ENKEL MEN RAR

Så är det kväll - dags att gå och lägga sig så man orkar upp imorgon.

Detta ska jag alltså göra - skaffa ett nytt kort!

Jag har fullkomligt DILLE på kort - det kan alla i min närkrets intyga -finns det ett nytt kort inom räckhåll MÅSTE jag ha det. Det gör ingen skillnad om man sedan kan betala med det eller inte - jag vill ha alla - jag SAMLAR på kort!

Igår satt jag nu där iallafall på min NYA bank och inspekterade de motiv man kan välja till sitt bankkort - det är de gamla vanliga motiven - typ Marimekkoskålar, bilfärjor och lite natur. Skulle situationen vara den att jag inte hade ANDRA valmöjligheter skulle jag väl relativt snabbt hitta ett motiv bland dem och säga att DET HÄR vill jag ha. 

MEN 

De har ju gjort det BETYDLIGT svårare!

Jag kan SJÄLV designa den bild jag vill ha på mitt kort, ladda upp den via Internet-banken och på så sätt få den tryckt på mitt kort - KOSTNADSFRITT! 

Suck och stön! 

Här har jag alltså en möjlighet att GRATIS göra ett personligt kort - ett kort som INGEN ANNAN har - ett kort som är UNIKT - det är klart jag måste ta den! 

Ge mig 40 valmöjligheter och jag kommer att ha mycket svårt att välja EN ENDA sak av dessa - ge mig obegränsade valmöjligheter och jag tiltar! 

Jag kommer ALDRIG att få mitt nya kort! 

Jag kommer ju inte att kunna välja vad jag vill ha för motiv! 

Som mamma skulle jag ju gärna vilja ha mina barn på mitt kort - varje gång jag handlar kan jag sedan se på mina "små" gullen. Som djurägare skulle det ju vara roligt att ha något av kräken på kortet - varför inte alla - i miniatyr då annars ryms de ju inte. Som husägare skulle det ju vara en enkel sak att ta en bild av t.ex. äppelträden som blommar just nu och använda den bilden som bakgrund på motivet - det skulle vara jättefint! 

VAD ska jag välja? 

Jag vill ju naturligtvis ha ett kort med vilket varje kassamänniska stannar upp i sitt rutinarbete, tittar på kortet de just har fått i sin hand och fullkomligt HÄPNAR över hur exeptionellt vackert det är!  

EGO! 

När jag diskuterade detta OERHÖRDA problem med min mamma hade hon en annan ide´! 

Nackdelen med de här korten som man kan BETALA med är ju att man ofta hyvlar det i onödan. Är man i butiken, får syn på något man inte behöver men som kanske skulle vara roligt att ha så är risken betydligt större att man köper det om man betalar med kort än om man skulle betala det med kontanter. Använder man sig av kontanter har man ett begrepp om hur mycket pengar man egentligen har tillgång till - använder man kort så är det mera sällan man har ett hum överhuvudtaget.  

Så är det iallafall med mig och det VET min mamma om! 

Vad som min mamma OCKSÅ vet är att jag undviker kameror - jag HATAR att bli fotograferad. Det sägs att en bild aldrig ljuger men det är BULLSHIT rakt igenom - ta en bild av mig och den visar någon helt annan - personen på bilden är INTE jag - jag ser inte ut sådär! 

SÅ 

Hennes ide´var istället att jag skulle använda ett fotografi av mig själv som kortmotiv.  

SEDAN skulle det vara sluthyvlat!

Jag skulle undvika att använda kortet till varje pris!

Varje gång jag handlade skulle jag SKÄMMAS när jag räcker fram kortet. Varje gång jag, knallröd i ansiktet (varför ska en fullvuxen människa annars rodna - jag tycker det är så fel - går det att operera?) sträcker fram kortet skulle jag iaktta kassamänniskan - redo att hugga vid minsta tillstymmelse av flin. Varje gång jag tagit tillbaka kortet skulle jag snabbt stoppa det UNDER alla andra och försöka glömma eländet.

Det är faktiskt en ganska bra ide´!

Jag skulle ju så gärna vilja ha ett kort som är VACKERT - ett kort jag kan vara STOLT över - ett kort jag faktiskt skulle vilja använda!

SÅ

VAD ska jag välja?

Önskar er nu en RIKTIGT fin dag!

Jag TÄNKTE blogga men det GÅR INTE - är fortfarande
alldeles för LYRISK efter dagens filmupplevelse!

The Lake House

Alltså - har ni sett den?

SNYFT - vilken vacker historia!

(jag fattar ju förstås knappt hälften av allt som händer
TROTS att jag nu sett den två gånger efter varandra men
det GÖR inget - DEN filmen ska införskaffas till min samling!)

DESSUTOM

Keanu har då ALDRIG varit en av mina favoriter - under alla dessa
år han varit klassad som någon slags gåva till kvinnorna
har jag varit ett frågetecken.

MEN

NU, när han är äldre, kraftigare, mer märkt av livet - ja, kort sagt,
mer VUXEN och SLITEN -  NU ser jag hans charm!

Söt gosse säger tant Nette!

Godnatt på er och sov gott! :)

Det lär finnas en poet i oss alla...

Så ödsligt det var, så tomt det kändes, så olyckligt ensamt med brustet nät.
Vad gör man väl då, där i sitt vemod, när nätet är nere, med datorn offline? 

Jag är dock lite småskeptisk... 

Nå, iallafall - jag löste problemet genom att hyra en film.  

En KÄRLEKSFILM!  

THE LAKE HOUSE 
(på finska "talo järven rannalla" - på svenska säkert något HELT annat)

UNDERBAR film!  

DET är KÄRLEK! 

När något liknande händer mig lovar jag att omvärdera hela kärleksgrejen och KANSKE till och med börja tro på den...kärleken alltså!

JAHA! 

Så fort som nätet äntligen börjar funka så börjar det ju naturligtvis åska istället.  

Bara att stänga! :( 

Jag MÅSTE bara få gnälla lite...

FY APA VILKEN VÄRME!

Det är 29 grader ute medans termometern inne stannat på 26.6 och jag är fan och hans mormor för SNÅL för att sätta igång någon luftkonditionering redan i MAJ!

På flera sidor har jag stött på begreppet "tisdagstema" - bland annat har Pialotta och Annika det i sina bloggar och förra veckan tänkte jag att NÄSTA vecka ska jag också vara med! Kul ide - den ska testas!

Gissa om jag tiltade när jag upptäckte att dagens tema var ILLUSION!

En annan illusion är ju förstås den att människor ALLTID måste hålla upp fasaden. Hur dåligt t.ex. ett äktenskap eller ett förhållande EGENTLIGEN är så är det en dödssynd att visa dess fel och brister utåt.

Annars, från det ena till det sjätte - tittade just ut genom fönstret och upptäckte grannen som jobbar i sitt anletes svett ute på studsmattan. Såna som hon ger mig dåligt samvete - jag blir ju trött bara av att se på!

Tillbaka till fasaden.

När Gud hade skapat Adam & Eva, hade han två saker kvar som han tänkte ge till dem.
Gud sa:

 - Jag har två saker kvar till er, den ena är konsten att kissa stående...

Adam avbröt:

- JAG, jag vill ha den, det skulle vara riktigt kul, livet skulle vara mycket lättare och roligare!

Gud tittade på Eva som nickade och sa:

- Varför inte, det är inte så nödvändigt för mig.

Så Gud gav Adam den här gåvan. Adam skrek av glädje, hoppade upp och kissade runtom, skvätte, sprang till stranden och kissade och beundrade mönster han gjorde i sanden.

Gud och Eva tittade på Adams glädje och Eva frågade Gud:

- Och den andre saken som Du skulle ge bort som gåva?

