns blöj-, eller byxkant där den sedan registrerar andningen - upphör denna i 15 sekunder börjar manicken darra för att stimulerar barnet och om detta inte hjälper startar ett larm för att man ska märka att något är fel...

Hur kunde det behövas en så invecklad instruktion till en så liten grej?

Jag läste instruktionerna på engelska om och om igen innan jag övergick till den finska...

"Alltså VAD? - Ok, från början...starta mojängen genom att trycka på den knappen - det har jag ju för fan gjort en miljon gånger, det händer ju ändå inget - ska man behöva trycka in den så här länge - jaha, tydligen ska man det ja! Ok nu då - lyser den så betyder det det där - den lyser ju inte - vaddå grön lampa blinkar - vilken grön lampa? Nu lyser ju den där lampan - varför lyser den? Helvete den darrar ju - vad gör jag nu - jäklar vad den kan skrika - DET är ju iallafall bra! Hur stänger jag av?"

OCH

När funktionerna var under kontroll var det dags för själva användandet...

MEN

Det var inte så enkelt det heller...

"Ligg still nu då så mamma får sätta på dig den här lilla saken - den ska sitta fast i blöjan förstår du - sen sätter vi kläder på och allt blir så bra så bra - en liiiiten stund bara så är mamma klar! Hur tror de att det här ska gå till då - var är den där manualen igen nu då? Jag har ju gjort så! Varför sitter den inte fast? En liiiiten stund till bara - mamma är just klar! Vad har DE för slags blöjor? Tydligen inte Pampers iallafall! Nänä, inte vara ledsen nu - det här är ju roligt - en liiiiten stund till bara""

Till slut gav jag upp - istället för att sätta fast den i blöjan under kläderna skulle den få sitta fast i byxkanten - då kunde jag sätta den på plats när ungen väl somnat - det gick betydligt enklare!

Väl på plats låg jag vaken halva natten - lyfte på täcket - "Lyser rätt lampa - jodå, den blinkar" - "Sitter den fast ordentligt?"...

OCH

När jag på morgontimmarna vaknade av ett darrande hann jag knappt tänka "Vad var det?" innan larmet satte igång. Jag slängde mig upp i sittande ställning - redo att göra precis så som instruktionerna sade att man INTE bör göra, nämligen rycka upp ungen, skaka henne och skrika "ANDAS lilla damen ANDAS"...

MEN

Då hade larmet redan stängts av och lilla damen snusade lugnt vidare...

Resten av tiden tills det var dags att stiga upp låg jag klarvaken - stirrade upp i taket...

"Slutade hon verkligen att andas när larmet satte igång eller satt grejen bara löst?"

OCH

Efter första natten med ett andningslarm på ungen - ett larm som BORDE ha gjort att jag sovit ut ordentligt för första gången på många många månader var jag så utmattad som jag sällan varit förr...

FAST

Inatt gick det bättre - jag antar att det här liksom så mycket annat är en vanesak det också!

"Omkring 90.000 under ett halvt år gamla barn får under de närmaste veckorna en kallelse till en vaccinstudie. Det är Institutet för hälsa och välfärd som inleder en omfattande undersökning om hur mycket det nya pneumokockvaccinet minskar antalet blodförgiftningar, lunginflammationer och mellanöreinflammationer."

"Vaccinet ges på rådgivningsbyrån i de kommuner som deltar i studien. Av kommunerna deltar omkring 80 procent, men familjen får alltid själv välja om man vill vara med i undersökningen eller inte. I Finland orsakar pneumokockbakterien varje år cirka 10.000 fall av lunginflammation, 700 blodförgiftningar och 50 hjärnhinneinflammationer. Dessutom drabbas ungefär 30.000 småbarn av mellanöreinflammation som orsakas av bakterien."

"Experter väntar sig att det nya vaccinet kommer att minska på antalet pneumokockrelaterade hjärnhinneinflammationer och blodförgiftningar bland småbarn med omkring 90 procent. En del experter har därför redan förslagit att pneumokockvaccinet ska bli en del av vaccinationsprogrammet."

Det låter ju bra...

MEN

Jag har redan frågat - Kimitoöns kommun hör inte till dessa 80% !

Tycker det är lite konstigt att 80% är med och 20% inte?

En mamma bör få skryta om sina barn...

OCH

Det är precis vad jag tänker göra nu...

FÖR

Lilla damens bravader måste förtällas!

När hon var tre månader började hon rulla runt - efter att detta stora steg var övervunnet började hon dra benen under sig när hon låg på mage och sedan, vid fyra månaders ålder, stod hon redo i krypposition...

I någon vecka har hon gungat fram och tillbaka på alla fyra - fattat galoppen - på det här viset BORDE det gå...

MEN

Så fort hon fått först ena benet framåt, sedan andra har hon rasat ihop och blivit förbannad - ska det vara på det här viset får det vara - jäkla skit...

OCH

Tills igår har hon istället för att börja om från början helt enkelt sparkat sig framåt till det hon vill ha - varför krångla till det i onödan?

Igår ja - då tog hon sig fram en hel halvmeter på alla fyra - KRÖP FRAM - vid fyra och en halv månads ålder - i och för sig med så små steg framåt att det såg ut som om hon stod stilla men plötsligt var ungen framme vid den leksaken hon ville ha - TADAAAA!

De äldre ungarna är naturligtvis imponerade de också - "duttit gjort syrran - du är sååå dutti"...

MEN

Börjar få smått i nerverna på att jag jämt plockar fram DERAS "Mitt första år"-böcker för att kolla åldrar - "Jaja - vi VET att vi är tröga"...

OCH

Även om jag tyckte att de äldre var väldigt "tidiga" när de var små slår lilla damen dem med hästlängder...