Gud svarade suckande:

- Hjärnan Eva, hjärnan.

HEHE!!!!!

Blir det kanske åska idag?

MEN

Vid första mullret i horisonten ska alla elektriska grejer räddas. Alla kontakter länsas - det första som dras ur är ju NATURLIGTVIS bredbandsmodemet, datorer och tv-hörnan och därefter allt annat. När detta är gjort fyller jag på saftkannan i kylen (så att vi har något att dricka ifall det blir strömavbrott), fyller en hink med vatten på toaletten (så att det finns möjlighet att spola ifall det blir strömavbrott OCH finns tillgång till vatten om något börjar ryka)...

OCH

SEDAN VÄNTAR JAG!

Blixt - räkna - muller - jaha, nu är den så nära - blixt - räkna - muller - nu är den närmare - blixt - räkna - muller - oj då, nu är det ganska nära - blixt - KADAMMM!!!!!

SHIT!

NU är den HÄR!

PANIK!

Det ÄR ju faktiskt ganska kvavt där ute.

Det kanske blir åska idag istället?

Mamma skrattade och berättade då att LUSTEN lär vara det sista som lämnar en levande varelse.

och IMORGON.

Tadaa - helt plötsligt ändrade min blogg karaktär och blev en INREDNINGSBLOGG! Ja, för dagen iallafall! ;)

De som bodde här före mig hade totalrenoverat rummet år 2000 och därför tyckte jag att det i princip var ONÖDIGT att själv sätta pengar på ytterligare uppfixning - tapeten var helt ok även om den var lite för "varm" i mina ögon.

När ni besöker och läser bloggar - skapar ni då också en bild av människan bakom?

Tankar, uttryck och åsikter ger dig en insikt i vem människan är inuti - VEM det är som sitter framför tangentbordet och knappar på tangenterna. Visst finns det en del som rent ut sagt "drar skit" - de som låtsas vara någon de egentligen inte är (men som de kanske skulle vilja vara?).  

Det är ju en av baksidorna med nätet - jag tror dock de flesta är sig själva...

FAST

Jag är ju, som jag sagt tidigare, lite VÄL naiv och blåögd.

En del, i det RIKTIGA livet, tror att jag är TJOFADERITTAN hela tiden - eftersom de inte träffar mig så ofta så är det bara den sidan jag råkat visa upp. Det är enklast så - varför dra upp alla möjliga djupa tankar och funderingar om man bara träffas någon gång nu och då?

De som "lärt känna mig" som tjofaderittan har ibland blivit lite konfunderade när de läser min blogg - är det verkligen HON som har skrivit detta? Kan hon faktiskt ta upp allvarliga saker? KAN hon vara djup?

FÖR

På nätet är det tvärtom. På nätet kan jag ventilera mina tankar, känslor och mitt inre men jag behöver inte visa upp mitt YTTRE om jag inte vill!

På nätet är det faktiskt det INRE som räknas!

SÅ som det SKA vara!

FAST

Jag erkänner...

...när jag besöker en blogg (utan fotografier på innehavaren) och läser de inlägg som finns där bildar jag mig inte bara en bild av personen bakom - hur han eller hon är inuti - utan jag bygger även upp en bild av hur människan ser ut UTANPÅ.

Jag förknippar vissa egenskaper med ett visst utseende. Precis som när man läser en bok och bestämmer sig för att huvudpersonen ser ut på ett visst sätt.

Efter att jag (så där snabbt) satt mig in i hur det egentligen går till så var det dags att kolla börsen! Det var en massa siffror upp och en massa siffror ner. Först tänkte jag att jag borde hitta ett mindre börsnoterat företag som TORDE få en lysande framtid, köpa upp en "massa" aktier och sedan bara vänta tills det börjar ramla in pengar...

MEN

Sen kom jag på att det skulle bli alldeles för JOBBIGT!

EN Nokia-aktie.

EN Viking Line-aktie.

EN UPM-Kymmene-aktie.

EN Microsoft-aktie.

Vad är då vitsen med det? Vad TJÄNAR jag på det?

Varför måste jag TJÄNA något?

Varför kan man inte göra något bara för att det är roligt? För sitt eget höga nöjes skull?

DESSUTOM

Varenda gång folk sedan frågar mig vad jag EGENTLIGEN gör på dagarna - är jag bara hemma och dallar eller gör jag något vettigt så kan jag svara:

Nja...vettigt och vettigt...efter morgonkaffet brukar jag mest sitta vid datorn och följa med börsen för att se hur det går med min portfolio. Nokia gick ju upp ett par procentenheter senast så där blev det ju en REJÄL vinst men nu funderar jag på att sälja Microsoft och istället utöka mitt innehav av Viking Line.

DET NI! 

DÅ skulle skvallerkärringarna i byn ha något att diskutera!  

JEPP!  

Jag ska DEFINITIVT köpa aktier!  

HMMM...vad ska vi ta upp idag då?

JO

Jag måste erkänna att jag är en typ av rasist - INTE när det gäller människor UTAN när det gäller MAT!

Jag är en MATRASIST!

När jag är i butiken och t.ex. ska ha ost är det VÄLDIGT viktigt VAR osten blivit tillverkad. Om etiketten är finsk, text och grafik liknar alla de andra sorterna men priset är lite väl billigt blir jag SKEPTISK! Nu är det något LURT! Då är det bara att lusläsa det finstilta för att se varifrån osten EGENTLIGEN kommer! Ofta är det ju så att osten är tillverkad FÖR ett företag i Finland men att den är ihopkluddad i ett annat land - då hamnar den snabbt tillbaka på hyllan och så tar jag en LITE dyrare istället - en av dem som jag VET är gjord i Finland ELLER Sverige. 

FAST 

Jag börjar lätta lite på mina principer - tidigare var det ENDAST finsk ost som hamnade i min kärra men efterhand fick även svensk ost godkänt. Det var ju bara det att den svenska osten ofta är tillverkad i DANMARK och DET blev ett dilemma tills jag bestämde mig för att - OK - dansk ost kan väl få godkänt den också då! 

Kött är också en viktig fråga - här är jag väldigt noga! Det ska vara FINSKT kött - sånt som faktiskt tonttat på HÄR i landet och inte ätit sig tjock och fet någon annanstans. HIMLA viktigt! Är jag i Sverige är det svenskt kött som gäller. Visst kan man få utländskt kött betydligt billigare men om inte VI stöder köttdjursproducenterna som finns i våra länder så VEM ska göra det då? Dessutom finns ju risken för galna kosjukan - även om det finns en pytteliten risk att få den TROTS att man bara äter inhemskt kött och det skulle vara mitt öde att drabbas så vill jag nog hellre ha en inhemsk version av sjukan än en utländsk! 

ANNARS 

MIN starka åsikt, från det ena till det andra, är att INTE försöka sträva efter att försöka hålla samma låga prissättning på våra varor som de övriga länderna utan istället satsa på KVALITET! Skit i kvantiteten - vi kan ju ändå inte konkurrera med de andra! Varför inte vara stolta över det vi har och marknadsföra det som den lyxvara den EGENTLIGEN är? 

ÅTER TILL 

Även kyckling är viktigt - inte bara det att den måste vara inhemsk utan den ska även vara packad på ett visst sätt annars klassas den DIREKT som oduglig. Jag vet inte hur många gånger jag kommit hem med en viss typ av förpackning där datummärkningen säger att varan ska vara ätlig i drygt en vecka till och när man öppnar förpackningen så vill man bara spy av lukten.

UÄK! 

Grönsaker - ja, de borde inte ens ha ett behov av att nämnas - det är ju SJÄLVKLART! På vintern finns det ju inga inhemska grönsaker att få tag på - hyllorna är fulla av jättefina, röda, STORA tomater till relativt billig penning men de smakar ju ingenting? Samma sak gäller gurkan. Har man ätit utlänsk tomat och gurka hela vintern så borde man ju i princip inte vara så exalterad när det dyker upp inhemska versioner fram mot sommaren - man BORDE ju vara VAN men så är det inte - de första inhemska riktigt odlade tomaterna är en NJUTNING! (Besöker ni Åbolands skärgård och har vägarna förbi Söderlångvik gård så testa deras tomater - ni kommer inte att ångra er!)  

LIDL fick länge klara sig bäst de ville utan att jag besökte deras butik en enda gång - om jag inte missminner mig var det i höstas jag testade deras sortiment för första gången. JAJA, det VAR billigt och hit och dit men hur mycket INHEMSKT hade de i sitt lager? Nu har jag gett med mig - jag KAN handla hos dem men är fortfarande ganska noga med VAD jag köper och VAR det är tillverkat.  

Det kanske bör tilläggas att jag nog är medveten om att det som står på etiketterna inte alltid stämmer MEN jag har iallafall gjort ett försök! 

I vissa situationer är det dock ganska svårt att vara matrasist - vill man t.ex. ha fiskpinnar är det ju ett helsike för hur mycket torsk och sej plockar man upp i våra vatten? När det gäller räkor är det samma problem. I de fall där det inte finns möjlighet till inhemska produkter måste man helt enkelt tänja på sina regler - i vissa fall extremt duktigt mycket!   

MEN 

Det kunde ju vara värre! :)

JAG är alltså ganska noga med vad jag köper och vad jag inte köper här HEMMA!  

Hur är det med er?

Har NI någon skillnad?

JAHA?

Det verkar det som om min depressiva period REDAN håller på att gå om så jag får fortsätta spy galla någon annan dag istället! :(

Just nu är jag istället GLAD över:

• ATT jag har så underbara barn som jag har!
• ATT det är mysigt mulet ute - regn gör ju att allt blir så mycket grönare!
• ATT kattungarna börjar bli URGULLIGA (ska ta foton imorgon...)
• ATT jag är äckligt mätt i magen efter en vrakmiddag bestående av grillad kyckling, potatissallad, fetaostsallad och champinjoner.
• ATT magen är rund som en boll (nja nästan iallafall) och jag inte BRYR mig! ;)
• ATT jag fortfarande har kvar ett OTROLIGT stort lager TOBLERONE!!!! Nami!
• ATT jag per telefon har pratat med min mamma, pappa OCH ena lillabror på en och samma dag!
• ATT jag slapp göra pastasalladen till skolans vårfest imorgon! PUH!
• ATT det snart är sommarlov...YES!
• ATT jag snart ska på mitt livs första riktigt stora konsert! Snart 36 år och aldrig varit på en konsert? Det ni!
• ATT jag ÄNTLIGEN tror mig veta hur mitt vardagsrum ska se ut.
• ATT min pappa börjat blogga (jag ger inte ut adressen förrän han sagt att jag får göra det).
• ATT min pappa tog kontakt med Nestle - gav dem adressen till mitt Zoega-inlägg och att de nu faktiskt ska skicka kaffeprover hem till mig! WOW!
• ATT det finns så MYCKET att vara glad för EGENTLIGEN!

UNDERBAR DAG- varför hänga upp sig på negativa saker när det finns så mycket positivt som överväger?

Önskar er alla en riktigt skön kväll! :)

NU är det dags för Nettes...
 
BLOGGUNDERSÖKNING -  DEL ETT! 

Om vi, HELT hypotetiskt, tänker oss att du träffat en person som du blir upp över öronen förälskad i, ingen skillnad VAD den här personen gör så förlåter du och inbillar dig (dumt nog) att han eller hon är ditt livs kärlek - att detta kommer att hålla FÖR EVIGT! 

Ni skaffar barn och hus tillsammans men efter några år inser du att det inte längre fungerar. Din sambo är inte längre den person du förälskade dig i - även om DU ändrat med åren så har han eller hon ändrat sig betydligt mer (mycket tack vare den magiska drycken alhohol). De saker som tidigare knöt er tillsammans existerar inte mera - ni har till exempel HELT olika intressen (dina intressen är inte värda ett vitten i din sambos ögon), det finns inget att prata om (eftersom din sambo anser att du är för dum för att tas på allvar) och i stort sett all er tid tillsammans är fyllda av gräl.

Barnen lider. 

Du ger upp, tänker att det får vara nog. Istället för att gräla om värdsliga ting tar du helt enkelt bara barnen, en väska med kläder, playstation (som är barnens) och bilen (som är din) och flyttar. Din sambo får allt annat - du och barnen börjar ert nya liv från NOLL men du lider trots detta av dåligt samvete för att du valde den enkla vägen ur det hela istället för att stanna och fortsätta kämpa. 

Din före detta sambo är FRUKTANSVÄRT  bitter och hittar på diverse saker för att GE IGEN. Först tar han eller hon till hot och tårar, därefter utnyttjas barnen för att komma åt dig (detta kommer i undersökning nummer två) - sedan är det dags för ekonomisk hämnd.  

T.ex. 

ETT
DU har ett kort hos en butikskedja med tillhörande kredit - din sambo var tidigare innehavare av ett parallellkort. Så blev det bitter separation men du var så pass smart att du såg till att din före detta sambo förlorade rätten till betalningsfunktionen för kortet MEN så slug att kortet fortfarande samlade poäng till DIN förmån. Du trodde alltså att du var FIFFIG!  

Åren går och allt löper fint tills du plötsligt en dag får hem ett brev på posten där du blir informerad om att din före detta sambo fått betalningsanmärkningar och att butikskedjan på grund av detta säger upp både ditt konto och ditt kort. Du ringer firman och frågar om det inte skulle vara enklast för dem att helt enkelt stryka din före detta sambos namn från kontot? Det är ju ändå DITT konto och före detta sambon har ju inte haft tillgång till varken betalningsmöjligheter ELLER åtkomst till kreditdelen sedan ändringen - det kortet har ju endast kunnat användas till insamlande av poäng men NEJ - kontot är uppsagt, krediten måste betalas tillbaka GENAST och vill du ha kort och konto tillbaka måste du göra en ny ansökning. 

TVÅ
Du och din sambo "tog" under tiden ni var tillsammans ett kort tillsammans. Din sambo blev huvudkortsinnehavare - du parallellkortsinnehavare. Efter att ni flyttade isär sade din före detta sambo att du plockats bort från kortet, ditt kort klipptes sönder och efter detta hörde du inget om saken mer.  

Nu trodde du att allt är ok ända tills det fyra år efteråt kommer hem ett brev från en indrivningsfirma på posten. I brevet står det att DU som borgenär är tvungen att betala bort skulden!  

Du står som ett levande frågetecken - vilket kort, vilken skuld? Du ringer indrivningsfirman och frågar vad det hela handlar om och då kommer det fram att du fortfarande stått som innehavare och borgenär för kortet och dess kredit - krediten har använts men inte återbetalats och det är nu din skyldighet att se till att detta görs annars blir det en betalningsanmärkning (som du inte vill ha då eftersom DINA kreditkort ryker ifall detta skulle hända PLUS allt annat skit som följer med en sådan). 

Du ringer din före detta sambo och frågar SNÄLLT hur det kan komma sig att det blivit så här? Din före detta sambo informerar dig om att han eller hon redan HAR betalningsanmärkningar och fullständigt skiter i om det kommer en till eller inte så det är INGET problem. Du försöker lirka och smöra och till slut får du fram en överrenskommelse. DU ringer nu indrivningsfirman och ordnar en betalningsplan så att din före detta sambo sedan i lugn och ro kan betala av skulden varje månad istället för den klumpsumma som det annars skulle bli. Indrivningsfirman berättar att det förutom skulden tillkommer ränta PLUS indrivningskostnader PLUS betalningsarrangemanskostnader och att planen görs i ditt namn eftersom det inte längre är upp till din före detta sambo. Betalas inte skulden bort enligt den uppgjorda betalningsplanen blir det betalningsanmärkning! 