Som avslutning på detta skrytande bifogas ett bildbevis (även om jag sa att alla bilder skulle plockas bort så räknas inte detta som ett foto eftersom det är taget med min stenålderstelefon och kvaliten är urusel):



En dutti liten dam - det tycker åtminstone mamma!

Igår kväll kom det "Den magiska leksaksaffären" på tv...

OCH

Trots att jag i vanliga fall nuförtiden går och lägger mig samma tid som den började stannade jag uppe för att se den - det ångrar jag inte...

FÖR

Även om den kanske kan räknas som barnfilm fick den mig att inse en sak - jag har tappat bort det magiska i livet!

När gjorde jag det?

Nuförtiden går allt ut på att orka med - en del dagar vaknar jag och längtar tills det blir kväll så att jag kan gå och lägga mig igen - så ska det ju för fan inte vara!

Jag är på mammaledigt - har "ledigt" ända tills början av augusti och redan nu sitter jag och river mitt hår med vad jag ska göra efter att ledigheten tar slut? Jag vill fortsätta med vårdledigt - stanna hemma med lilla damen och de äldre så länge det bara är möjligt men hur ska det gå rent ekonomiskt? För att det skulle fungera måste jag jobba extra lite nu och då men med vad? Ett städjobb kvällstid skulle vara idealiskt men finns det ett sådant när jag behöver det? Ska jag säga upp mig från jobbet så att jag får ut mina semesterpengar eller ska jag ha jobbet kvar så att jag har något kvar att gå tillbaka till efter ledigheterna - i dessa tider är det en ren lyx att ha en stadig arbetsplats - vore ju lite väl enkelt gjort att avstå från den bara för att få ut sina semesterpengar...

Det är bara en del av de saker jag sitter och funderar på...

MEN

Varför gör jag DET? Tidigare har jag ju alltid hållit på "Det löser sig nog förr eller senare" - varför har jag slutat tänka så?

NÄ

Nu får jag skärpa mig - glömma allt onödigt oroande - ta mig i kragen - hitta det magiska igen och istället för att älta vad som komma ska njuta av det som händer NU!

Min dotter och jag har kommunikationsproblem...

FÖR

Vi har olika åsikter om en del saker - bland annat det här med djur!

Om HON fick bestämma skulle vi ha massvis med kräk - trots att vi redan nu har så många att jag hotat sätta upp en "Hulta Zoo-skylt" vid vägen och ta betalt av stadsbor för att visa dem hur det går till på landet vill hon ha fler...

OCH

När jag fräser fram ett "aldrig i livet" blir hon sur, bitter och inåtvänd - "jag förstår ju ingenting"!

Jag tycker det räcker mer än väl...

Jag menar...

Katterna äter som hästar - det går åt tonvis med mat - visst beror en stor del av denna åtgång på att vi för tillfället har två vildkatter i området som passar på att äta sig mätta på vår bekostnad men ändå! Fler tycks det bli i år också - My är rund som en jävla tunna ännu en gång vilket får mig att misstänka att katter antingen är immuna mot p-piller eller att de helt enkelt spottar ut dem så fort man vänder ryggen till!

Nu när det är lerigt, vått och söligt ute släpar de in lastbilslass med skräp varje gång de kommer in - dessutom kör de skift - när den ena kommit in ska den andra ut medans den tredje inte riktigt kan bestämma sig osv. Där går man och svär över deras rännande ut och in men om man plötsligt inte ser en av dem på en halv dag blir man istället orolig - var är den? Har det hänt något? Kikar ut genom fönstret mot vägen - har den blivit överkörd?

Kaninerna är det mindre bekymmer med - ser man bara till att de har det rent, varmt och skönt samt tillgång till både mat och vatten klarar de sig själva...

MEN

Det hindrar ju inte att man jämt går och undrar hur de har det - kanske de vill ha mera mat? Blåser det för mycket nu? Drar det på de stackars raringarna?

OCH

När Saga hotade föda sina ungar i skithörnan istället för i sitt varma bo blev det panik - in kunde vi inte ta henne, det hade blivit för varmt - istället fick hon en temporär bur nere i bastun och där trivs hon - hon och hennes två ungar som blev en vecka gamla idag (de var tre men en var döfödd).

Problemet med att ha dem i bastun är att den gränsar till tvättstugan - ska jag tvätta kläder måste jag gå via bastun och det gillar inte hysteriska Saga. Blir en kaninmamma för störd den första tiden biter hon ihjäl ungarna VILKET INNEBÄR ATT JAG INTE KUNNAT TVÄTTA PÅ EN VECKA...

MEN

Jag gnäller inte...

Varför skulle jag göra det? Jag menar - med ett spädbarn, två tonåringar och en vuxen blir det ju ingen nämnvärd mängd tvätt på en vecka - inga problem - det är heeeeelt i sin ordning!

NÄ

Jag vill verkligen inte ha fler djur - jag tycker att det räcker...

FAST

Det gör INTE hon!

Jaha ja - nu kommer vi tillbaka till ett av mina favoritämnen...

FÖR

Det lufsar tydligen en björn här på ön igen...

OCH

Det må vara hur säkert som helst att gå ut i skog och mark TROTS björn - JAG gör det iallafall inte...

Hur kan man vara säker på att björnen är som alla säger "mycket räddare för mig än jag för den"?

Vet den OM att det ska vara så?

Man säger ju precis samma sak om spindlar men de mordiska bestarna kommer ju på - när man minst anar det ser man något asigt som kryper upp för armen och TRO MIG - om den verkligen vore så himla rädd för mig som alla påstår att den är skulle den väl inte göra det - eller hur?!?

NÄNÄ

Jag VET nog jag vad de där björnarna går för...

Sluga rackare, det är vad de är!