Vem tror du betalar bort skulden enligt planen? Ja du, inte är det din före detta sambo inte! Varje månad sitter du där och betalar bort av en skuld som inte är din för att rädda dig från att få kreditanmärkningar!

TRE
Din sambo skaffade ett MasterCard-kort genom sin bank och till detta kort knyts en summa kredit - du skrev under som borgenär. När ni flyttade isär påstod din sambo att du var bortplockad från alla papper - din sambo ville inte längre ha något med dig mer att göra. Du tror på detta ända tills det tre år senare börjar komma hem brev om att den månatliga amorteringssumman inte blivit betald och du, som borgenär,  ombeds betala denna.  

Du pratar med din före detta sambo och frågar hur det kan komma sig att du fortfarande är borgenär till denna kredit trots att du blivit upplyst om att du inte längre var det? Han eller hon påstår ännu en gång att du INTE är borgenär så du besöker banken och frågar hur det VERKLIGEN är? Då kommer det fram att du fortfarande (som du misstänkte) ÄR borgenär trots allt. Du berättar hur läget är och ber personalen se till att du plockas bort därifrån. Bankpersonalen ringer huvudbanken som går med på att jag tas bort, personalen lovar att fixa det och jag tror att allt är ordnat, går hem och glömmer DET bekymret.  

Ytterligare ett år senare knackar det en man på din dörr - när du öppnar får du ett delgivningsbevis i din hand - skulden på kortet har inte blivit betald och därför har alltihopa skickats till rätten! Vad har DU med den saken att göra? Du ringer huvudbanken och frågar varför du fått detta? Jo, du är fortfarande borgenär för kortet! Nej, säger du, det är du inte - det måste ha blivit något missförstånd!

Du ringer upp den bank du tog kontakt med året förut och ber dem klargöra för huvudbanken att du INTE är borgenär mera, att allt är ett misstag - det ordnades ju förra året. DÅ blir du informerad om att INNAN de kunde plocka bort dig från kortet (som de lovat att ordna) måste de ha huvudkortsinnehavaren underskrift på ett papper. Detta papper hade skickats hem till din före detta sambo men de hade aldrig fått någon underskrift så därför hade saken stannat upp. 

Du ringer ännu en gång huvudbanken och frågar vad du ska göra? Svaret blir att om du ser till att hela skulden PLUS räntan PLUS rättegångskostnaderna blir betalda inom två dagar så slipper du den betalningsanmärkning du kommer att få om du INTE betalar. Eftersom du inte vill ha en betalningsanmärkning (för då ryker ju dina EGNA kort) är du helt enkelt tvungen att betala! 

Detta är endast en del av de saker din före detta sambo gör för att få sin hämnd på dig. Under åren sedan separationen har du hjälpt honom eller henne så mycket du bara kunnat - du har lånat ut pengar och du har t.ex. inte begärt underhåll för barnen överhuvudtaget utan istället bestämt dig för att klara ALLT själv - hellre hålla allt så lugnt som möjligt för barnens skull istället för att bråka om triviala saker som just pengar.  

NU TILL FRÅGAN! 

VAD gör du i det här läget? 

Fortsätter du med att FÖRSÖKA vara snäll eller börjar du ta tag i saken med hårdhandskarna?

Om du fortsätter vara snäll så varför?

Om du börjar få nog av situationen och bestämmer dig för att göra något - VAD gör du?

Ser fram emot era svar! :)

NEGATIVT:

Inte kunna sova för man vaknar av minsta lilla ljud - när man en gång somnat går man i sömnen och jagar de inkräktare man är HELT säker på att finns i stugan tills man vaknar - SKÄMS - lägger sig igen - inte kan somna om.

Vad är det MED mig? 

Varför kan jag inte sova BORTA mera? Så fort jag kom hem, lade mig i MIN EGEN säng så kom sömnen DIREKT!  

Ålderdomstecken? 

Tydligen var det inte heller SÅ smart att bada i tunnan OCH i havet under värsta stormen - nu har sonen feber och ont i både hals och öron så det blir inget bloggande idag.  

MEN 

Trevligt hade vi och det hoppas jag att er dag också blir!

Där ska den hänga - rakt framför näsan. Varje gång jag sedan sitter där kan jag inte annat än glo på den - studera alla byar, kobbar och skär.

Snart är jag EXPERT!

Då jag ÄR så himla smart! :)

Även om begreppen HÄNSYN och VÄNLIGHET är väldigt viktiga när det gäller grannsämjan ska inte detta styra ens liv. Vill jag spela musik lite högre så ska det vara ok. Om jag inte orkar hålla trädgård och tomt i topptrim så ska jag inte behöva stressa med det bara för att jag oroar mig för vad grannen ska tänka. Vill jag gå omkring hemma med håret på ända, ha oborstade tänder iklädd slafsiga kläder ska jag få gå så - dyker grannen upp ska jag inte behöva städa upp mig bara för deras skull utan kunna möta dem som jag är. Jag ska inte heller känna mig tvungen att smila upp mig och vinka varje gång jag ser min granne - jag ska kunna vända bort huvudet och hålla på med mitt ifred utan att de börjar undra varför jag är sur och om de gjort något fel.

Vi lever alltså vårt liv och de lever sitt.

MEN

Vi lever ändå i ett slags symbios!

Även om vi lever våra egna liv vet jag att de finns där om jag behöver dem och tvärtom. Trots att vi bara är grannar så är vi ändå som en slags familj. Vi tar hand om varandra. Vi ser efter varandra. Vi hjälper och har nytta av varandra.

När jag köpte det här huset fanns det en vedeldad bastu i källaren men den hade inte blivit använd på många, många år. De som bodde här tidigare hade bytt ut alla vatten-, och avloppsrör i huset och i den vevan rivit bort två av bastuväggarna. Golvet var gammalt betonggolv med massor av ojämnheter och det fanns bland annat varken bänkar eller riktig bastupanel. Den enda användning jag hade av den var egentligen som förvaringsplats för min tvättmaskin.

I höstas knackade grannarna på dörren och sade sig ha ett förslag.

Om de skaffade allt material som behövdes och vi tillsammans renoverade och byggde upp bastun - fick de då låna den tills de fick en egen?

Vad tror ni jag svarade? :)

Nu har vi en jättefin bastu där nere - väggarna är isolerade och täckta med ny panel, alla rör är utbytta till nya, golvet är jämt och fint - bara att kakla (vilket ska ske i sommar) och bastubänkarna är nya OCH figurformade. Med jämna mellanrum använder vi den och känslan efteråt är helt otrolig - det ÄR faktiskt stor skillnad på en eluppvärmd och en vedeldad bastu.

Vi delar bland annat på verktyg och bilar. Gör den ena något han eller hon behöver hjälp med kommer den andra och hjälper till. Ibland äter vi hos varandra, är det kalas är grannarna alltid bjudna - kan de inte komma sparas det en bit kaka så att de får smaka ändå och varje nyår träffas vi ute på gården och skjuter raketer tillsammans. Är någon av oss ledsen och behöver någon att prata med är det bara att gå ett par meter och lätta sitt hjärta - behöver man någon att dela sin glädje med så är det samma sak.

Igår hjälptes vi åt att plocka ihop en sån där jättestor studsmatta de hade köpt och efteråt hoppade vi alla i timmar. Nu planerar vi dessutom att köpa en pool tillsammans så att vi sedan hela sommaren kan pompa studsmatta och svalka oss med ett svalt bad mellan varven.

Jag är så tacksam för mina grannar!

Jag är VERKLIGEN tacksam för dem!

TILLÄGG EFTERÅT:

Min kära far har tydligen läst dagens inlägg för jag fick just denna bild av honom på mailen:

VARFÖR SKULLE MITT LIV VARA SÅ JOBBIGT?

SÅ

JA vilken YPPERLIG ide´!

DET skulle jag göra!

Efter lång tid (i min mening är en vecka evighetslång om jag fått dille på något) var det dags att sätta mina planer i verket och med lapp i handen inhandlade jag flera olika sorters bönor (som jag räknat ut skulle bli en perfekt blandning tillsammans) , en kaffebryggare (som enligt tester borde vara bäst i sin prisklass), en manuell kvarn (som borde mala blandningen av bönor till rätt konsistens för min nya bryggare) samt specialfilter med söta små hål.

NU jäklar skulle det bli FANTASTISKT kaffe!

På hemvägen SÅG jag det framför mig - hur jag skapade den PERFEKTA blandningen med den PERFEKTA malningen - hur jag KÄRLEKSFULLT placerade det nymalda kaffet i små söta papperspåsar med egenhändigt gjorda etiketter och namngav sorterna med EGNA gulliga namn.

YES!

Hemma SLET jag upp förpackningar och lådor, diskade, sköljde och stod i - jag ville börja NU, NU, NU GENAST! Det var ÄNTLIGEN dags för det jag längtat efter i alla dessa år - nu var det dags att ta det stora steget mot underbar perfektion!

Jag mätte och vägde bönorna - delade upp blandningen i vad jag var helt 100 på att det skulle vara, stoppade ner bönorna i kvarnen och började snurra. 

FY FAN vad JOBBIGT det VAR! 

Det tog ju EVIGHETER att få ens pyttelite kaffepulver på botten i burken! Vad var det för FEL på kvarnen? Öppnade och kollade, allt såg bra ut - exakt så som det skulle vara. Testade igen men samma sak den här gången också - jag vevade och vevade och bönorna gick åt som smör i solen men resultatet blev bara lite fjutt i botten! 

DET var slutet på min makalösa karriär inom kaffesortsvärlden - DÄR tog min framtid som kaffedrottning slut. Lika hastigt som jag bestämt mig för att jag måste hitta det perfekta kaffet, lika hastigt tappade jag intresset! Skulle det vara så där himla jobbigt fick det verkligen vara!

Kaffet jag har i min mugg, den mugg jag borde gå och fylla på är hastigt och lustigt ihopslängt av vanligt bryggkaffe. Jag TROR jag använde mörkrostat men ärligt talat bryr mig inte så mycket. Förmodligen är sörjan som är kvar i pannan redan kallt men det är inga problem - antingen värmer jag det med bryggaren eller så kör jag det ett varv i mikron. 

Det ska jag göra nu...

Önskar er en bra dag!

Idag har jag huvudvärk men det kanske inte är så konstigt - man ska lagom stressa upp sig mitt i natten över diverse kräk ute i mörkret - iallafall inte så mycket att man inte somnar förrän tretiden på natten.

Klockan sju väcktes jag av ett sms - det var mamma som meddelade att min lillebror och hans sambo nu åkte in till BB så om allt går bra blir jag FASTER idag. Jag hoppas verkligen att allt går bra - ska bli roligt att se om det är en flicka eller en pojke efter alla dessa månader av vadslagning.

Helgen var väl som vanligt, en massa yrande med än det ena, än det andra.

SÅ

Hela dagen var det blod, svett och tårar i röran men när kvällen kom var utemöblerna ute (förutom borden då för deras ben är försvunna), vinterdäcken inne, allt annat skit uppordnat, bastun skurad och hälften av all tvätt ren OCH torr.

Jag har lärt mig att känna igen deras olika typer av skall. Jag vet skillnaden på om de är glada, om de är arga, om de vaktar och om de leker men det här är något alldeles NYTT - dessutom är där ett annat ljud - ett slags dovt morrande som inte egentligen var ett morrande utan bara DOVT? Det går inte att förklara med ord...

Är där en annan hund? De brukar ju aldrig bry sig om andra hundar?

Nej, DET DÄR är ingen hund! Kan det vara en varg? Lo är det iallafall inte - DET förstår jag!  

Jag har aldrig tidigare hört ett sådant ljud och hundarna är totalt tokiga. De skäller, ylar och gnäller om vartannat. Grannarnas hundar är inga knähundar precis - den ena är en belgisk vallhund och den andra en Polski Owczarek Podhalanski så om DE är rädda...ja... då är det något STORT! 

Vad ska jag göra? 

Jag öppnar dörren på vid gavel, SLÅR upp den så att det dånar men det hjälper inte - det dova, morrande ljudet tystnar för en liten stund men så börjar det på nytt och hundarna är ännu i panik. Prövar vissla och ropa men det hjälper inte det heller. 

Går in igen, tänder utebelysningen, tar på mig jackan, en ficklampa i handen och går ut igen. När jag kommer ut på gården kommer My nerrasande från trädet bredvid huset och rusar in i vindfånget - hon vill in. Uppe från två andra trän hör jag rassel och där är grannarnas katter på spänn. Sätter på ficklampan och börjar gå mot grannarnas gård samtidigt som jag ropar högt till hundarna men det dova ljudet bara fortsätter och hundarna är fortfarande TOKIGA.  

Går lite närmare, lyser över skogen och grannarnas gård och DÅ slutar ljudet och försvinner - efter en liten stund slutar också hundarna att skälla.  

Där står jag på vägen mellan våra hus och vågar knappt röra mig men i samma veva kommer grannarna hem. Jag stoppar dem och berättar vad som hänt och tillsammans kollar vi upp deras hundar och katter,  går omkring på gården och lyser med ficklampor för att se om vi ser något spår efter VAD DET NU VAR men ser inget eftersom det är så mörkt. 

SÅ 

Jag går hem, låser dörren, lugnar dottern som nu vaknat och säger ännu en gång god natt till henne.  

Fryser fortfarande så att jag skakar ELLER så är jag halvt i chock.  

Varg eller björn?  

Kan en varg morra på ett så där konstigt sätt? Så där dovt? Så DOVT att luften verkade vibrera? 

Visst vet jag att vi HAR björn i närheten men kan den verkligen hitta HIT? Hem till oss? Till vår trädgård? 

Utelampan är fortfarande på och det får den banne mig vara hela natten!

Idag är det MORSDAG - jag har fått JÄTTEFINA saker av mina barn, bl.a. följande morsdagsdiplom:


MORSDAGSDIPLOM

Tillägnat Anette.
Du har nu fått ett morsdagsdiplom av VBM, Världens Bästa Mammor. Ditt betyg blev MVG med 99/100 poäng, alltså är du Årets bästa mamma.

Grattis!

Förutom detta diplom får du även en prisrosett som visar att du är en värdig vinnare och en stor kram. Ledare för styrelsen VBM, Sanna, vill visa en del av de saker vi bedömt:

Vänlighet:
Du är absolut den snällaste mamman tycker vi alla på VBM. Du bryr dig om både människor och djur. 10/10.

Matlagning:
Du är nog ingen stjärnkock men vem sade att det skulle vara lätt att laga mat utav stjärnor? Maten är iallafall 1000 gånger bättre än högstadiets och jättegod. 9/10.

Humor:
En sak som är JÄTTEVIKTIG i vår bedömning av mammor är hur roliga de är och DU HAR HUMOR! 10/10.

Coolhet:
Eh...det beror ju på hur man ser på saken...men iallafall 10/10.

Generös:
Hmmm...man kan inte säga att du ger pengar till alla omkring dig men du är inte snål heller. Särskilt inte när det gäller snälla ord, skämt och husdjur! :) 10/10.

Och till sist, grattis än en gång! Hoppas du känner dig hedrad.

BYE, hoppas du får VBM:s första pris nästa år igen!

//VBM

Jag har ROLIGA barn! :)

Min källare:

Nu pratar jag inte om "Extreme makeover"-bilder där deltagarna blivit klippta, kapade och utfyllda mellan före och efter utan t.ex. fotografier på modeller.

FAST

Jag är en hemsk, hemsk, HEMSK människa!

Det finns...

TV-tittare, känsliga tittare, manliga tittare, kvinnliga tittare, antal tittare, språkkunniga tittare, upprörda tittare, modiga tittare, potentiella tittare, minnesgoda tittare, olönsamma tittare, kritiska tittare, observanta tittare, kvalificerade tittare, zappande tittare, kära tittare, tappade tittare, okunniga tittare, möjliga tittare, skeptiska tittare, hängivna tittare, ointresserade tittare, högertittare, tutt-tittare, fönstertittare...

MEN

Inga av dem är så SMARTA som VÄNSTERTITTARE!

Är man högerhänt och ser med vänster öga så har man bättre uppfattningsförmåga OCH läser snabbare än andra tittare.

Gissa vad JAG är?

Jajamensan - VÄNSTERTITTARE!

Här kan du TITTA vilken typ av tittare DU är!

Har jag gått upp i vikt har jag varit äcklad av mig själv - jag är för FET. Har jag gått ner i vikt har jag ÄNDÅ varit äcklad av mig själv - jag är fortfarande för FET. När jag gått ner så mycket att jag bara varit skinn och ben har jag varit äcklad av mig själv - är det bara jag som ser hur FET jag är? Oberoende av vikt - det bara VÄLLER över på alla håll och kanter.

Med barnen gick jag upp 30 kg per graviditet - på förlossningsbilderna har jag varken haka eller hals och i fotoalbumet går fotografierna under rubriken "Rädda Willy". Då var jag GRYMT stor men det var enda gångerna i mitt liv jag inte BRYDDE mig - jag var enorm - SO WHAT - jag hade RÄTT att vara det. Efter en graviditet tog det inte många månader innan jag gick ner 40 kg, d.v.s. 10 kg under startvikt men när jag gjort det så kunde jag ändå inte se mig i spegeln utan att se fläsk överallt. 

Under alla dessa år har jag testat otaliga dieter kombinerade med träning hemma - det har inte hjälpt - trots perioder med 100 situps per dag och mage platt som en pannkaka har jag inte kunnat vara nöjd. När jag var tjugo försökte jag testa Bulimi men DET var inget för mig - VET ni hur en Bounty smakar när den kommer upp igen?

Nej tack! 

Jag har ALLTID pendlat i vikt - ena veckan kan jag gå upp två kilo, andra ner. Det verkar inte vara några bekymmer med varken viktuppgång eller viktnedgång - börjar jag en diet tar det inte länge innan jag gått ner önskat antal kilon men dessvärre har det funkat lika bra andra vägen också.  

På vintern har jag alltid dragit på mig lite extra men så fort sommaren kommit emot har det uppstått panik. 

Varenda eviga vår har det varit ett helsike att bli i skick för inkommande sommar. Trots att jag aldrig går i shorts eller korta kjolar MÅSTE ju kroppen vara i trim - har man barn är sommar lika med strand. Det går ju knappast att leka Willy på stranden - hastigt ringer någon sjöbevakningen och Greenpeace. Oberoende hur mycket jag än gått ner har jag ändå bitit ihop, rätat på ryggen, dragit in magen och försökt vara tapper. 

Så har det VARIT...

I år är det något fel! 

Jag HAR gått upp i vikt - om jag inte missminner mig borde jag nu vara ungefär åtta kilo tyngre än förra sommaren. Jag BORDE vara ett totalt vrak av själväckel men det är jag inte? Varje dag ställer jag mig som vanligt framför spegeln och kollar in läget men istället för tårar och ångest snurrar jag runt, ler och säger till mig själv: 

-         OJ DÅ, du är ganska rund du gumman lilla.

Å det är det nästan nu också!

Här har jag i EVIGHETER gått och LÄNGTAT efter att Meredith och Derek skulle få ihop det igen och nu när det äntligen händer något så blir jag ARG!

Jag menar, de har haft både tid och möjlighet tidigare att hitta på nåt men NU när HON börjar ha ihop det med tråkiga veterinären och HAN försöker få det att funka med frun - ja DÅ jäklar smyger de iväg och PARAR SIG med varandra!

Jag BORDE vara glad men jag tycker verkligen att de kunnat sköta det snyggare! Nu blev det ju sjaskigt - en snabbis som bara ger alla en massa elände i slutändan!

Å sen då, till på köpet, så tar serien PAUS!

Vad ska jag NU göra på onsdagkvällarna?

SUCK!

Jag har kommit fram till att det här med smileys är ju livsviktigt - med dessa små figurer och tecken kan man visa upp de ansiktsuttryck man annars inte har möjlighet att ge. Smileys är alltså oumbärliga! Ett MÅSTE!

Problemet med dem är att de räknas som "icke rumsrena" -  stoppar jag t.ex. in en smiley i min CV är chansen att jag får jobbet jag söker mindre än om jag INTE gör det. Leende gubbar och sura miner bör alltså undvikas när det gäller "större" och "viktigare" saker - använder man smileys är man omogen - iallafall här i Finland.

FAST

Mamma har varit med förut så hon lugnade mig och förklarade att ALLA i Sverige skriver så - det bara ÄR så! Han ville varken ha mig i säng eller leka några andra onämnbara lekar utan han var bara vänlig!

Det tog ett tag innan jag smält denna information - att man faktiskt KAN avsluta ett mail till en annan person än en familjemedlem eller vänner med en kram. När DET gått hem övergick jag till att vara smått besviken - det skulle ju faktiskt ha varit ganska trevligt om han velat ha mig i säng eller leka någon annan lek och så ville han bara vara VÄNLIG!

Ytterligare ett exempel på missförstånd - ALDRIG är det bra! 

När det gäller kommunikationen på nätet så lär jag mig den. Det går sakta men säkert framåt men ännu är jag LÅÅÅÅNGT efter alla andra.  

Jag kan fortfarande sitta och fundera på vad *s* betyder och varför man skriver *ler* istället för en leende smiley. Jag måste, när jag skriver kommentarer, hela tiden påminna mig om att jag KAN skriva "kram" i slutet - att mottagaren inte alls tycker jag är löjlig om jag gör det. Oftast skickar jag iväg kommentaren utan kramen ändå - inte för att jag inte VILL skriva dit den utan för att jag helt enkelt är så ovan att jag GLÖMT den. När jag sedan ser resultatet på skärmen svär jag varenda gång över att jag ÄNNU en gång glömt skriva dit den och så oroar jag mig för att mottagaren nu tar illa upp för DET istället. 

NEJ 

Det är inte lätt att veta hur man ska eller inte ska göra - dessutom är ju alla människor olika och reagerar olika på allt och inget.  

Vad jag däremot vet är att jag ALDRIG, med vilje, skulle skriva något som sårar. Världen är tillräckligt ond som den är.  

Det BEHÖVS leende gubbar! 

Det BEHÖVS kramar!  

Jag hoppas bara jag lär mig komma ihåg dem!    

Det var en tjej ifrån Lidan

I början var det kul.

Varför ska det vara enklare att vara olaglig?

MEN

Nog skulle det vara roligt med något nytt...

Kanske man borde ta och ladda ner några nya filmer från nätet iallafall?   

JAG...

•   har gjort en U-sväng med en passagerarfärja OCH fickparkerat den i Kielkanalen men har NOLL koll på hur man, i praktiken, faktiskt lyckas fickparkera en bil!



• anser att ACETON går att använda till ALLT. Förutom borttagning av nagellack och tändande av ved i pannan är det bland annat  MYCKET effektivt vid svampinfektion! 


• har jägarexamen och älskar att skjuta men är skiträdd varje gång jag sätter min fot i en skog. 


• föder hellre barn än har tandvärk och byter UTAN tvekan ut två timmars tandvärk mot 24 timmar barnafödsel.


• skulle välja Volvo S60 om jag fick välja vilken bil som helst. Orsak: snygga baklyktor!


• har faktiskt haft ett rent helsike att välja ENDAST sex alternativ till den här listan!

(Hej Sanna - din mamma ÄR en hyssemamma som OROAR sig - det bara ÄR så! :)

SÅ

Jag önskar er nu en riktigt GOD NATT samtidigt som jag säger GOD MORGON och hoppas att er morgondag blir en RIKTIGT bra dag!

NÄNÄ - att vara pedofil är ingen sjukdom!

Tro det eller ej men nu kan man göra doktorsavhandlingar inom ämnet "Djävulspakter" - KAN man ingå en pakt med djävulen och vad händer isåfall med den människa som gjort det?

Det ämnet skulle jag också vilja doktorera i!

FÖR

Det är nog inte så omöjligt som man kanske kan tro. 

Ända sedan jag var liten har det "övernaturliga" och mystiska fascinerat mig. Finns det liv efter döden? Finns djävulen? Finns demoner? Finns änglar - nej förresten - den frågan tar jag tillbaka för DET är jag helt hundra på att det finns! 

Men iallafall - alla såna där frågor är ju så otroligt INTRESSANTA!  

Tidigare var jag helt bombsäker på att det fanns både vampyrer och varulvar för att då inte tala om SPÖKEN. Med tidigare menar jag dock inte när jag var LITEN -  jag var helt på det klara med att de existerade ännu i tjugoårsåldern men sedan trillade varulvarna och vampyrerna ner i skymundan.

Jag tror fortfarande på det övernaturliga men om någon frågar mig om detta undviker jag att svara - då kan jag ju bli klassad som ännu mer ANNORLUNDA och emellanåt vill även jag smälta in i mängden. Det är helt enkelt bäst att påstå att saker som det onda, det goda och dansande älvor aldrig funnits, inte finns och att de inte heller någonsin kommer att finnas.  

MEN 

Om det, sedan mannaminne, funnits otaliga historier och berättelser om dessa fenomen så MÅSTE det ju finnas ett uns av sanning bakom? Alla människor som upplevt övernaturliga saker - har de verkligen bara hittat på allt?

JAG tror inte det! 

Ibland är jag övertygad om att vi alla både kan se och kommunicera med alla dessa "icke existerande" så länge vi är små och ännu inte blivit hjärntvättade med "vad som finns och vad som inte finns". Att vi har större mottaglighet för det okända innan vi blir formade för att "passa in". 

När min dotter var yngre såg hon saker vi vuxna inte kunde se - t.ex. när någon gått på en väg såg hon märken efter fotstegen - inte som VI gör utan istället lysande färger på marken där personen satt sin fot. Som tvååring berättade hon också om "falen" som bodde i skogen - "falen" som vi vuxna aldrig tycktes se men som tydligen ibland brukade rida på vår katts rygg. När vi vuxna aldrig såg honom (eller henne) trots att hon försökte visa gav hon till slut upp - när vi andra inte kunde se slutade hon också att se. 

Jag tyckte det var synd för tänk om det var HON som såg rätt och VI som såg fel?

Varför är det så SJÄLVKLART att dessa fenomen inte finns? HUR kan man avfärda allt som påhittat bara för att man aldrig SETT en tomte, blivit jagad av en varulv eller mött ett spöke?

Varför måste vi människor ha DNA-sträng på något innan vi accepterar att det verkligen finns? 

Varför kan vi inte vara mera öppna?

VAD är det som säger att det INTE är möjligt att ingå en pakt med djävulen?

JAG KAN SJÄLV!

OCH JA - jag ÄR stolt!!!! :)

FÖR

Tydligen är det samma sak med våra ungar  som med människors bebisar - UT ska de på NATTEN. 

Matte rusar upp och informerar mig om att i HENNES säng kommer det minsann inga ungar.  "Skit i det då", säger jag, rultar in i pojkens rum och lägger mig i hans säng istället.  

Nu börjar rumban! 

Tar matte bort mig från pojkens säng så hoppar jag upp i hennes istället och tvärt om. Jag ger blanka fan i att det fanns en jättefin korg framme - varför skulle jag ligga i den när jag alltid ANNARS sover i deras sängar? Är matte dummare än vanligt eller? 

Till slut ger hon upp. Tar korg och mig under armen och låser in oss allihopa på toa.  

Så sitter vi där!  

Jag struntar fortfarande i hennes idiotiska korg - tvinnar istället runt hela golvet. Golvvärmen har inte använts på ett år - golvet är fullkomligen iskallt. Nu vågar hon inte sätta på den - tänk om den får spunk och friterar oss? NÄ, hon lägger istället ut handdukar överallt. 

Å GUD vad trött hon är! Sitter där och ser eländig ut med huvudet lutat mot toastolslocket och pirrar om att hon vill sova. Som om jag BRYR mig?
 
Mest förbannad är jag för att hon har stängt DÖRREN! Jag HATAR att vara INLÅST - hon VET ju det! Om dörren ska vara stängd tänker jag ge tillbaka - då KNIPER jag! Det blir inga ungar inatt inte - hon kan ta mig tusan sitta där på golvet i onödan hela natten då!

Det går hem - matte stiger upp, låser in hunden i vardagsrummet och låter sedan dörren stå öppen. Nu kommer Caesar och glor också. I flera veckor har jag haft svårt att tåla den lilla skiten - har han kommit för nära har han fått DUKTIGT med stryk! Den här gången orkar jag inte bry mig och jag måste erkänna att det faktiskt är ganska trevligt när han sitter här bredvid mig och pratar. Dum som han är fattar han väl inte ens vad som händer...men...om jag ska vara ärlig så fattar inte riktigt jag heller. 

23.20 kommer första. Jag bryr sig inte ens om att något nytt dykt upp - när matte får mig att inse att det faktiskt HÄNT nåt så är det allt annat än det som rör sig som är intressant. - "USCH FY vad ÄCKLIGT", tänker jag och städar febrilt. Matte ser till att det som rör sig får luft , torkar det torrt och DÅ slår blixten ner -  DÅ KOPPLAR DET! Är det DET HÄR som är på G?
 
NÄMEN GUUUUD, vad jag är duktig! Kolla matte vad jag GJOOOORT!

Nummer ett är en helt och hållet gyllenbeige liten pojke eller flicka. Matte säger att hon ALDRIG sett en katt med den färgen och att hon vill behålla den bara de andra hittar ett bra hem (som om inte vi är tillräckligt många redan?).

För fler kommer det att bli - jag är fortfarande rund som en boll! 

Sedan börjar eländet på nytt. Jag tycker att lillkissen bara är i vägen - sabla krälande och bökande överallt. Tar den i nackskinnet och släpar upp den i mattes famn  - "Här matte, ta den du"!  

Så sitter vi där - på toagolvet ännu en gång - lillkisse nummer ett insvept i mattes famn i hennes fleece och jag med huvudet i hennes knä. Exakt 00.06 dyker lillkisse nummer två upp. Nu har vi redan rutin på händelserna. Jag städar - matte tar hand om ungarna. Den här är mig upp i dagen - samma färger och mönster. Klockan 01.20 kommer nummer tre - en STOR rackare med VÄLDIGT ovanlig teckning (säger matte som ofta leker besserwisser) och 02.25 är det dags för nummer fyra - en spräcklig pytteliten sak med ganska mycket vitt och ENORM röstkapacitet. 

Nu är det ÄNTLIGEN slut - lika slut som matte påstått sig vara hela natten.  Dags att flytta upp på vinden. Jag kan fortfarande inte TÅLA den där hemska korgen - först när hon bygger en håla bredvid sin säng med hjälp av datorlåda, tavla, lakan och handdukar ger jag mig, kryper in och slappnar av.  

JÄKLAR vad fina ungar jag fixat fram!  

Matte går ner, städar undan alla handdukar, skurar toaletten och tar en dusch. När det är klart släpar hon sig upp igen, kryper under täcket, lägger huvudet på kudden och mumlar att "Klockan är halv fyra - NU ÄNTLIGEN får jag sova".  

Som om jag skulle BRY mig? 

Lillan,
STOLT mamma! 

Ps.
Matte säger att hon ska ta foton på mina underverk så fort de blir lite större och visa dem för er.
D.s.

TADAAAA  - det är PREMIÄR - min FÖRSTA utmaning!!!!

Carina har utmanat mig (eller egentligen alla som besöker hennes blogg) och den här gången NAPPAR jag!

Vilken sajt besökte du senast?
Carinas blogg där jag hittade den här listan!  :)

Vilken sajt besöker du oftast?
Eh...det var en svår fråga! Det är nog Google tror jag?

Vad har du för dator?
En bärbar silverfärgad Fujitsu Siemens. Helt ok om man inte stör sig allt för mycket på att ljudet inte funkar IGEN en gång, tangentbordet FORTFARANDE jä*las så man måste ha ett usb-tangentbord kopplat till den och att fläktarna för ett himla oljud.

 Vilken text kommer fram om du trycker Ctr+V?
Jag var ju naturligtvis tvungen att testa - hade ju redan glömt bort att jag just kopierat den här listan!

5 saker du googlat på nyligen? 
Kolmården, bussresor, paketresor, BonBon Land, sommardäck (upptäckte  först idag att jag BORDE ha satt under sommardäck för flera veckor sedan).

Jag, i min tur, utmanar alla som har lust att bli utmanad! :)

Fy tusan vad jag är TRÖTT!

Klockan 03.30 vaknade jag skräckslagen av ett FRUKTANSVÄRT obehagligt ljud. Där satt jag sedan yrvaken i sängen med vindande ögon och kände panikartad ångest tills jag insåg att det bara var hunden som snarkade!

Jäkla hund!

Somna om var inte att tänka på - blir jag väckt mitt i natten så sätts jag på snabbstartläge och plötsligt har jag miljoner tankar i huvudet som bara MÅSTE gås igenom.

Planerar semester!

JA, ni fattar vinken va?

Ett av mina många fel (HA - nu kan inte min x säga att jag inbillar mig vara felfri - här finns SKRIFTLIGEN dokumenterat att jag INTE tror det) är att jag är så himla blåögd och naiv!

De som träffar mig kanske inte ser hur blåögd jag egentligen är - beroende på mitt humör kan jag vara riktigt skapligt cynisk och less på mänskligheten men INNERST INNE är jag oskyldig som ett barn.

När jag träffar någon tror jag automatiskt gott om den personen tills jag blir överbevisad om motsatsen - det har liksom inte riktigt gått hem att det faktiskt finns människor som drar skit och låtsas vara någon de inte är för att vinna fördelar. Samma sak när jag besöker bloggar - varför skulle någon låtsas? Vad är vitsen?

När jag började blogga fick jag välmenad rådgivning av mina vänner. Vad kunde jag skriva? Vad kunde jag inte skriva? Vilka ämnen lönar det sig att undvika?

VARFÖR?

Jo, för att de helt enkelt var oroliga att jag, tack vare bloggen då, en morgon skulle vakna mördad och död i min säng eller något liknande. Eller att någon som läst det jag skriver fått det dumma intrycket av att jag skulle ha saker värda att stjäla och komma hit och plocka på sig mitt älskade skräp. Jag har ju byggt upp hela mitt hem av loppisgrejer - varför skulle någon ANNAN vilja ha det?

MEN

Det är ju tyvärr sant - man vet inte vem man kan lita på!

Min dotter läste till exempel en Kalle Anka från 60-talet igårkväll (ny utgåva) och ropade plötsligt att - HALLÅ, de hade en TÄVLING här och de som vann hade de satt ut med både NAMN och ADRESS.
 
Så var det tydligen förr - då kunde man göra det men det skulle ju inte gå NU. 

Igårkväll gick mina tankar till sommaren och den semester det är tänkt ska infinna sig då. När jag har semester brukar jag passa på att åka upp och hälsa på min mamma och resten av familjen som bor LÅÅÅÅNGT härifrån. Eftersom kära Luna (hunden) är stor som en halv flodhäst, envis som en åsna och slug som en räv kan jag inte ta henne med. För det första skulle hon GÅ ÅT om hon var tvungen att åka i en stekhet bil (NEJ, jag har ingen luftkonditionering) i sex timmar - trots att hon lossar tonvis med hår varje dag är hon fortfarande ullig som en mammut. Det skulle inte gå att bo med henne i husvagnen vid stranden eftersom hon VAKTAR oss. Kommer det någon så skäller vi - om det KANSKE kommer någon så skäller vi. Det skulle ta max en dag innan resten av husvagnsnomaderna slängde ut oss från området.  

TRO MIG - jag har försökt få ordning på damen men det går inte! Hon är inte dum - hon bestämmer helt enkelt själv vad hon vill göra och vad hon inte vill göra. Här sitter man och läser om Christels framgångar med sina hundar medans man själv inte ens får TYST på sin egen!  

FAST 

Utan Luna och den trygghet som hon ger skulle jag förmodligen knappt våga sova de nätter ungarna är borta så jag ska inte klaga! Jag VILLE ha en hund som skyddade oss och det fick jag! Det roliga är att även om hon vaktar oss så vaktar hon även andra som bor hos oss -  har vi gäster som sover över här blir de automatiskt uppgraderade till familjemedlemmar som bör skyddas. 

SÅ 

Luna kan inte komma med. Förutom henne har vi då småkissorna och gullepupparna. Dem kan vi inte heller ta med. ALLTSÅ bör jag ordna en lösning på problemet innan jag kan åka någonstans.
 
Det finns då tre möjligheter. Antingen hyser jag in Luna hos någon (vanligtvis grannen) och så får någon annan gå och mata de övriga djuren ELLER så betalar jag någon husvakt för att ta hand om hus och djur (vilket inte funkar eftersom jag inte har PENGAR till detta) ELLER så utnyttjar jag hämningslöst svägerskans dotter GRATIS. 

Jag har många gånger tänkt ATT...

Det finns säkert familjer, typ ensamstående mammor med barn, som kanske väldigt gärna skulle bo i vårt hus under tiden vi är borta. Någon som själv har dåligt med pengar och annars är tvungen att sitta "inlåst" i en lägenhet hela semestern. Det kanske skulle vara rena drömmen för dem att bo hos oss en vecka eller två? Vi bor ute på landet med egen trädgård, oberoende åt vilket håll vi än kör finns det simstränder på några kilometers avstånd och till närmaste butik och museum tar det ungefär tio minuter att köra.

MEN

Varför kan inte alla människor vara ärliga och gå att lita på?

Livet skulle vara så mycket enklare om det vore så!

SÅ